Här tar Lasse Vibe farväl av Blåvitt

Henrik Lundgren

GÖTEBORG. Hyllningarna ville aldrig ta slut.

500 supportrar kom till Kamratgården för att säga adjö till Lasse Vibe, 28.

– Jag tänkte väl att det skulle komma några stycken, det här hade jag inte riktigt planerat för, säger han efter att ha skrivit autografer i drygt två timmar.

Ett personligt avskedsbrev på Instagram i natt, med en liten förfrågan om någon ville säga hej då, gjorde att IFK Göteborgs träningsanläggning invaderades av supportrar. Barnfamiljer, ultrasfolk, vanliga sittplatssupportrar, farmödrar och mormödrar, och till och med ett par hundar. Alla ville hylla Lasse Vibe.

– Jag tänkte väl att jag skulle stå och snacka en halvtimme med några få, men det här… Jag är jätteglad över att jag tagit nästa steg i min karriär och skrivit på för Brentford, men inte just nu när man kommer hit och det så många människor här. En massa små barn och jag har till och med fått presenter. Det visar ju hur bra jag har haft det här. Det är klart att det finns inga ord som motsvarar den här uppskattningen.

Affären gick så snabbt att det, åtminstone hittills, inte funnits tid till någon avtackning i samband med match. Vibe tog därför själv initiativet som stundtals orsakade trafikkaos kring Kamratgården.

”Får ta en mental selfie”

Vad kommer du sakna mest?

– Det här stället. Här har jag lagt ner den mest tiden. De flesta ser ju det jag gjort på planen, alla målen. Men här finns det folk som jag umgåtts med varje dag i två år. Jag får ta en mental selfie med solen som skiner över Kamratgården. Jag har inget behov av att bli tackad vid en match, jag har blivit tackad så många gånger redan och fått så mycket av supportrarna. Jag har gjort mitt jobb och blivit hyllad för det. Sen kommer jag jättegärna tillbaka i höst för att se en match, men inte för att jag ska bli hyllad.

Publikfavoriten har redan hunnit debutera för Brentford.

– Ja, jag hann bara med en träning och sen blev det träningsmatch. Men publiken var nöjd när jag blev inbytt och klappade och hyllade mig. Så det var fint.

Vad känner du att du har för status i Brentford?

– Bra. Jag är värvad dit som en profil, som en a-landslagsman. De tycker att de har gjort en bra värvning. Så jag tror att chanserna till spel är bra. Sen är det klart att konkurrenssituationen blir annorlunda jämfört med i Göteborg. Det är fler spelare, men också fler matcher. Och jag behöver kanske inte spela alla matcher i ligan och ligacupen för att jag ska vara nöjd. Spelar jag hälften av ligamatcherna så är det 23 stycken. I allsvenskan i fjol spelade jag 26.

Det blev mycket ilskna reaktioner från supporterhåll när du valde att åka på läkarundersökning i Brentford i stället för att spela den sista matchen i Europa League för Göteborg. Hur gick dina tankar där?

– Det var egentligen… det är klart att det var en massa reaktioner kring det. Mina tankar var väl att jag stod i en situation där två klubbar skulle lösa det. Jag skulle egentligen bara se till att vänta tills de hade gjort det. Sen är det klart att det fanns en massa tankar som gör att jag gärna hade spelat en massa matcher, stannat kvar hela hösten i Göteborg och betalat tillbaka. En massa såna tankar. Jag gillar inte att tänka som en egoist, men samtidigt så känns det som att om jag blivit skadad så hade ju inte någon av mina lagkompisar eller någon annan kunnat ge mig tillbaka den chansen som jag hade nu. Det blir en avvägning. Det var inte kul att inte spela, men nu när Brentford ville ha mig så blev det så.

Tror på IFK-guld

Han lämnar nu ett IFK Göteborg som trots sämre resultat på slutet ändå leder serien. Och han tror på fortsatt framgång.

– Jag tror att chanserna till guld är bra. Jag höll på att säga att vi ligger bra till… Men jag tror att Blåvitt har en god chans. De två höstar som jag varit här så har vi spelat bra, hoppas att det kan bli så i år också. Jag såg Falkenbergsmatchen på tv, och grabbarna kan inte göra mycket annat än att fortsätta vara det bästa laget i varje match. Gör man det så kommer inte domarna att döma några tveksamma frisparkar som de andra gör mål på. Och då vinner man.

Hade du några förhoppningar om att uppnå så här mycket i Göteborg, att du skulle bli en sån publikfavorit?

– Nä, jag hade väl inte tänkt att jag skulle stå här och göra det jag gjort i två timmar nu. Men jag hade förväntat mig att jag skulle bli en bra och viktig spelare, så har det snabbt blivit i mina andra klubbar och det hoppas jag att det ska bli i Brentford också.

Ska Blåvittsupportrarna hoppas på att du en dag kommer tillbaka?

– Ja, det är klart att jag känner mig i alla fall välkommen tillbaka. Sen har jag ju en klubb i Danmark där jag också växt upp, och som ställt samma fråga varje gång jag bytt klubb. Men det är klart att man alltid är sugen på att komma tillbaka dit man haft det bra. Om tajmingen är rätt, för båda parterna så är det klart att det finns med i beräkningarna hur bra man haft det här.