BANK: Det går inte att guldglittra gråare
HALMSTAD. Det går inte att halka ur allsvenskan tydligare än så här, det går inte att guldglittra gråare än så här.
Vem i hela världen kan skjuta AIK mot SM-guld?
Mohammed Ali Kahn.
Nej, du är inte ensam om att tycka att det där var ett dåligt skämt.
Solen håller just på att gå ner över Örjans Vall, Halmstads Bollklubb är precis på väg att glida rakt ner i superettan, AIK är på väg att slå sig hela vägen till guld, och alltihop – möjligen med undantag för solens gång – beror på en stackars mittbacks självmålshalkning med ett par sekunder kvar.
– Jag skulle bara rulla ut den över sidlinjen…, säger Mohammed Ali Kahn.
Och vem i hela Halland kunde se det här hända? Efter en match som den här?
Du behövde ju inte vara matematiker för att läsa en tabell, du behövde inte vara botaniker för att göra en snabbanalys av underlaget på Örjans Vall, och du behövde inte vara expert för att snabbt förstå vilken sorts match HBK och AIK gick in till.
Den luktade inte champagne.
Ångest och kramp
Femhundra svarta hade rest ner, ett par tusen blå hade släntrat hit, och de hade knutit halsdukarna med ångest och kramp.
En hoppig, tung gräsmatta krävde teknik och beslutsamhet, men det var ont om både det ena och det andra. Bollen studsade, AIK använde tre-fyra-fem tillslag för att kontrollera den, medan HBK använda ett tillslag för att skicka den åt helvete eller James Keene, beroende på kunskapsnivå.
Det är ju ingen särskilt sprudlande säsong för sport i den här delen av Halland. Halmia är på väg ur, hockey-Hammers åker med skridskoskydden på, Drott krisar och Bollklubben är bara en tunn hinna ifrån att bromsa sig långt från allsvenskan.
Det går inte att kräva så mycket mer än kamp och ångest av en sådan klubb och ett sådant lag. Janne Jönsson ärvde det här laget av Jens Gustafsson, och med tre matcher kvar har han bara skriken kvar: 4-1-4-1, upp med bollen mot Keene, och oavbrutna vrål om att ”ligga taaaaajt”.
Så HBK låg tajt.
HBK slog långt.
Och under tiden försökte AIK se ut som ett mästarlag, utan att vara i närheten av att lyckas. När de skulle vårda uppspel blev de långsamma, när de skulle vara distinkta längre fram blev de omständliga. Det enda som liknade anfallsspel kom när Stefan Ishizaki tog med sig sin spelhjärna in i planen, eller när Haukur Hauksson eller Johan Blomberg kom runt på högerkanten – för att avsluta med usla inlägg varje gång.
Borde utvisats tre gånger
Henok Goitom? Frånvarande. Johan Blomberg? Osynlig vad det led. Ebenezer Ofori? Skadad mitt i första halvlek. Nils-Eric Johansson? Borde blivit utvisad tre gånger om.
I en match mellan två lag som misslyckades med att bygga spel kom det som struntade i att ens försöka närmast.
James Keene pressade Patrik Carlgren till en kanonräddning, Antonio Rojas sköt över i öppet läge, Snorre Krogsgård fick fritt fält från arton meter.
HBK har luggat poäng av Blåvitt och Malmö FF, nu hade de krigat ner AIK i passivitet och frustration. De längtade efter en platt gräsmatta, efter Ofori, efter vad som helst som skulle göra matchen till något annat än en hal tvål som de aldrig riktigt fick grepp om.
När alla möjliga analyser gjort sig omöjliga fanns bara slitet kvar. Det dröjde 70 minuter innan AIK-klacken skrek ”Attack-Attack-Attack!”, men den här gången hade de rätt:
Det hade ju inget annat att ropa efter.
Sämsta AIK-matchen i år
AIK gjorde sin sämsta match för året, det enda de till slut hade att hoppas på var Johan Blombergs fot, Fredrik Brustads steg eller Dickson Etuhus tyngd. På alla andra områden var Halmstad minst lika bra.
HBK visste länge bäst av alla i det här landet hur man driver en småstadsförening, men 2015 finns väldigt lite av det kvar. När sextonårige Sead Haksabanovic, fotbollsfödd och -fostrad i blått, byttes in med en kvart kvar var det mest ett eko från förr.
Två minuter in på stopptiden spelade han fram Alexander Berntsson till ett friläge, tre minuter in på stopptiden nickade Etuhu i stolpen, fyra minuter in på stopptiden lyfte AIK in ett sista desperat inlägg. Det kom från HBK-pojken Johan Blomberg, det rakades in i eget mål av HBK-backen Mohammed Ali Kahn.
Rättvisa? Slump? Symbolik?
Ibland faller allt det där platt i samma ögonblick som en mittback misslyckas med att rulla bollen över sidlinjen och sätter den i eget mål.
Halmstad–AIK 0–1, det är allt som är kvar.
Plusbetyg HBK-AIK
Halmstad
1. Stojan Lukic 
-------------------------
28. Jesper Westerberg
3. Fredrik Liverstam
6. Mohammed Ali Kahn 
Ja, herregud.
21. Andreas Bengtsson
---------------------------
16. Eric Smith
---------------------------
23. Matthew Rusike
10. Antonio Rojas
7. Junes Barny 
Mest kreativ i HBK, enorm arbetsinsats.
19. Snorre Krogsgård
--------------------------
9. James Keene
Slet i världens mest otacksamma roll, bara jakt efter höjdbollar.
Tränare: Jan Jönsson
AIK
35. Patrik Carlgren
Superräddning på nick från Keene. Spred utsparkar.
------------------------
12. Haukur Hauksson
26. Jos Hooiveld
3. Per Karlsson
4. Nils-Eric Johansson
Brandgul varning. Nära rött. Borde varnats igen. Avstängd mot Göteborg.
-----------------
8. Johan Blomberg
17. Ebenezer Ofori (13)
20. Dickson Etuhu
24. Stefan Ishizaki (85)
----------------
10. Henok Goitom (55)
Överraskande anonym.
23. Mohamed Bangura
---------------
Tränare: Andreas Alm
---------------
Avbytare: 29. Anton Saletros (13) , 7. Fredrik Brustad (55) , 16. Alessandro Pereira (85).
Domare: Glenn Nyberg, Borlänge.
(Jury: Simon Bank och Michael Wagner)
Halmstad–AIK 0–1 (0–0)
0–1 självmål (90).
Varningar, Halmstad: Jesper Westerberg, Kristoffer Fagercrantz. AIK: Nils–Eric Johansson, Jos Hooiveld.
Domare: Glenn Nyberg, Borlänge.
Publik: 5 962.
Halmstad (4–5–1): Stojan Lukic – Jesper Westerberg, Fredrik Liverstam, Mohammed Ali Khan, Andreas Bengtsson – Matthew Rusike (Alexander Berntsson 89), Antonio Rojas (Sead Haksabanovic 74), Eric Smith, Junes Barny (Kristoffer Fagercrantz 85), Snorre Krogsgård – James Keene.
AIK (4–4–2): Patrik Carlgren – Haukur Hauksson, Per Karlsson, Jos Hooiveld, Nils–Eric Johansson – Johan Blomberg, Dickson Ethuhu, Ebenezer Ofori (Anton Jönsson Salétros 13), Stefan Ishizaki (Alessandro Pereira 85) – Mohamed Bangura, Henok Goitom (Fredrik Brustad 55).