”Lagkamraterna tyckte att jag var en idiot...”

Patrik Brenning

Alexander Milosevic, 20, gick från gnällig supertalang till etablerad backklippa i AIK

helskärm

Han utsågs till förra årets nykomling och hyllas av alla.

Nästan.

– Jag vet att mina gamla lagkamrater tycker att jag var en idiot, säger AIK:s Alexander Milosevic.

Efter förra årets succé ser Alexander Milosevic fram emot att spela den historiska sista säsongen på Råsunda med AIK. En säsong som många tippar också blir mittbackens sista i den svartgula tröjan på ett bra tag.

– Det är klart jag vill bli proffs. Men jag är nöjd här just nu. Det är det här jag har drömt om sedan jag var liten. Nu försöker jag bara bli bättre och bättre på varje träning eller match. Sedan får vi se. Någon gång i framtiden när jag vuxit ännu mer kan jag ta steget, säger 20-åringen.

Tränade nonstop

Drömmarna om att spela i AIK:s tröja föddes under uppväxten i Rissne, en grannort till Solna.

– Det var fantastiskt där. Det var fina miljöer, bra vänner och jag fick spela massor med fotboll. Det var bra planer och så, inte plastgräs som nu men grus. Vi var ett kompisgäng på fyra-fem personer som spelade riktigt många kvällar tills lamporna slutade lysa. Det blev mycket. Det var jag och Simon Lundgren, en målvakt född 1993 som också är med i AIK:s a-trupp nu och följde med oss på träningslägret till USA. Vi bodde nästan i samma port och var ute mycket på Rissne IP där jag sköt på honom.

Hur känns det att han slagit sig in i truppen?

– Det är otroligt kul. Det är nog inte så ofta det händer att två killar nästan från samma port åker på träningsläger tillsammans med AIK. Det är stort om man tänker efter. Men vi var de enda som var riktigt gnälliga. Vi hatade att förlora båda två och skällde på varandra. Det är det som tagit oss hit.

”Inte kul att spoela med”

När en ung Milosevic drömde om att spela fotboll i AIK drömde hans lagkamrater om en helt annan sak: Att helt enkelt slippa Milosevic.

– När jag var yngre var det inte kul att spela med mig. Vad lagkamraterna än gjorde så gnällde jag. Jag hatade att förlora. Efter varje felpass så var jag där och gnällde. Mina två bästa kompisar spelade med mig och fick höra ganska mycket. De brukar berätta hur det lät. Om jag var innermittfältare, kompisen vänsterback och jag kom ner för att möta boll men inte fick den. Då fick han höra det hela matchen. Jag hade inte det bästa psyket direkt.

Sa inte tränarna åt dig?

– Jo, riktigt många gånger. När jag var riktigt liten var det en tränare som sa att ”Alex, om alla varit som du hade jag inte haft några problem”. Han sa väl det för att göra mig glad och positiv men det blev inte bättre. När man var liten var det inte så att man flög upp till molnen utan jag fortsatte på den inslagna vägen och gnällde lika mycket.

– Lagkamraterna hatade mig. Det vet jag att de gjorde. Jag gick och sa till folk att byta ut sig själva och sådana grejer. Jag fick höra av tränarna efteråt att det inte var en bra idé och jag tycker också att jag utvecklats riktigt mycket på det planet. Nu är jag tvärtemot vad jag var när jag var liten. Jag blev äldre och har mognat.

Viil bli en ledare

Nu vill Milosevic gå från ”idioten” i pojklaget till ledaren för årets unga AIK.

– Jag känner redan att jag tar för mig mer på planen. Förra året var jag mer fokuserad på mitt spel men nu känner jag att jag har mycket att säga till om. Det är klart att man vill vara en ledare och hjälpa laget hela tiden om man kan.

Kommer du skrika till Daniel Tjernström och Nils- Eric Johansson att byta ut sig själva om det behövs?

– Haha, nej, det tror jag inte. Men om någon gör fel får de höra det också. Om jag gör något fel får jag det. Det får man ta.