Bank: Tror väldigt mycket på Hiljemark
Jag tror varken på jokrar eller överraskningar
En förbundskapten med dragning åt drömmar väcker och släcker EM-drömmar från en scen på Norra Latin.
Erik Hamréns trupp ska diskuteras.
Jag förstår bara inte varför det är diskussion kring Oscar Hiljemark.
Det är en ynnest med kvällar som den här.
Inte för att solen marinerar Stockholm till en reklamfilm för det goda, skandinaviska livet, utan för att det faktiskt var ett tag sedan senast.
Ni kanske minns?
Det har gått fyra år sedan Erik Hamrén presenterade en mästerskapstrupp, och världen har inte stått stilla på något sätt sedan dess.
Då, 2012, såg vi fram emot att flanera längs med gatorna i ett fredligt, osplittrat Ukraina. Det mest anmärkningsvärda den gången var att ett ungt stjärnskott vid namn John Guidetti missade mästerskapet eftersom han precis åkt på en vag form av nervinflammation.
Han var fruktansvärt besviken, sa han, men meddelade att han tänkte träna på under sommaren och ”vara i fin form i augusti”.
Vad har Hamrén i sin hatt?
Johns historia blev inte som han ville, Ukrainas historia förändrades i grunden, och om vi 2012 funderade på det framtida slutspelet i Frankrike så var det inte det här vi tänkte oss heller.
Vi hade föreställt oss ett sömfritt semestermästerskap som avslutades med att Michel Platini delade ut EM-bucklan inför sitt eget folk.
Vi hade trott så väldigt fel.
Det blir ett EM präglat av terrorchockerna, det blir ett EM där Platinis händer är närmare handfängsel än pokaler, och det blir en svensk trupp där minst tolv namn, förmodligen fler, är nya jämfört med för fyra år sedan.
Så vad borde Hamrén ha i sin hatt?
Gillar skratta åt Richt
Att ta ut en trupp är väldigt annorlunda gentemot att ta ut ett lag. Du behöver trippel täckning på elva positioner, du behöver åtminstone ett gäng spelare som klarar av att gå runt i periferin i fyra veckor utan att gnälla, för att sedan göra ett kanonjobb när väl dörren öppnas för dem.
Taktisk och social dynamik är alltså viktigare än att ta ut de 23 bästa spelarna. Det är sådant man lär sig med mästerskapsrutin. Detaljer.
Jo, jag skrattade lika högt som alla andra åt den där annonsen där landslagschef Richt hyllade Sveriges val av supersängar till spelarhotellet som det största i svensk fotboll sedan Ralfs volley. Men det var för att jag gillar att skratta åt Richt i en säng, inte för att jag underskattar betydelsen av noggrannheten kring bra sömn.
Jag tror inte på någon smällkaramell, helt enkelt eftersom det inte finns någon Guidetti 2012 eller en Ibrahimovic 2002 som är bra nog, ung nog och etablerad nog.
Jag tror inte på några chockpetningar, och det verkar ingen annan göra heller. Det blir små förskjutningar hit eller dit, och valet mellan Jonas Olsson eller Pontus Jansson avgör mer hur deras sommar ser ut än hur Sveriges EM-sommar ser ut.
Vi ska inte diskutera
Nej, jag tror varken på jokrar eller överraskningar.
Däremot tror jag väldigt mycket på Oscar Hiljemark.
Hiljemark behövde inte flytta från Gislaved för att veta att det var naturligt att ta sig framåt och ta för sig. Han var kapten i U21-landslaget, är klok nog för att acceptera den plats som fås och bra nog för att ta den chans som ges.
Det han visat i Palermo, under hundra olika tränare på en säsong, är att han kan hantera vilken mittfältsplats som helst och göra samma sorts tvåvägsjobb.
Efter det jag sett det senaste året tycker jag inte att vi ska diskutera om han ska platsa i truppen, utan om han platsar i laget. Särskilt om nu Albin Ekdals medverkan är tveksam.
Annars är det som det är, ett par dueller om en handfull trupplatser. Vi har ingen aning om vilka val som blir viktigast – plötsligt kan en inklämd truppspelare vara startspelare i en kvartsfinal (lex Alexander Östlund 2004).
Det vi vet är att truppen bara är hälften så viktig som idéerna kring vad vi ska göra med den.
För fyra år sedan hade Hamrén en helt okej trupp, men en helt hopplös idé inför premiären. Men det var i en annan tid, i en annan värld.
Framtiden börjar i kväll, på Norra Latin. Det är en ynnest, oavsett vad man tycker om allt annat.
Trolig trupp, alternativ position för position
Målvakt
1. Andreas Isaksson
2. Robin Olsen
3. Karl-Johan Johnsson
Bank: Tät kamp om se-och-lära-platsen. Gillar Johnsson mest, men Patrik Carlgren och (främst) Johannes Hopf kan stå före i kön.
Högerback
1. Mikael Lustig
3. Victor Nilsson Lindelöf
Bank: Är inte helt överens med Hamrén om Emil Salomonssons landslagsklass, men tror faktiskt att han har en bättre chans än många gissar.
Mittback
1. Victor Nilsson Lindelöf
2. Erik Johansson
Mittback
1. Andreas Granqvist
2. Pontus Jansson
Bank: Väljer Jansson före Jonas Olsson, men det är ett tajt race.
Vänsterback
1. Martin Olsson
2. Ludwig Augustinsson.
Bank: Ingen Oscar Wendt, som jag håller som Sveriges bäste vänsterback. Men Hamrén får med sig två kanonalternativ.
Höger mittfält
1. Sebastian Larsson
2. Jimmy Durmaz
3. Oscar Hiljemark
Innermittfält
1. Albin Ekdal
2. Oscar Lewicki
3. Pontus Wernbloom
Innermittfält
1. Kim Källström
2. Oscar Hiljemark
Vänster mittfält
1. Emil Forsberg
2. Jimmy Durmaz
3. Erkan Zengin
Bank: Erkan Zengin kan spela på båda kanterna, men hans blixtrande kvartar kompenserar knappast för bristerna defensivt? Hänger löst i truppen efter likbleka insatser senast och svajig vår.
Anfallare
2. Emir Kujovic
Bank: Kujovic är mitt förstaval, både som ren power-ersättare till en (låt det inte hända) eventuellt skadad Zlatan och som inhoppare om Sverige jagar mål med höjdspel mot straffområdet, som i Moskva.
Anfallare
1. Marcus Berg
2. John Guidetti