TACK FÖR SHOWEN

Bank: 45 helt magiska minuter – det var den perfekta halvleken

BARCELONA. Hjärtat sjunger, blodet kokar, jag lämnar Camp Nou efter den bästa halvlek som spelats...

...eller, var det något som saknades?

Motstånd, till exempel?

Följ ämnen

När Bayern Münchens privatplan skulle lyfta för att flyga truppen till Barcelona i tisdags morse var något fel.

Inget allvarligt. Men tillräckligt för att man skulle kalla in mekaniker som såg över de tekniska bitarna.

Bayern rullade ut på startsträckan femtio minuter för sent.

De borde kanske vänt i stället.

För herregud i alla katalanska himlar – det som mötte dem i Barcelona var en monumental, total krasch.

När tio Bayern-spelare gick av planen efter 45 minuter gick Franck Ribéry åt motsatt håll, för att byta tröja med kompisen Tití Henry. Matchen var över, det finns mycket som talar för att Ribérys tid i München är det också.

Ingen människa som såg Barcelona spela sin fotboll igår kväll kan ju rimligen vilja spela på något annat sätt, någon annanstans.

De klev upp med sin backlinje till mittlinjen, och sedan rullade de runt bollen på offensiv planhalva tills de fick lust att sticka in den i straffområdet och göra mål. Oftast gjorde de det också.

Första halvlek var fotboll som lek, som musik, som rytm och ren tanke. Det var 64–36 i bollinnehav och det var fyra fantastiska spelmål, som kunde varit sex eller sju eller åtta.

Framför allt var det Demütigung.

Förnedring.

Barcelona–Bayern 4–0 var så oerhört nära att vara den perfekta halvleken att vi satt på läktarna och armbågade varandra i sidan: ”Såg du!”, ”Ser du!”, ”Jag såg!”.

Det enda som fattades var Bayern München.

Kan inte organisera en defensiv

Jürgen Klinsmann kom hit som en fördömd man med en sista chans och taskiga odds.

Om du är en tränare som är på väg att få sparken finns det en enkel tumregel:

Det sista du vill vara utan inför 96 000 åskådare på Camp Nou är dina kläder.

Det näst sista är dina båda mittbackar.

Klinsmann kan skylla på sin otur, att Lucio är skadad och van Buyten borta av privata skäl. Han kan peka på Kloses skada eller Lahms problem. Men i grunden är hans problem enklare än så.

I fjol släppte ett Ottmar Hitzfeld-tränat Bayern in 21 mål på hela säsongen.

Det tog Klinsmanns Bayern 14 matcher att släppa in lika många.

Jürgen kan inte organisera en defensiv. Det kunde han inte med landslaget heller, men då styrde Jogi Löw honom rätt.

Nu har han ingen Löw, och allt rasar.

Första halvlek sprang Bayern oerhört mycket, en sån som Schweinsteiger mest av alla på planen, men det var spring utan tanke, utan ordning. Försvarsspel handlar inte bara om att stå i formation, det handlar om att veta hur hela lagorganismen fungerar i olika situationer, att veta vad som händer bakom dig när du agerar på ett visst sätt.

Xavi bäste playmakern

Det är lätt att tänka sig att Barça är omöjligt att försvara sig mot, men Manchester United stängde ner både Messi och resten i 180 minuter i fjol. Igår fick samma spelare fria åkpass på offensiv planhalva.

Och de utnyttjade dem som inget annat lag i världen kan.

Leo Messi skar in från sin högerkant, Andrés Iniesta letade stickpass, Henry rykte sönder stackars Oddo och Xavi var Xavi. Det betyder att han var den bäste playmakern den här planeten känner.

Mark van Bommel vann Champions League med Barça 2006. Nu stod han och skällde ut lagkamrater som en galen hund, innan han armbågade ner Messi för sakens skull.

Längre bak stod Martín Demichelis, och såg ledsen ut. Hans tre senaste matcher som mittback har slutat 1–6 (Bolivia), 1–5 (Wolfsburg) och 0–4 (Barcelona).

Han hade nog svårt att se det trösterika i tendensen.

För Barça pekar alla pilar åt rätt håll.

Och den som ritar pilarna är en gammal spelare som inte var i närheten av Jürgen Klinsmanns talang.

Man brukar säga om Raúls storhet beror på att han är ”tio på inget men nio på allt”. Pep var sex på allt, men hade ett huvud som kompenserade för allt.

Han var alltså en spelare utan spetskvalitéer, som var så mentalt stark att han blev kapten i världens bästa lag.

Nu är samme man tränare för ett lag som har världens alla spetskvalitéer.

Vilken potential den kombinationen har såg vi igår.

Jag har förstås sett bättre fotbollslag.

Men just nu minns jag inte när.

Följ ämnen i artikeln