Bank: Kommer bli tomt utan Svensson
Anders är en Svensson – det är det som har fascinerat, och säkert det som har irriterat
Först ville alla ha med honom, sedan ville ingen ha med honom, men saken var ju att han alltid var med.
Om 90 minuter är han inte det längre.
Anders Svensson ska spela sin sista match. Det kommer att bli tomt utan honom.
Jo, han tycker om tacos. Han gillar att kolla film. Han har en ytterst tveksam musiksmak, hans lår är lite för breda för att kostymbyxorna ska sitta perfekt och hans ankfötter pekar lätt utåt när han går. När han förlorar blir han förbannad på domaren eller gnäller på lagkamraterna, motståndarna eller kanske någon jävla idiot till tränare som fått för sig nåt med 4-4-2.
Han är en Svensson.
Det är väl det som varit så fascinerande med honom, säkert det som gjort många irriterade också. Anders Svensson är som du och jag – jag tror till och med att jag mött honom (Kinna–Hestrafors 6–0 i kvalet till pojkallsvenskan, han minns inte om han var med) – samtidigt som han är fullkomligt unik.
Boyband-briljant
Jag följde honom när han var liten, jobbade på Borås Tidning när han kom till stan som sextonåring, såg honom vara boyband-briljant i allsvenska debuten mot IFK Göteborg 1997. Jag följde honom när han var det nya, heta, den rappt charmiga käften som ingen kunde få nog av, var i Japan och såg honom vara ”den lille” som sköt hem Bielsas Argentina. Jag satt på läktare och såg honom förvandlas till trygg ålderman som landslagssupportrarna protesterade mot, hängde med honom tillbaka till Borås när han tog steget ner som lagpappa och mittback.
Anders förändrades en del, tiderna förändrades mer.
Men jag har alltid varit en beundrare.
Elfsborg är inte Juventus, Southampton är inte Manchester United, kanske var han alldeles för snäll alldeles för länge för att erövra världen, men han tog ju med världen hit hem i stället.
Det var han som öppnade dörrar mellan Borås och Barcelona. Inte genom att ha superegenskaper som Fredrik Ljungberg eller Zlatan Ibrahimovic, utan genom att bättre än någon annan behärska fotbollens allra minsta beståndsdel:
Passningen.
Vad lärde vi oss av Fredrik Ljungberg? Att tajming är viktigt, att det är bra att vara snabb, att det krävs intelligens och attityd för att lyckas.
Vad lär vi oss av Zlatan Ibrahimovic? Att ingenting är omöjligt, att du kan besegra hela världen om du har Ronaldos teknik, Leo Messis fantasi och Mike Tysons styrka.
Anders Svensson har varit mittfältets Henrik Larsson, en spelare som varenda ungdomstränare i det här landet kan peka på i sin undervisning:
Lyft blicken, visa dig, ta in bollen, behandla den, passa vidare, ta ny position. Gör om allt en gång till. Och en gång till.
Den där intelligensen åldrades aldrig.
Han vann över dem också
Anders var alltid en Svensson, men alltid något annat också. Han älskades när han var öppen och ärlig i början, fick skit för samma saker några år senare. Det säger mycket om både fotbollsmiljön och om- världen att han aldrig fick ta så mycket stryk som när han vågade säga att kritik gjort honom ledsen eller osäker.
Visst, det fanns en tid när många tyckte att till och med en Anders var en för mycket, men han vann över dem också.
Han var systemet i systemet, han spelade fler herrlandskamper än någon annan, och han avslutade landslagskarriären med ett kvalspel där han var en av lagets bästa spelare.
Varken vi eller han vet vad som händer nu, vare sig med Elfsborg eller Anders Svensson. Hans benhårt ideologiska övertygelse om hur den här sporten ska spelas borde förstås tas om hand. Han vill själv sprida den där grundkunskapen och tjurigheten till nya generationer, och vi har till och med blivit något slags kollegor i tv-branschen, där han haft integritet nog att våga ifrågasätta gamla kompisar.
Vant sig vid att inte vara populär
Det är inte alltid så populärt, men Anders Svensson har fått vänja sig vid att inte alltid vara så populär.
I kväll är det fredagsmys med taco ute i Sverige, folk kollar en film, lyssnar på tveksam musik och försöker kanske dra på sig brallor som stramar lite över låren. I morgon drar en helt vanlig Svensson på sig Elfsborgströjan och slår sina sista öppnande uppspel.
Han var som folk är mest.
Han såg bara till att bli en av svensk fotbolls största under tiden.