IFK:s eget änglabarn

Petra Thorén

Mikael Dyrestam är bilden av IFK Göteborgs dröm: ”Först att gå hela vägen”

GÖTEBORG. Mikael Dyrestam, 17, är den första spelaren som vandrat hela vägen i Roger Gustafssons fotspår.

Nu spelar IFK Göteborgs eget änglabarn sin andra titelmatch på en vecka.

– Inför säsongen hade jag räknat med noll speltid, säger han.

Den allsvenska debuten skedde mot AIK den 13 juli.

När IFK Göteborg i dag möter AIK i den andra direkt avgörande matchen på en vecka är Mikael Dyrestam, 18 år i december, given i startelvan.

Som vänsterback.

– Före matchen mot AIK i somras hade jag aldrig spelat ytterback. Jag är mittback och har spelat en del som innermittfältare. I vissa matcher har det varit jobbigt att spela, men det finns killar i det här laget som gör att det är lätt att hitta tillbaka, säger Mikael Dyrestam.

Det var skadorna i backlinjen som öppnade för ynglingen.

Han antog utmaningen på ett moget sätt.

Men så är han skapad, formad och fostrad i god änglaanda.

Började i IFK som åttaåring

När Roger Gustafsson, mannen bakom ”Fotbollens hemligheter”, springer förbi på Kamratgården en dag funderar han en kort sekund innan han besvarar frågan.

– Jodå, Mikael är den första som gått hela vägen. Det är väldigt roligt att se, säger Roger Gustafsson.

Mikael Dyrestam började i IFK Göteborgs fotbollsskola som åttaåring. Han minns än i dag hur träningarna såg ut.

– Vi brukade kolla på ”Fotbollens hemligheter” på ett band. Vi såg en övning och så tränade vi på just det momentet under passet. Jesper Blomqvist och andra spelare visade hur man skulle göra, berättar Mikael Dyrestam.

Nära att byta klubb

När han var tio år erbjöd Västra Frölunda honom en plats i sitt lag – klubben lockade med skjuts från skolan och mat före träning – men Mikael Dyrestam blev kvar.

Fast när han var kring 14 år var det nära att han lämnade sin moderskubb. Han såg hur lagkompisarna flyttades upp i u-truppen, medan han själv blev utan kontrakt.

– Jag kände att det skulle vara svårt att slå sig in i u-trupp och a-lag. Det kändes som att jag var långt ifrån. Jag var nära att byta klubb flera gånger, säger han.

”Kändes stort”

Efter en turnering i Tyskland erbjöds han som 16-åring en plats i u-truppen och efter bara ett halvår bytte han upp sig till a-truppen.

– Det första kontraktet kändes stort. Det var inte mycket pengar, men det kändes som en viss trygghet. Sen fick jag a-lagskontrakt – och det är ju en stor skillnad, säger han.

Han bor fortfarande hemma hos sin mamma. Han har under sin fotbollsutbildning hela tiden haft stort stöd från sina föräldrar.

– Jag behöver inte kämpa med matlagningen och jag kan fortfarande inte tvätta, så jag är lite bortskämd...

Inför cupfinalen mot AIK är guldtårarna torkade och Mikael Dyrestam hoppas på revansch.

– Det känns som en tröst om vi vinner. Vi är nog lite mer taggande än vad de är, säger Mikael Dyrestam.