Tack, Nisse för alla dina visdomsord och alla oförglömliga stunder tillsammans.

Aftonbladets Åke Malm tar farväl av en fotbollslegend

ROM. Sista bilden på näthinnan är Nisse som vinkar farväl vid grindstolpen till Villa Boemia.

En svensk legend är borta och minnena tränger sig på.

För ingen lämnades oberörd av Il Barone – Nils Liedholm.

– Han var den som alltid fick folk att må bra och känna sig vid gott mod, förklarade en annan italiensk fotbollslegend, Gianni Rivera, igår kväll.

Första gången jag träffade Nisse måste ha varit på Milanello, Milans träningscamp utanför Milano. En råkall vinterdag. Nisse stod mitt på planen i en fullständigt osannolik toppluva, med visselpipan i munnen och dirigerade övningarna.

Medan hjälptränaren tog hand om det fysiska funderade Nisse på hur han skulle dela upp laget i träningsmatchen.

En match som började i totalt kaos. Spelarna protesterade mot en domare, Nisse alltså, som blåste fullständigt fel. När protesterna steg mot skyn blåste Nisse av och samlade spelarna omkring sig.

– Att en domare blåser fel hör till varje match. Men det hör till spelets regler att domaren alltid har rätt.

Så kunde det heta – då för något 40-tal år sedan. Nisse Liedholm blev Il Barone också för det här: att lära spelarna acceptera reglerna. Att hålla sporten på mattan och se till att alla hade roligt. Spelarna som publiken på läktarna.

Tyvärr kom jag till Italien först 1963 – då hade Nisse slutat spela aktivt redan sedan två år. Istället hade han blivit tränare i sitt

älskade Milan. Men en gulsot tvingade honom ta sjukledigt. Hans motståndare i klubben passade på och hyrde in en ny tränare.

Det var ett ohederligt spel som Milan-fantasten Nisse Liedholm aldrig skulle komma över.

– Jag hade väl inte räknat med det, kommenterade han bistert en gång under en intervju.

Han hade inga svårighet att få nya tränarjobb. Via landsortslag i norr som Varese och Verona kom han till Fiorentina och till slut till Rom:

– Nisse måste bestämma var han skall bo, skrev jag i januari 1974. Men det skulle bli många flyttar efter det lyckade försöket att rädda Roma kvar i serie A.

Till slut hittade han och hans älskade hustru Nina drömstället i Monferratoprovinsen i vinområdet söder om Genua. Cuccaro heter den lilla byn och från hans Villa Boemia kan man se vingårdarna rulla kulle efter kulle bort mot horisonten.

- Egentligen sökte vi en fritidsbostad i San Remo. Vi ville ha havet nära oss, förklarade Nisse och Nina höll med.

Istället blev Nils vinbonde. Många gånger hemsökte jag honom.

Underbara luncher av piemontesiska recept som Nina trollade fram på bordet. I glasen glimrade det rubinrött från Grignolino-vinet. Ett namn Nisse hade all möda att övertyga nedresta svenska supportrar att det inte

hade något att göra med Gre-No-Li-trion. Den målfarligaste anfallstrio italiensk fotboll någonsin skådat.

Långt senare ville han klaga på Systembolaget. I Stockholm hade någon expert fått för sig att Nisses vin inte var fint nog.

– Konstigt, sa Nisse lugnt med ett ironiskt leende.

– Jag har sålt allt jag har till de bästa restaurangerna i Paris.

Han vann 7 mästerskapssegrar som spelare och två som tränare. En oslagbar svit. Jag fick vara med om segerjublet i Rom 1983 då Romas tifosi badade i fontänerna.

– Vi hade tur – men motståndarna var riktigt bra, kommenterade Nils.

En typisk Liedholm-kommentar: aldrig förhäva sig, alltid tala väl om motståndarna.

Tack, Nisse för alla dina visdomsord och alla oförglömliga stunder tillsammans.