Thorén: Vem är det som får laget att lyfta?

Publicerad:
Uppdaterad:

FOTBOLL

LA HAVRE. Frankrike står och faller med Wendie Renard.

Men vem lyfter laget med?

Den här kvällen i Le Havre blev kapten Henry räddningen, men ska mästerskapskartan ritas om har franska landslaget ett jobb att göra.

Vi närmade oss det här mästerskapet med förväntningar om att det skulle bli det vackraste, största och sportsligt bästa någonsin.

Ja, det fanns en förhoppning till. Den på värdnationen.

En bit in i slutspelet följer utvecklingen inte prognosen helt.

Vi har ett VAR-tåg som fullständigt håller på att spåra ur (läs vad Jonas Eriksson har att säga om det), det har spottats och frästs, vi har en biljettproblematik som Fifa skapat med löften som inte hålls och vi har ett Frankrike som krånglar och verkar belastat av det ok av hopp som lagts på lagets axlar.

Åttondelsfinalen mot Brasilien bjöd på utropstecken, men ställde också en rad frågor.

Något paralyserat Frankrike

Den franska förbundskaptenen Corinne Diacre tog sig an matchen med ett stämningsläge som om hon skulle köra en vittvätt på 90 grader. Innehåll och program systematisk valt, inget sköljmedel och extra centrifugering.

Arbetet skulle genomföras utan något känslomässigt hissåkande och med full fart längs kanterna i ett mer 4–4–2.

Hon valde bort en av Frankrikes mest meriterade offensiva krafter, Gaëtane Thiney, som inte anses har hållit standarden hittills. Här var det kraft och fart i krutpaketet Viviane Asseyi på höger kant och med Kadidatou Diani högt i banan.

Corinne Diacre stod själv och tittade på med armarna i kors.

En knapp halvtimma in i matchen sprintade Kadidatou Diani loss på högerkanten efter ett inkast. Hon stormade fram mot kortlinjen, lyfte in bollen där Valerie Gauvin kom flygande som ett franskt stridsflygplan. Hon kraschade rakt in i Barbara och bollen som studsade ur den brasilianska målvaktens händer. På fransyskans axel såg det ut som, men en videogranskning måste visat annat.

Ett något paralyserat Frankrike hittade inte rätt under resten av den första halvleken och det är på många sätt väldigt lätt att förstå.

VAR-bedömningarna leder till sönderryckta matcher som skapar ett totalt känslomässigt kaos. Spelarna kastas mellan hopp och förtvivlan.

Satte färg på matchen

Pausen gav möjlighet till omtag och nog var det återigen Diani som ryckte ifrån vänsterbacken Tamira. Ett lågt inlägg den här gången mot en Gauvin som fläkte sig, 1-0. Andrum för hemmalaget. Men den franska lyckan var kort.

Brasilien kvitterade efter ett mål av Thaisa och medan det brasilianska landslaget satte färg på matchen, ja, inte bara via Martas röda läppar då, famlade fransyskorna i mörker.

Försvaret som leds av Wendie Renard – lagets pelare som stått för både mål och självmål i gruppspelet – bjöd på ytor lika öde som stränderna i Normandie en kall junidag och när laget attackerade var det med ett inläggsspel som Kathellen och Monica plockade ner med uppoffrande insatser.

Foto: Francois Mori / TT

Om Frankrike står och faller med Renard, vem är det som får laget att lyfta?

Det kan bli Kadidatou Diani. Men den här kvällen var det kapten Amandine Henry.

Medalj blir inte verklighet…

På frisparken in nådde Henrys utsträckta ben före Monica och den franska drömmen lever fortfarande.

Les Bleues har deltagit i elva mästerskap, men har aldrig tagit medalj.

Lyon har dominerat klubbfotbollen och vunnit Champions League fem gånger sedan 2011, men vinnarkulturen har inte tagit sig in i landslaget.

Den här sena kvällen sjöngs Marseljäsen ödesmättat i samband med slutminuterna.

Det skymtas kanske ändå en mentalitet i detta lag som saknats tidigare. Wendie Renard var själv inne på det efter matchen: ”Vi vann, det var viktigast”. Men där finns också en faktor som talar för att medalj inte blir verklighet den här gången heller.

I kvarten lär USA stå på andra sidan.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.