Maradona kommer till Neapel i dag - kanske

Det är inte Turin som är italiensk fotbolls huvudstad, om det nu var någon som trodde det.

Det är Neapel, som drömmer om Serie B och väntar på Maradona.

O mamma mamma mamma,

o mamma mamma mamma,

sai perchè mi batte il corazón

ho visto Maradona

ho visto Maradona,

e, maman, innamorato son"

Orden ekar fortfarande här och där i gränderna i Neapel och det är inte flickor eller kvinnor som sjunger. Det är mer eller mindre fullvuxna män som skriker ut sin kärlek till Maradona med musik.

- Jag är förälskad i Maradona!

De sjöng den sången när Napoli vann ligan för snart tjugo år sedan och de sjunger den än.

För i dag kommer han.

Kanske.

På den tiden var han ung och skön på sitt gatpojksaktiga, hänsynslösa sätt. Han såg ut som en slyngel som stigit ut ur en roman av Pasolini. Han spelade fotboll som en gud.

Nu är han en medelålders knubbig ex-stjärna med kokainproblem och en enorm vilja att synas och märkas.

Sånt kan bli tröttsamt och pinsamt, men inte för napolitanerna. För dem är och förblir Diego Armando Maradona mannen som gjorde det omöjliga möjligt, som förverkligade den största av drömmar: ett scudetto till Napoli.

Nej, inte ett. Två!!!!

I dag kommer han kanske.

Glädjedödaren Gea, italienskt fotbolls ultraeffektiva agent- och PR-företag, gick visserligen ut med ett pressmeddelande i går och sade att Maradona inte väntas till San Paolostadion och det stora jippot till Ciro Ferraras ära.

Men vad vet Gea om drömmar? De kan bara räkna pengar.

Så Napoli väntar ändå på Maradona. Invånarna älskar honom så till den grad, att Maradona själv verkar tycka att det blir för mycket. Han har sagt så många gånger att han skulle vilja komma tillbaka, att han skulle vilja arbeta för klubben, att han ser Neapel som sin andra hemstad. Men ändå har han aldrig kommit.

Han har en son som spelar fotboll i staden. Han har otaliga vänner i Neapels undre värld.

I dag, kanske"

Då stjäl han föreställningen för Ciro Ferrara, som tar farväl av fotbollen på San Paolo-stadion i kväll tillsammans tiotusentals fans och en massa fotbollsidoler. Ferrara spelade i det Napoli som vann ligan 1990. Han är napolitan, fast han är så städad och ordentlig. Efter alla år i Juventus, verkar han faktiskt inte riktigt höra hemma i detta oemotståndliga kaos till stad.

15 år sedan scuddettot

Men Gea som organiserar jippot, vet att det är i Neapel man ska genomföra fotbollshappenings. I den här staden kommer 70 000 åskådare till stadion för att se Napoli Soccer mosa sina motståndare i Serie C. Dagens Maradona heter Marco Capparella. Han gjorde mål i matchen mot Sanbenedettese i söndags och därmed är Napoli i final i C-ettan mot Avellino den 12 och 19 juni. Om Napoli vinner de matcherna, flyttas laget upp i Serie B nästa säsong.

Det har gått 15 år sedan det sista scudettot. Klubben hämtade sig aldrig ekonomiskt efter att ha köpt världens bästa spelare. Napoli hade absolut inte råd med Maradona och inte med den tidens lurendrejare till ledning heller.

Men drömmar har inget pris. Mitt i den febrila väntan på Maradona och Serie B, demonstrerar en grupp barn på den öppna platsen framför Neapels statsfullmäktige.

"Jag är en liten kille som vill spela fotboll", står det på deras tröjor. De har ritat upp en fotbollsplan på marken och de spelar hela eftermiddagen, som om det gällde finalen i Serie A. I deras egna kvarter finns inga fotbollsplaner. Där får de spela på gatan, bland bilar, sopor och råttor.

Hur underligt det än kan låta, är deras dröm om en idrottsplats lika otrolig, som att Diego Armando Maradona faktiskt trycker ner sin breda ända i en jumbojetstol och flyger över Atlanten för att fira sin gamle lagkamrat Ciro Ferrara och motta folkets hyllningar.

Men vilken dag det kan bli i Neapel i dag. Vilken dag!

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)