”Är det enda jag kan tänka mig...”

Han är en av svensk fotbolls absolut största men stängde dörren till fotbollen vid 28 års ålder och har inte gläntat på den sedan dess.

Nu kan en liten framtida öppning skönjas hos Tomas Brolin, 53.

– Kanske skulle jag kunna vara med som assisterande tränare. Fasta situationer tycker jag är väldigt intressant, säger han.

Tomas Brolin tar fram sina båda Guldbollar ur en tygväska och ställer upp dem på bordet i restaurangen på Hotel Kung Carl i centrala Stockholm där vi träffas.

Just hans Guldbollar, från 1990 och 1994, har ett något åldrat utseende. Den ljusa metallen har tagit en mörkare nyans, och är snarare brungrå.

Är det viktigt med priser och troféer för dig?

– Nej. Det ser du kanske på mina Guldbollar…? (skratt) Så där blir de ganska snabbt om man inte putsar dem. Dom här står i ett skåp där det är ganska mycket ljus.

Bredvid bronsmedaljen från VM 1994?

– Den ligger där eller hemma hos morsan och farsan. Jag var med, det är det viktigaste. Jag har det här inne, säger han och pekar mot huvudet. Jag har aldrig haft några stora prisskåp. Det har inte varit min grej, säger Brolin.

Noterade du förvåningen när vi skrev förra året om att Bulgarien också fick bronsmedaljer efter förlusten mot Sverige i VM 1994?

– Ja, jag trodde det var ett aprilskämt först. Bulgarerna gjorde ett bra VM också men för mig var det viktigt att vi vann sista matchen vi spelade. Jag tjatade rätt mycket om hur viktigt det var att hellre vinna bronsmatchen än att förlora finalen. Jag försökte bygga upp det så för de andra i landslaget.

Bakom Zlatan Ibrahimovics otroliga 12 Guldbollar tillhör Brolin den exklusiva skaran, nio spelare, som vunnit priset två gånger. Anfallaren gjorde det som 21- och 24-åring.

– Guldbollen betyder nog mer i dag än 1990 och 1994 när jag fick den. Då var jag så inne i min fotbollsvärld. Då tänkte jag inte på individuella priser. Jag var stolt, jag blev utsedd till Sveriges bäste spelare. För egot var det trevligt men det var inte det man tänkte på när man slet i januari. I slutändan måste du ha tio spelare eller 22 andra spelare i truppen med dig för att kunna prestera.

– Jag är nog mer stolt i dag när man tittar tillbaka. Det är inte så många som har vunnit två Guldbollar. Då har man gjort något slags avtryck i svensk fotboll. Det är lite extra kul att det kom under VM-åren också. Jag tände till lite extra då, säger han när han sammanfattar de två priserna som står framför honom.

Tomas Brolin är delvis unik som Guldbollenvinnare.

Sedan 1995 har priset delats ut och hemlighållits tills det varit dags för glittriga direktsända Fotbollsgalor i tv.

Han var den siste att få trofén utan miljonpublik i direktsänd tv.

Kommer du ihåg ögonblicken när du fick besked om att du vunnit?

– Det var annorlunda då. Det var inga stora fotbollsgalor där priset delades ut. 1990 bodde jag i Italien och var i mitt hus i Parma och hade kompisar på besök. Vi spelade kort när det var någon som ringde. Det var ett kul samtal. Sedan tog jag emot Guldbollen på Ullevi i Göteborg. Jag kom till Ullevi i helikopter.

– 1994 satt jag med foten i gips hemma i Hudik när jag fick beskedet. Jag fick ta emot Guldbollen på en spark. Det var snö och kallt.

– Så jag har nog fått mina Guldbollar på ett lite annorlunda sätt jämfört med nu för tiden, säger han med ett leende.

Betyder någon av dem lite mer?

– Den första är alltid den första. Jag var 20 bast och visste inte så mycket om världen. Drömmarna slog in en efter en.

Efter debut i allsvenskan med Gif Sundsvall, större genombrott i IFK Norrköping, mål i VM-debuten mot Brasilien 1990 hade Tomas Brolin fyra fram­gångs­rika säsonger med Parma och vann italienska cupen, Cupvinnar­cupen och Uefacupen.

1994 var han ende svensken som tog plats i världslaget efter bronset vid VM i USA. Det visade sig bli toppen på karriären.

I EM-kvalet mot Ungern i november 1994 bröt Brolin vänster­foten när han spelade fram Martin Dahlin till 2–0-målet.

Efter en lång rehab blev den svenske stjärnan klar för Leeds hösten 1995 men han nådde aldrig tillbaka till tidigare nivåer. Sommaren 1998 avslutade han karriären, bara 28 år gammal.

– Det var inte den gamla skadan som gjorde att jag inte kom tillbaka. Det finns de som tror det fortfarande, men det stämmer inte. Det vara andra saker, jag lessnade på fotbollsetablissemanget.

– Det var det som hände i England. Någon dag ska jag berätta detaljerna, men det sparar jag till min bok. Någon gång ska den komma ut.

När kommer memoarerna?

– Jag kanske borde ha jobbat med dem under corona­tiden men då fick jag jobba med företagen så att de höll sig flytande. Någon gång ska jag nog göra det. Det finns många både roliga och tråkiga händelser som jag inte har berättat om. Det var mycket som hände i Leeds.

– Under tiden i Leeds hände det så mycket konstiga grejer så att jag började anteckna. Annars skulle ingen kunna tro mig i efterhand. Så det finns nedskrivet.

Hur många bokförlag har kontaktat dig genom åren?

– Fem–tio. Ska jag göra det så måste någon annan skriva, någon som jag berättar för. Det måste vara någon som kan min karriär. Det finns några som har anmält sitt intresse för att skriva.

– Var var vi någonstans? undrar Brolin och återgår till förklaringen vad som fick honom att sluta redan vid 28 års ålder:

– Ibland är det viktigare att ha en agent som känner tränaren och klubben än att man presterar på träningen. Det är jättefel. Det märkte jag. Jag undrade vad fan det var som hände. Så tror jag nog att det är ganska mycket att det är fortfarande.

Hur påverkar det dagens spelare?

– I dagens fotboll är det agenter som vill tjäna pengar själva och att deras spelare ska tjäna pengar. Spelaren glömmer ofta att rätt miljö är det viktiga för att man ska kunna utvecklas och få speltid. Jag tänkte på det när jag valde klubb och flyttade till Parma. Dessutom måste man ha gjort det bra hemma i Sverige innan man flyttar utomlands. Det är en bra måttstock. Innan dess behöver man inte dra iväg om ambitionen är att man ska bli en bättre fotbollsspelare.

– Men är det viktiga att tjäna snabba pengar, då ska man dra iväg.

– Jag vet vad som händer och inte händer bakom kulisserna. Det var inget för mig. Så var det på 1990-talet. Det har inte förbättrats, säger han bestämt.

Tomas Brolins tävlingsinstinkt som försvann från fotbolls­planerna 1998 hittade snabbt ett nytt hem i eget företagande. Få har missat att den tidigare fotbollsstjärnan sedan nära 25 år tillbaka säljer dammsugar­mun­stycken.

– Twinner är världens bästa dammsugar­mun­stycke och jag är väldigt stolt över vad jag har gjort i den branschen. Jag ville bli bäst även där. 

– Jag äger bolaget till 100 procent sedan fyra år tillbaka. Vi omsätter kring tio miljoner kronor per år, har tillverkningen i Tallinn och försäljningen via Melitta och Ica och Clas Ohlson som stora kunder.

– Vi hade planer på att expandera men så kom pandemin. Nu är det andra saker med osäkerheten i världen som gör att vi håller oss på den nivån vi är just nu. Det är en stabil verksamhet som vi haft i över 20 år. Det är jättebra.

I början av 2000-talet drev han även restaurangen Undici. Han har deltagit i pokerturneringar, engagerat sig i trav, padel, varit med i ”Mästarnas Mästare” men inte återvänt till fotbollen mer än som åskådare och han finns med som bollplank till sonen Sebastian, 21, som spelar med Hammarby TFF i division ett norra.

– Företagsengagemangen var så roliga och lyckade att jag inte fick något sug att kliva in i fotbollen igen. Andra har hängt kvar i fotbollen, men för mig var det andra så roligt och det fanns ingen tid över. Från när jag och Lombardo tränade Crystal Palace så vet jag att det krävs att man tänker fotboll 24 timmar om dygnet.

Kan du tänka dig att engagera dig i fotbollen igen?

Brolin är tyst och tänker efter ett par ögonblick.

– Möjligtvis, kanske, kanske att jag skulle kunna vara med som någon andrafiol, assisterande tränare, någon gång i framtiden. Det är väl det enda jag kan tänka mig. Jag har lite idéer.

Nu måste du utveckla.

– Jag tittar ju på fotboll och undrar varför man inte gör saker lite annorlunda. Det är nog mest fasta situationer jag fastnar kring. Varför agerar lagen som de gör på frisparkar, hörnor och till och med vid inkast. Inkast är en viktig del men hur mycket tränar man på det? Jag gillar de här detaljerna.

Så det finns ett sug där trots allt.

– Jag slötittar inte på alla matcher, man börjar ju tänka aktivt ibland.

Finns det några frisparksvarianter á la VM94 på några papper hemma hos dig?

– Haha. Några grejer har jag. Det är mest min son som har fått se dom och då har det handlat om hur han ska springa på hörnor.

– Men just nu har jag inte tid att kasta mig in såna projekt. Jag har för mycket att göra med mina företag. Vi har ju haft tankar på att expandera och satsa större utanför Norden med Twinner.

Så när dina damm­sugar­mun­stycken är världs­ledande så börjar du ägna dig åt fasta situationer inom fotbollen…?

– Exakt! (skratt). Det är en korrekt analys, säger Brolin.

Sedan Brolin 1990, då nyss fyllda 21 år, vann Aftonbladets Guldbollen har pristagarna varit äldre. 32 år senare kan en spelare med en gemensam historia bli den yngste sedan Brolin att ta hem Aftonbladets och Svenska Fotboll­förbundets pris.

Vem ska vinna Guldbollen i år?

– Det har inte varit något stort fotbollsår. Det är ingen som stuckit ut jättemycket i landslaget.

– Dejan Kulusevski (22 år) har varit riktigt bra i Premier League. Det är inte så många som går jättebra i sina klubblag. Lindelöf har inte fått så mycket speltid, Zlatan är skadad. Emil Forsberg är fantastisk men spelar inte heller så mycket. Det borde stå mellan Emil och Dejan och jag tycker att Kulusevski sticker ut lite mer.

Vad känner du kring Kulusevski med tanke på att det lossnade för honom i Parma?

– Det var ju då jag fick upp ögonen för honom. Det var några kompisar och bekanta från Parma som ringde mig och frågade om honom när han skrev på för klubben. Men då kunde jag inte säga något, att det skulle bli så bra som det blev. Det var det ju ingen som visste säkert.

– Parma är min klubb och min stad så det är väldigt roligt att det blev så bra. Tyvärr har jag inte varit nere och hälsat på hos Parma sedan innan pandemin. Det är en lugn och fin miljö för spelare att ta kliv och utvecklas i.

Hur bra kan han bli?

– Det är jättesvårt att säga. Han har touchen, snabbheten, tekniken, skottet, många kvaliteter. Han spelar i ett bra Premier League-lag som slåss om Champions League-platser. Får han vara skadefri och får fortsatt förtroende så är det förutsättningar för att bli ännu bättre.

Vad har du för hälsning till årets vinnare?

– Grattis och njut. Du har gjort en bra säsong. Det är inte så många som får den här bollen, säger Brolin och lägger handen på den ena av hans två lätt grånade Guldbollar.