Bank: Plötsligt har vi något att vara nyfikna på
Länge sedan vi hade träningsmatcher som vägde mer än de här
Ludwig Augustinssons offensiv, Victor Nilsson Lindelöfs uppspelsfot, och plötsligt har vi något att vara nyfikna på.
Med tre månader kvar till EM finns det en dröm som lyser starkare än alla andra:
Den om Tomas Brolin.
Blåsväder, våren under ett gammalt gråtäcke, men medan vi knallade in i under betongen på Friends Arena gick det att förnimma ett försiktigt tickande för den som försökte.
Tre månader är lång tid på många sätt.
Men det är bara ett ögonblick för den som vill klämma sig in i Erik Hamréns EM-trupp.
Hamrén inledde:
– Den här samlingen är viktig för att så mycket som möjligt spela ihop ett lag, jobba ihop en grupp.
Och Hamrén fortsatte:
– Det är också en sista möjlighet att testa och pröva lite nytt.
Det första är, av helt naturliga skäl, mer sant än det andra.
Brolin-vägen så smal att den knappt finns
I en annan tid, alldeles nyss, fanns det Fifa-datum nog för att en förbundskapten skulle kunna experimentera och testa, bolla och överraska. Så är det inte längre. Landslag är något man spelar ihop lite på undantag, och för länder som Sverige är – med eller utan Zlatan Ibrahimovic– alltjämt spelidén den klippa på vilken man bör bygga sin kyrka.
Ska Sverige lyckas ska det se ut som det gjorde mot Danmark, med en total taktisk lojalitet och elva spelare som aldrig någonsin fuskar med sina uppgifter.
På 90-talet kunde en piruettande kerub göra succé i IFK Norrköping ena dagen och göra VM-mål mot Brasilien den andra.
26 år senare är Brolin-vägen så smal att den knappt finns, men drömma kan man alltid.
Det är modellen som ska vinna EM-poäng för Sverige, om Hamrén kan hitta en succéspelare eller två att förstärka med är det en bonus, ett sätt att vrida på reglagen och höja nivån ett halvt snäpp.
Chansen finns, det hade varit smått skandalöst om inte Erik Hamrén tagit den.
VNL klev in genom dörren
Största skrällen i turktruppen är Johannes Hopf, den största skrällen i EM kan bli en frisk Rasmus Elm, men de intressantaste namnen i dag är de som på riktigt tagits ut för att försöka spela sig till startplatser:
Oscar Hiljemark, Palermo.
Victor Nilsson Lindelöf, Benfica.
Ludwig Augustinsson, FCK.
Akronym-anonyme VNL behövde en sommar för att etablera sig som lovande U21-talang, men bara två februariveckor för att ta sig halva vägen till en EM-trupp.
Ett par skador, en avstängning, så stod dörren öppen och han klev in.
Först ligadebut, sedan ett första O Clássico, Champions League-debut, ett första ligamål.
Nu skriver de portugisiska tidningarna texter – med bild och allt – om hans flickvän Maja, eller när han köper lägenhet. Är man på väg att bli stor på riktigt blir till och med de riktigt små sakerna stora.
VNL är i en bra miljö, med rutinerade spelare runt sig i en klubb som är experter på att hantera talang. Han är fysiskt stark, bra i luften, flexibel (högerback, mittback, Hamrén pratade till och med om honom som defensiv mittfältare) och framför allt en tekniskt begåvad passningsspelare.
Erik Johanssons karriär har gått i stå, men han är mer etablerad. Alex Milosevic har fått fart på sitt klubbspel efter tyskflytten, och har en bra möjlighet igen.
Men VNL behövde bara två veckor för att etablera sig i Benfica, gör han två bra veckor till har han en konkret möjlighet att vara en startspelare för Sverige i EM.
Det borde Ludwig Augustinsson också ha.
Ludde satte inte en fot fel i U21-EM, och inte bara på det där juniorfotbollsexklusiva sättet. Han är smart, han är teknisk, han försvarar bra en-mot-en. Med Oscar Wendt bortskadad från den här chansen också kommer Augustinsson att få träningar och matcher på sig att visa att han kan lyfta Sveriges tidiga anfallsspel.
Med stora framgångar krävs små framsteg
Det fanns en tid när Erik Hamrén drog halsduken ett extra varv om halsen och vildsint sjösatte himlastormande visioner.
Den där halsduken blåste av, dagens visioner är både mindre och mer realistiska.
En hel framstormande U21-generation skyfflas inte in på vinst och förlust, alla som spelat stora mästerskap vet vad rutin och erfarenhet är värt. Men för stora framgångar krävs små framsteg.
En fin uppspelsfot här, en talangfull vänsterback där… till slut har laget blivit bra nog för att åka till Turkiet med nyfikenhet och hem med en dröm.
Det var länge sedan vi hade träningsmatcher som vägde mer än de här.