Wegerup: Jag tror Tony Gustavsson kan leverera

Tony Gustavsson – fågel eller fisk?

Vi låter frågan stå kvar på svarta tavlan ett tag till.

Men en sak är i alla fall säker: Hammarbys nye tränare går sina egna vägar.

Det kan räcka rätt långt.

Titta, han snackar. Titta, Hammarby spelar. Ungefär så kan gårdagens genrep sammanfattas.

Söndagen kom med sol över Stockholm och Hammarby kom äntligen med något som börjar likna ett spel. Tre veckor har gått sen jag såg laget mot Syrianska i en frusen match med vilset spel. I går på Söderstadion var det ett annat lag och en annan Tony Gustavsson. Hammarby har fått färg under träningslägret på Cypern – både bildligt och bokstavligt. En solbränd TG sammanfattade efteråt matchen mot Vålerengen som ”Godkänd. Även om det varit skönt att krydda med ett mål”.

Jo, som så ofta förut var det just målen som saknades i Hammarbys kryddhylla. Men ett fall framåt var att man åter åtminstone skapade lägena för att göra dem.

Kändes som Nordirland

Vålerengen blev precis som Bajen ligatrea i fjol men firade första april med ett spel så blekt som en dålig Norge-historia – eller ett kasst aprilskämt.

De 4 738 i den grönvita publiken (det kändes nästan som om man var kvar på Nordirland) fick se ett dominant Hammarby. För all del, mycket kan ännu bli bättre och tempot smakar fortfarande försäsong. Truppen är ung och allt annat än tung. Men där finns en hel del knoppar redo att slå ut. Som 20-årige Emil Johansson. Han ersatte smärtfritt Gunnar Thor Gunnarsson i backlinjen. Tony Gustavsson talade efteråt om hur viktigt det varit med ett genrep på Söderstadion, för de unga killarnas skull. Ska de vara nervösa ska de vara det när det inte gäller något.

Just den totala kontrollen in i minsta detalj är en del i TG:s ledarstil. Är det då konstigt att han vill vara på flera ställen på en gång?

TG vill styra spelarna på planen – och samtidigt ha överblick från läktaren.

Långt till paniken

Därför får Mikael Hellström bli hans extra ögon. Hörde jag någon viska något om Svennis och Tord Grip?

Vad Hellström såg i går vet bara han och TG.

Det alla kunde se räcker dock rätt långt. Ett hyfsat stabilt försvarsspel och en rad chanser. Zingins vänsterskott. Davies fina ryck men skott rakt på målvakten. Chankos skott som gav retur men där Davies var lite för sen. Paulinhos ribbbträff. Missar som trots allt gav mersmak. Vålerengens målvakt Arason hade en svettig dag på jobbet. Det kan man knappast säga om Richard Kingson, landlagsmålvakten som alla ville se i sin debut. Kingson fick knappt röra bollen men fotograf Allard rapporterar från sitt strategiska läge bakom målet att han ”såg säker ut och styrde spelet bra”.

TG nöjde sig med att belåtet konstatera att Kingson ”inte var någon panikvärvning”. Nej, det känns som att det ska mycket till för att den vältalige tränaren ska få panik. Försäsongens bekymmer med dåliga resultat och intern turbulens verkar inte ha tärt nämnvärt på honom.

Hur stark han verkligen är kan vi få en aning om först om en vecka i morgon. Då väntar Gais i Göteborg. Då börjar allvaret.

Allt handlar om resultat

Som vanligt handlar allt om en enda sak. Resultat. Jag tror att TG kan leverera dem. Men frågan är hur snabbt. Följdfrågan blir då: hur stort är klubbens och fansens tålamod? I Elfsborg fick Magnus Haglund lov att inleda katastrofalt. I fjol blev det tålamodet guld värt. Men Stockholm är inte Borås, inte ens på Söder. Särskilt inte på Söder. Vägen bort för Tony Gustavsson kan börja på Nya Ullevi.

Är han nervös så döljer han dock det väl.

När han fick höra att tränarkonkurrenten Roland Nilsson spionerade på plats i går blev den vesslesnabba kommentaren, följd av ett snett leende:

”Han får gärna höra av sig om han har någon bra analys av vårt spel”.

Så talar bara den som trivs i hetluften.

Försäsongen

Läs mer

Jennifer Wegerup