BAXTERS BABIES

Uppdaterad 2018-07-31 | Publicerad 2011-09-24

Hans lärljungar tar över storklubbarna: Som att ta körkort i F1

Stuart Baxters ande vakar över allsvenskan och svensk fotboll.

Efter att IFK Göteborg anlitat Mikael Stahre tränas nu tre av Sveriges mest klassiska klubbar av Baxters egna lärjungar.

– De har gått en tuff skola i AIK. Det är som att försöka ta körkort i ett Formel 1 Grand Prix, säger Baxter.

Följ ämnen
AIK Fotboll
IFK Göteborg

IFK Göteborg (Mikael Stahre), Malmö FF (Rikard Norling), och AIK (Andreas Alm). Tre klassiska klubbar som alla tränas av lärjungar från magister Stuart Baxters hårda skola. Men vad är egentligen hemligheten till att engelsmannen, genom AIK, på bara några år varit med och fostrat tre av Sveriges just nu mest inflytelserika tränare?

– De har gått en tuff skola i AIK, man kan inte pröva sig in. Det är som att försöka ta körkort i ett Formel 1 Grand Prix. Man blir föst in i hetluften. De här blev sina egna män, de vet vad de vill och vad de kan göra. De behöver inte kompromissa utan vet att ”jag är vad jag är”. Så är det med ”Micke” och Rikard, säger Baxter.

Kom till AIK 1998

Lär man sig att vara tuff i AIK?

– Man måste det, annars blir man uppkäkad. Det är ett liv under ett mikroskop. Det är både varmt och kallt i AIK, ofta på samma dag. Ingen går oberörd därifrån. De tre år jag hade i AIK var mer intensiva än jag haft det någon annanstans. En match med AIK inför 3000 åskådare kan vara värre än en landskamp inför 80 000 om VM-kvalpoäng. Om man stått pall för den miljön och dessutom haft bra resultat är det något slags certifikat på att man nått en viss nivå.

Baxter kom själv till AIK 1998 och blev kvar till 2000. Fem år senare tog hans assisterande tränare Rikard Norling över, 2008 ungdomstränaren från Baxters tid Mikael Stahre och i år Andreas Alm som sedan dag ett på posten haft den 58-årige engelsmannen som sin mentor.

”Det värmer att se”

Varför blir dina gamla kollegor så framgångsrika?

– Jag vet inte om jag kan reflektera över min roll, eller om det ens är sunt att göra det, men det glädjer mig naturligtvis. En väldigt duktig fotbollstränare, Malcolm Allison, som jag hade som idol när jag var en ung, entusiastisk och ambitiös tränare i Portugal sade att ”många räknar framgångar med pokaler men räkna framgång med hur du påverkar folk runtomkring dig med sitt sätt, dina idéer om fotboll och ditt ledarskap”. På det sättet värmer det att se att jag haft en roll, även om det kanske är en liten, i utvecklingen av de här tre tränarna.