Bank: Larsson är en symbol för hela eran
När han slog igenom såg det ut som att han redan spelet hundra landskamper.
Nu har han snart spelat hundra landskamper, och något har hänt.
Sebastian Larsson är plötsligt det mest typiska landslaget har.
Det var inte som att tioårsjubileet firades med statsbesök, statyer och trerätters i Blå hallen, men jag minns att jag noterade det ändå.
För ett par veckor sedan fyllde Sebastian Larsson tio år som landslagsspelare, och det har egentligen inte spelat så stor roll om förbundskaptenen hetat Lagerbäck eller Hamrén eller Andersson – alla har litat på honom.
Jag tänker att det är precis det man gör.
När Sebastian debuterade, i februari 2008, var vi i Istanbul för en vänskapsmatch. Jag minns ficktjuvarna på väg till arenan, ett besök i blå moskén, en kopp sötstarkt te nere vid Bosporens strand, och att det här var en tid då Sebastian Larsson var det hetaste, fräschaste vi hade att skriva om. En Arsenal-fostrad landslagsdebutant som spelade sig till en plats i EM-truppen.
Tio år senare har allt och inget hänt
I betyget skrev jag, den gången, att han var ”kvällens man” och att han ”spelade som om han hade hundra landskamper bakom sig. Klok, lugn, trygg, positionssäker och begåvad med bollen. Viktig när laget tröttnade. 
”.
Tio år senare har allt och ingenting hänt.
När Sverige förlorade mot Chile for Sebastian Larsson runt på sin nygamla, centrala mittfältsposition och var sig själv.
Efter tio minuter tappar han bollen högt upp, tar en femtiometers hemlöpning och kapar en chilenare, skriker åt domaren och vevar med armarna. Efter fyrtio minuter står han bredbent och skäller ut en liggande Alexis Sánchez efter en eftersläng, så att halva det chilenska laget rusar fram och vill fajtas.
På väg av planen i paus går Sebastian Larsson bredvid Andreas Granqvist och har en animerad, taktisk diskussion, en sådan som handlar om positionsspel och press, om struktur och strategi.
När vi träffade spelarna efter matchen var Sebastian Larsson närmast upprymd.
– Det finns så otroligt mycket att lära sig av den här matchen, det var väldigt lärorikt. Vi möter ett bra lag, och måste ligga ännu bättre positionsmässigt än vad vi gör första 20-25 minuterna. Vi kommer att kunna ha mycket nytta av det här inför VM.
Symbol för landslaget
Jag hade bestämt mig för att skriva lite mer om honom redan ett par dagar tidigare, men det blev på något vis bekräftat där.
Sebastian Larsson är en symbol för hela det här landslaget, för hela den här Andersson-eran.
Det är klart att Jakob Johansson är en bättre metafor för hela kvalresan, en spelare som kom från Grekland och ingenstans men som i strama ramar blev bra nog för att kunna gå in på Stade de France och vara mer eller mindre bäst på planen.
Men Sebastian Larsson är så väldigt typiskt för landslaget 2018. Publikälskling var det längesedan han var, men han bygger sitt spel på nästan exakt samma grundprinciper som landslaget bygger sitt.
Om Tomas Brolins brinnande briljans var landslaget 1994, om Patrik Anderssons kraftfulla karaktär var landslaget runt sekelskiftet, om Fredrik Ljungberg var symbolen under Söderberg och Zlatan Ibrahimovic var världshistoriens klaraste fanbärare under Hamrén, så…
…ja, så är det här Sebastian Larssons tid.
”Jag köper det”
Han arbetar stenhårt. Han är så extremt taktiskt skolad på det där Niclas Alexandersson-sättet. Och han har en spetsegenskap (frisparksfoten) som trots allt finns där när laget behöver den.
– Symbol…? Jo, jag köper det, jag förstår vad du menar, nickade Peter Wettergren när jag frågade honom om Sebastians egenskaper och landslagets.
I lördags förlorade Sverige mot Chile, på tisdag spelar de mot Rumänien i Craiova, det ska testas och repeteras, men alldeles oavsett vad som händer så kommer det här laget att bygga sina VM-drömmar på just den här sortens strävsamma, ordningsamma grundkompetens.
Det är inte det roligaste eller snyggaste, det är fotboll som klär sig i välstrykta byxor, knäppt skjorta och går till kontoret för att göra sitt. (I byråkratin bor poesi, lärde mig Ragnar Thoursie).
Matchen mot Rumänien kommer, lika lite som matchen mot Chile, att handla om sprakande genombrott. I bästa fall får Andersson och Wettergren se någon som är smart, stabil och som visar att han har något litet extra, någon liten vass egenskap.
Så ser det ut nu, landslaget, i Sebastian Larsson-eran.
Sveriges match mot Rumänien på tisdag kl 20.30 visas på TV4