Bolin: AFC kommer vara allsvenskt 2017
Uppdaterad 2019-04-01 | Publicerad 2016-10-03
Hysterisk form och ingen press på laget talar för Melkemichel & co
Se på fan.
Tre nya poäng trillade in via 3-0 borta mot Örgryte och nu är AFC uppe på andra plats i tabellen.
Min känsla är att uppstickaren kommer att stanna där säsongen ut och därmed spela i allsvenskan 2017.
Och vem såg det där komma, kan man fråga sig.
Inte jag även om jag i allsvenska bibeln inför säsongen flaggade för att den fula ankungen utan hem och utan fans nog skulle kunna flaxa en bra bit upp i tabellen.
Definitivt inte Özcan Melkemichel, lagets tränare, som annars inte räds att sticka ut den prydligt skäggbevuxna hakan.
Erinrar mig i sammanhanget ett samtal vi hade i våras, med ett par veckor kvar till seriestart.
Jag har det på band och det lät ungefär så här:
- Du, Özcan, jag tror att ni kan bli rätt farliga i år. Knappast toppstrid, men strax där under. Vad säger du?
- Nä nä, inte en chans. Vi har en bra startelva, där håller jag med dig, men truppen är alldeles för tunn som den är nu. Får vi inte in ytterligare några spelare innan seriepremiären kan det gå riktigt illa, faktiskt.
Om den gode Özcan dribblade med sanningen? Om han ville finta mig?
Möjligt, men jag tror inte det. Jag tror att han var ärlig, och i så fall lär han vara lika överraskad som alla vi andra över att superskrällen är på väg att ticka in till (minst) tusen gånger fläsket.
Kan hända mycket än
Okej, okej, okej… vi ska såklart inte gå händelserna i förväg och ta ut vare sig det ena eller det andra. Ytterligare fyra omgångar ska avverkas och den som kan sin superetta vet att det enda man kan vara riktigt säker på när det gäller serien är att man inte kan vara säker på nåt.
Men det finns ändå tecken i skyn som säger att så som det ser ut i toppen nu, så kan det mycket väl komma att se ut i toppen vid sexrycket på eftermiddagen den 5 november, då bollen har slutat att rulla.
Sålunda:
Sirius fick sitt nödvändiga lyft i helgen med en 2-0-seger borta mot ett formstarkt Trelleborg, och nu skulle det förvåna stort om Uppsalalaget med återvunnet självförtroende inte skenar i väg med seriesegern.
Halmstad, däremot, ser allt tröttare och alltmer slitet ut för varje match som går och hade jordens flax som fick med sig en poäng borta mot Syrianska i helgen. Frågan är om inte bensinen i tanken håller på att ta slut i HBK. Det är möjligt att laget kan repa mod under landskampsuppehållet, men tillåt mig tvivla.
Dalkurd? Rimligen lite för långt efter på sin fjärde plats.
För AFC talar mycket, för att inte säga det mesta.
Hysterisk form (sju raka utan förlust), såklart, vilket konfirmerades med den rätt behagliga 3-0-segern mot Örgryte i kväll, men också – och framför allt – att det inte finns minsta press på laget.
Allsvenskt spel en bonus
Medan Sirius och Halmstad brottas med mediernas och supportrarnas krav på allsvenskt spel 2017 kan spelare och ledare i AFC lugnt luta sig tillbaka väl medvetna om att det egentligen inte är en människa – möjligen släkt och vänner undantagna – som ens bryr sig om hur det går för laget.
Sorgligt på sitt sätt.
Men icke desto mindre rätt sköna förutsättningar nu när det börjar dra ihop sig på allvar.
Kvällens match?
Rätt intetsägande i 62 minuter. Lågt tempo, mycket spel i sidled och bakåt och därför få hotande attacker och ännu färre målchanser.
Men så löste lille men naggande gode vänsterbacken Jernade Meade (med förflutet i ett annat och minst lika vackert AFC…) upp knutarna och när ytterspringaren Ferid Ali ett par minuter senare tryckte in 2-0-bollen med vänsterfoten gick rullgardinen ned för ett för kvällen besynnerligt impotent Öis.
Såg att Jörgen Lennartsson och Mats Gren satt och kuckilerade på ett höstkallt Gamla Ullevi.
Rykten gör gällande att duon scoutar Öis ytter Sebastian Olsson.
Inget ont om Olsson, absolut inte, men hade jag haft nåt att säga till om i Blåvitt hade jag fäst blicken på en annan spelare på planen:
Omar Eddahri.
Jisses, sicken lirare. Seriens vassaste om du frågar mig.
Innan vi slår fast något med säkerhet:
Det är Halmstad-AFC i sista omgången. På Örjans Vall.
Bara så att vi har saker och ting klara för oss.
Tobias Solberg har gjort 450 matcher för sitt älskade Degerfors.
Och att han alltjämt är betydelsefull för klubben visade han i kväll med matchens enda mål mot Gais på Stora Valla.
Hur viktig den kassen kan bli kan vi bara ana.