Tippades till Sibirien – nu svensk landslagsman

Publicerad 2012-10-08

Sana: Tror han var bitter

Prioritet Finans vd Nils Wiberg och Tobias Sana.

”Nu hamnar han i Ajax, b-laget och sedan skickar de honom till Sibirien”, sa Prioritet Finans vd Nils Wiberg när Tobias Sana såldes.

Han fick fel.

– Jag tror han tycker om mig och var bitter när jag lämnade, säger Tobias Sana inför sin första landslagsträning.

I vintras var Tobias Sana en reservspelare i IFK Göteborg. Nu är 23-åringen proffs i Ajax, har mött Cristiano Ronaldos Real Madrid och gjorde på måndagen sin första träning med det svenska landslaget.

– Givetvis är det här stort för mig, jag har aldrig varit med i pojklandslag eller något och jag tror alla svenska fotbollspelare drömmer om att representera landslaget. Det är det största man kan göra, säger Sana.

Är du förvånad att det gått så fort?

– Givetvis. I vintras hade jag ingen startplats i Blåvitt men jag vill aldrig ge upp. Det är motgångarna som gör att man blir bättre. Jag bestämde mig för att köra, tog en ordinarie tröja i Blåvitt och sedan gick det fort. Ajax blev intresserade och de bestämde sig för att välja mig och jag sa ja. Det har gått bra men det viktigaste för mig är att ha fötterna på jorden, leverera gång på gång och inte balla iväg bara för att jag kommit med i landslaget här nu. Det gäller att kämpa.

”Kan lika gärna bli astronaut”

En som inte trodde på Sana var Prioritet Finans vd Nils Wiberg. När talangen såldes till Ajax rasade IFK Göteborgs sponsor.

– Sana var en framtida landslagsman som hela svenska folket kunde ha njutit av, för han har en sån talang. Nu hamnar han i Ajax, i B-laget och sedan skickar de honom till Sibirien, och sedan har han fått sina jävla miljoner. Han kan lika gärna bli astronaut eller börsmäklare, sade han till Fotbollskanalen.

På en punkt hade Wiberg ändå rätt. Sana var en framtida landslagsman för på måndagen fick 23-åringen dra på sig det blågula träningsstället på Karlberg.

– Jag bryr mig inte vad folk tycker, de får säga vad de vill. Det får stå för honom och om han tycker det han sagt lägger jag inte så stor vikt vid det. Det bryr jag mig inte om. Det viktigaste för mig är vad jag gör på planen sedan får folk prata om vad de vill. Det får stå för honom, säger Sana om Wibergs utspel.

Tror du att han ångrar sig nu?

– Nja. Jag tror också att han tycker om mig som fotbollsspelare. Att han var bitter för att jag lämnade. Det var mer den grejen tror jag. Det har blivit lite för stort men jag är inte sur på honom. Han får säga vad han vill. Jag vill inte kontra med något ”här får du”. Jag bryr mig inte vad han säger. Jag kör mitt race.

”Hans tröja var viktigare än Ronaldos”

Landslagsplatsen kommer efter en succéstart för Sana i Ajax. Yttern har fått förtroendet direkt och matchades bland annat i Champions League-matchen mot Real Madrid. En explosionsartad utveckling från tiden i IFK Göteborg.

– Jag kan inte säga jag förändrats. Det har gått två månader sedan jag lämnade Blåvitt. Det är inte så att jag blivit tio gånger bättre. Jag är fortfarande den spelaren jag var i Blåvitt. Men jag får en högre utgångsposition i Ajax, är närmare mål, vi äger mer boll, skapar fler lägen och då får man sina lägen. Jag har haft chanserna och satt dit dem men två mål jag gjort har varit ganska simpla. Jag tror min mamma hade kunnat göra mål på de chanserna.

Hur var det att möta Ronaldo?

– Givetvis var det stort för mig. Men det var inte så att jag gick ut och tänkte att han var vid sidan om mig på planen.Jag försökte bara vara professionell och fokusera på det jag ska göra. Men efter matchen, när min familj frågade samma frågade, sade jag att det är den störste spelaren jag spelat mot. För två år sedan gjorde vi en enkät i Blåvitt och då frågade de vem som är den största fotbollsspelare du mött. Då sade jag Alanzinho som spelade i Stabaek då. Om vi skulle göra om den skulle jag givetvis säga Cristiano Ronaldo.

Fick du hans tröja?

– Nej, jag ville inte löpa efter den. Men jag tog Michael Essiens och gjorde min pappa stolt. Vi har hus i Ghana och alla mina släktingar är därifrån. Så jag tog hans tröja. Den var viktigare än Cristianos.

Blev pappa glad?

– Ja, han ville ta den med sig hem men jag sade ”tyvärr, jag ska hänga upp den”.

Följ ämnen i artikeln