Simon Bank: Snart har de slagit bort varenda spår av fotbollskultur

Beväpnande ligister, tårgasdimmor och förgiftade spelare.

I går slogs de i Italien igen.

Snart har de slagit bort varenda spår av fotbollskultur från de italienska läktarna.

Enligt Rais tv-sändning fick ett par av spelarna ont i magen när de andades in tårgasen som polisen använde kring Artemio Franchi.

Magont är en sak.

Om de tänkte på vad de passionerade, våldsamma supportergrupperna håller på att göra med il calcio så hade de spytt istället.

Det finns få ställen i Italien med en lika blossande het fotbollskärlek som Florens. Relationen till storebror Juventus, som genom historien anklagats för att sno både stjärnor och titlar från Fiorentina, är i bästa fall antipatisk, i värsta fall hatisk.

Makten tar fotbollen från folket

Att det exploderade igår var alltså inte överraskande.

Det gör det inte mindre tragiskt.

Att Zlatan Ibrahimovic, Gigi Buffon (välkommen tillbaka!) och lille Bojinov fick fly planen är förstås trist – men i jämförelse med den stora processen som pågår i italiensk fotboll är det en Benny Hill-sketch. Om ultras igår ville slåss för någon vag tanke om ett klubbmärke, så satte de bara kniven ännu djupare mellan skulderbladen på sin egen sort och sport.

För om delar av folket inte klarar av fotbollen så kommer de med makten att ta fotbollen från folket.

Som de säger i Italien: ”Chi pecora si fa, il lupo se la mangia”. De som gör sig till får kommer att bli uppätna av vargen.

Det är enkelt.

Det perfekta landet

För inte särskilt länge sedan var Italien det perfekta fotbollslandet. Familjer gick tillsammans, det var passionerat men tämligen våldsbefriat på läktarna och publiksnittet var högst i Europa (runt 40 000 i mitten av 80-talet).

Nu halkar snittet på nivåer runt hälften, och alla trender pekar åt precis samma håll.

Klubbarna behöver, på kort sikt, inte arenapubliken (den står för futtiga tio procent av intäkterna). Våldet skrämmer bort familjerna. Priserna höjs. Inrikesministern Giuseppe Pisanu har fört igenom ett dekret med administration som gör det svårare att gå på match. Alldeles nyligen la Fossa dei Leoni, Milans klassiska och uppskattade tifosigrupp, under oklara former ner verksamheten efter 37 år.

Vill hellre att de ser på tv

Det är, på alla sätt, hårda tider för folksporten fotboll i Italien.

Gårdagens match inleddes med fem minuters försenad matchstart, som en markering mot Inter-supportrars rasistiska svinerier i Messina förra helgen. Sedan blåste domaren Luca Palanca av på grund av publikvåld och tårgas.

Vad tror ni att det betyder för fotbollen?

En enda sak.

Det betyder ytterligare argument i munnen på dem som skriker ”ut med packet” och inte har något emot att den fattiga, vanliga publiken åker med ut samtidigt.

Den allmänna, öppna, folkliga arenan försvinner och ersätts av en kontrollerad, steril arena med svindyra åskådarplatser och kuddar under röven på dem som har råd att köpa biljett.

Det publika livet försvinner, förvandlas till toppmodern ljudkuliss i vanligt folks tv-apparater. För de lär fortsätta att följa sin älskade calcio, och det finns gott om folk som gärna ser att de gör det i tv.

En heter Silvio Berlusconi. Han är premiärminister, han äger tv-kanalerna, han äger mannen som sköter ligan (Adriano Galliani) och han äger ett av de två-tre lag som kan vinna Serie A.

Nej, Silvio Berlusconi har inget emot att många av supportrarna ser på tv istället för att leva ut sina passioner på läktarna.

I går, i Florens, fick han bara ett ännu större mandat att rensa bort dem.

En folksport utan folk är förstås trist.

Men det är värre att andas tårgas.