En darrig målfest

Sportbladets Simon Bank: Solsken och storseger – men det här såg inte bra ut

Solsken, vår i luften, 3–0, fantastisk publik, serieledning.

Grattis, Hammarby.

Det var längesen en så darrig värd hade en så fin fest.

Erkan Zengin gjorde mål och firade sin älskade flickvän. Paulinho gjorde mål och firade sin gravida hustru. Sebastian Eguren gjorde mål och firade? sig själv mest, tror jag.

Poängen är att det var rätt mycket kärlek i luften på Söderstadion. Och att Hammarby kan behöva den.

Om 3–0 mot Trelleborg efter en lång vinter var en slags förlösande förlossning så fanns det också anledning att snegla lite elakt på ungen och fråga:

– Var det så snyggt, egentligen?

Det var ju inte det.

Hammarby–Trelleborg var en perfekt, vacker match på alla sätt som inte handlade om det som hände på planen. En av de första vårdagarna, med uteserveringar och bara ben; sånt som ger lust när det kommer.

Men på planen såg jag mest brister och problem, för både TFF och Bajen.

Löjliga misstag av TFF

Visst, Trelleborg är lite småtrevligt av och till. Jimmie Augustsson kan dribbla, Mattias Thylander var lugn och fin i går, och Mike Mensah/Björn Westerblad har ett kombinationsspel som kan ge en del mål framöver. Men laget gör fortfarande löjliga misstag, sådana som man kan göra i superettan men som kostar i allsvenskan.

Tidigt baklängesmål igen, Erik Sundins missade friläge, Mensahs usla skott, Mikael Bengtssons positionsmiss vid 1–0 och förlorade motlägg vid 0–2. Oskarpt. Otillräckligt. Oallsvenskt.

Hammarby håller fortfarande på att hitta sin form under Tony Gustavsson, och sådant blir lättare med 3–0 och lyckliga supportrar i ryggen, alldeles oavsett hur spelet sett ut.

Det såg, om ni undrar, inte speciellt bra ut.

Många pratade om en dålig, ojämn gräsmatta, att det var därför Bajen var försiktigt med att spela in bollen centralt. Det ursäktar en del, men det döljer inte att Hammarby – som väntat – har en ofärdig backlinje.

Den höll i går, men det var tydligt att Suleyman Sleyman och José Monteiro (som jag blev så förtjust i höstas) inte riktigt är trygga med varandra än. Ett tag i första halvlek, när TFF hittade in bakom Hammarbys mittfält, hade de stora besvär.

Tony Gustavsson löste det med att så småningom spela med två defensiva mittfältare. Det förändrade matchen, men inte bilden av Bajen.

Hammarby är inte klara än

Allsvenskan har rullat igång i full fart, och Hammarby hänger och slänger efter den med fingerspetsar och naglar. De vänder spelet fint ibland, gjorde tre fina mål i går – men är inte riktigt klara än.

Det är mycket möjligt att lille Emil Johansson kan bli en fin, offensiv ytterback vad det lider. Monteiro kan hitta hem till höstens hyperform. Christian Traoré ska väl in, Petter Andersson kommer att bidra med sitt och Charlie Davies med sitt.

Ja, framför allt Davies.

Mot TFF var Hammarby som Luciano Pavarotti i en glassbutik (inte för att de sjöng, utan för att de inte missade något). De gjorde tre mål på fyra ordentliga chanser i går.

Är man i Tony Gustavssons kläder ler man och hyllar effektiviteten.

Är man en bit utanför Tonys kläder konstaterar man att anfallsspelet var rätt blekt.

Paulinho var lycklig efter målet, han har haft torka under den icke-brasilianska årstiden, men varken han eller Sebastian Castro-Tello var med i matchen särskilt mycket. Tillsammans hade de bollen i 83 sekunder, tio sekunder mindre än vad – för att ta ett exempel – MFF-Junior ensam hade mot Elfsborg.

Två felvända anfallare

Utan en skicklig djupledssprinter (som Charlie Davies) hade Hammarby bara två felvända anfallare, som dessutom knappt rörde bollen.

Det räcker inte.

Jo, det räcker hyfsat mot ett lag som förlorat sina tio senaste bortamatcher i allsvenskan, och det räcker en dag när allt går in och solen skiner. Men ett lag som inte hotar sin motståndare i djupled kommer att få problem mot lag med större muskler, som kan pressa för fullt mot en darrig backlinje utan att riskera något.

Räcker Hammarby då? Det är sånt de kan fundera på, medan solen skiner och de leder serien.

Simon Bank