Aldrig har en skräll känts så här väntad
Uppdaterad 2018-07-24 | Publicerad 2016-04-29
Det blommar i konstgräset och snöar från vårhimlen.
Allsvenskans krislag utklassar de tidigare serieledarna och naturligtvis är det en skräll.
Men aldrig har väl en skräll känts så väntad?
Nä nu blommar det!
Medan körsbärsblomster fyller sociala medier faller blöta snöflingor över landet. Boråsarna vaknade den här torsdagen till kraftiga vindar. Några flydde från hagel på lunchrasten, andra cyklade hem från jobbet genom störtskurar och en del kisade i kvällssolen på väg mot Borås Arena.
Där såg den minsta hemmapubliken (6 402) på ett och ett halvt år hur deras krislag utklassade gänget som häromveckan ledde serien. Simon Hedlund snurrade bort succébacken Elliot Käck vid 1–0 och sprang ifrån honom vid 2–0. Lasse Nilsson tunnlade in sitt första allsvenska mål på elva månader. Jörgen Horn var en jätte, Omar Colley ett vrak och Victor Claesson dansade hem mittfältsmatchen mot Kevin Walker.
Elfsborg–Djurgården 3–0.
Det vore rimligt år 2012. Det vore uppseendeväckande 2014. 2016 är det en regelrätt sensation – och samtidigt i linje med slumpvädret och det faktum att J-Södra och Gif Sundsvall är allsvenska topplag.
Vi måste helt enkelt sansa oss. Lägga spåkulor och kaffesump och matematiska beräkningar åt sidan ett par veckor och bara hänga med i svängarna. Titta på skytteligan, där leder mittfältaren Erik Israelsson som redan har nått upp i sin normala årsskörd! Titta på tabellen, snart toppar megafloppen Helsingborg! Titta på himlen, snart regnar det pianon därifrån!
I Borås arenas kulvertar står en 34-åring och pratar om livets toppar och dalar. Jodå, det har varit trevligt att umgås med barnen det senaste året säger Lasse Nilsson, men fotbollen har varit omvälvande. Sedan Magnus Haglund tog över 2014 har Lasse förlorat sin startplats och i perioder inte ens varit inhoppare utan sparringpartner på träning, trupputfyllnad, glad gamäng.
Inget märkvärdigt har hänt i hans spel sedan dess, men nu är han tillbaka i startelvan. Målet mot Djurgården var förlösande för ett Elfsborg som under säsongen spelat omständligt och ineffektivt.
Djurgårdens trupp är för tunn
Varifrån fick han skärpan? Hur reste sig hans lag?
– Jag har ingen riktigt bra förklaring. Det borde finnas ångest och ängsliga tankar inför den här matchen, men känslan var att vi skulle gå ut och köra över Djurgården.
En delförklaring är att Djurgården tvingas belasta sina stjärnor för hårt. Truppen är för tunn för att mäkta med långtidsskador på tre mittfältare (Radetinac, Mrabti, Karlström), formsvackor på två yttrar (Moon, Berntsen) och kvartsblindhet på sin bäste anfallare (Mathias Ranégie spelade med omplåstrat öga). De har elakt spelschema och offensivlustan på hörnor råkade straffa sig just den här kvällen.
Nu har blåränderna tre segrar och tre förluster, fullt godkänt, men formraden pekar rakt neråt bråddjupet. Vill det sig väl är laget tillbaka i toppskiktet snart. Vill det sig illa är Pelle Olsson näste tränare i raden att få bemöta frågor om kris och osämja från journalister. Så otåligt och nyckfullt är läget.
För Lasse Nilsson kan kvällen ha varit en vändpunkt. Han firade den med att dra till stans bästa gatukök för kvällsmat. Med sig i packningen låg en stock snus som han drivit in från C Mores reporter Jonas Dahlqvist.
Snus är bara snus, men just den här stocken bär på minnen från Fotbollsgalan 2014, från en stöddigare tid, innan petningarna. Lasse berättar om mötet med journalisten Dahlqvist:
– Jag var lite i party mode och frågade om jag fick ta en snus. Jag tog två fast han bara hade tre kvar, så han blev förbannad på det. Därav valde jag att betta en stock snus på att vi skulle komma etta till femma det året – och han tog det. Nu kom betalningen, sent omsider.