Bohman: ”MFF:s bänk provocerar”
Uppdaterad 2016-05-19 | Publicerad 2016-05-18
Malmö vände underläge till seger borta mot Hammarby.
Sportbladets Per Bohman valde fem punkter som stack ut efter matchen på Tele 2 Arena.
Aidoo – en säkerhetsrisk
Det är många hammarbyare som undrat varför fysfenomenet från Ghana inte fått chansen i startelvan. Första tio minuterna av matchen bevisade att Nanne Bergstrand haft i sina funderingar kring Joseph Aidoos bristande positionsspel. Det är inte kul att skriva ner en ung spelare, men 20-åringen var övertänd på gränsen till det osunda. Han var överallt men aldrig där han borde. Aidoo rusade hetsigt in i situationerna, var för okoncentrerad när Berget och Kjartansson drog i väg i djupled och totalt sett... bortkommen.
Att Nanne Bergstrand plockade av honom i paus får betecknas som inget annat än en djupt human handling.
Adu å andra sidan...
Det var uppfriskande – befriande! – när Daniel Andersson förklarade Enoch Adu som persona non grata i Malmö. Det fanns ett uppdämt behov bland föreningar och supportrar att, åtminstone en gång, med kraft få klargöra att det inte alltid behöver vara självgoda spelares och megalomaniska agenters marknad.
Men fan... när Adu trippar runt på planen så minns jag varför jag förälskade mig i honom från första början. Lugnet, den bedrägligt sövande tryggheten med bollen – och sen en distinkt Champions League-osande kortpassning som är så väl avvägd att lagkamraten enkelt kan flyta vidare med bollen.
När Adu bryr sig är han allsvenskan bästa temposättare. Jag önskar bara att han hade brytt sig även i vintras.
Malmös bänk provocerar...
Lyssna noga...
För varje gång Malmö FF byter en spelare kan man – om du koncentrerar dig – höra ett lågt snyftande. Det är ljudet av 15 gråtande sportchefer från de andra allsvenska föreningarna.
Det måste kännas hopplöst – nästan som en provokation – att match efter match kika på MFF:s lyxiga bänk.
Guillermo Molins skadad på uppvärmningen. Då kastar Allan Kuhn in Vidar Kjartansson – bevisad skyttekung från Norge. Precis före paus är det Jo Inge Bergets tur att linka av. Inga problem för MFF. Markus Rosenberg, en av allsvenskans mest dominanta spelare på 10-talet, står redo att hoppa in.
... men hur många lindade lår tål MFF?
Allan Kuhn förfogar alltså över allsvenskans bredaste trupp, och kan därför rotera om det behövs. Ändå är det MFF som verkar värst drabbade av skavanker. Guillermo Molins, Rasmus Bengtsson (båda på uppvärmningen) Jo Inge Berget och Oscar Lewicki (Ingen fara för EM, vad det verkar) fick alla utgå på grund av liknande ljumskskador (!).
Därför var det inte konstigt att de prövade MFF:arna satte andan i halsen efter Magnus Wolff Eikrems vackra 3-1-mål. När norrmannen firade framför fansen haltade han plötsligt till och pekade oroligt mot ljumsken. Där och då var MFF-klacken på väg in i en period av ökad psykisk ohälsa.
Sen sprack målskytten upp i ett brett leende. Elakt, Eikrem!
Ännu en hedervärd förlust, Bajen
Jag kan respektera att Nanne Bergstrand hellre talar om prestationer än poäng, även om tränare har en benägenhet att bara göra det i utsatta tabellägen.
Hammarby har, bortsett från första halvleken mot Kalmar FF, stått för relativt hyggliga allsvenska insatser den senaste månaden – och under den andra halvleken mot MFF var bortalaget stundtals hårt pressade. Ändå slutade det återigen med en hedervärd förlust för Bajen. 10 poäng på 10 omgångar är vare sig mediokert eller svagt – det är underkänt.
Efteråt predikade Bergstrand, jag vet inte för vilken gång i ordningen, att det är helt nödvändigt att fansen visar tålamod. Känslan är att allt färre lyssnar på hans förmaningar.