”Det här är det största jag upplevt”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-08
Daniel Andersson har spelat två VM och tre EM – men guldet med Malmö smäller högst
MALMÖ. Han hade redan vunnit ett SM-guld, spelat i landslaget i tolv år, gjort tre EM och två VM och varit lagkapten i Serie A.
Trots det:
– Det här är det största jag varit med om, säger lagkaptenen Daniel Andersson efter MFF:s guld.
De har tagit fotbolls-Sverige med storm – Jiloan Hamad, Agon Mehmeti, Ivo Pekalski och de andra ynglingarna i MFF.
Men när det är dags för Sportbladets traditionsenliga guldmålning efter att Lennart Johanssons pokal har höjts på innerplan är ändå valet enkelt – lagkaptenen Daniel Andersson vinnare av plusligan.
Alla är överens om att utan veteranen och ur-MFF:aren hade inte de himmelsblå tagit guld i år.
– Det här är det största jag varit med om, säger 33-åringen själv.
Och då har han ändå varit med om en del: två VM, tre EM, tolv år i landslaget, sex säsonger i Serie A (varav ett par som lagkapten i Bari) och – inte minst – det efterlängtade SM-guldet 2004 med MFF.
– Då, 2004, kom jag mitt i säsongen. Den här gången har jag varit med hela vägen och dessutom varit lagkapten. Jag har bara lyft småbucklor i ungdomsåren tidigare.
2004 var storebror Patrik lagkapten i MFF.
Och ni som har det minsta koll på MFF:s historia vet förstås att pappa Roy var en legendarisk försvarare i klubben under 1970-talet och att han är den näst meste allsvenske spelaren i MFF:s historia.
Men Roy var faktiskt inte på plats i går på Swedbank Stadion.
– Han åkte till Teneriffa i dag med mamma.
I dag?!
– Ja, de bokade så grymt tidigt och trodde inte att vi skulle spela så sent.
– Mycket taskig tajming (skratt). Nej, men det är skönt för dem att få resa och njuta. Han hade velat vara här såklart, men han har bearbetat det.
Daniel ringer farsan direkt från guldfesten.
– Planet var försenat så han var i luften när vi spelade. Men piloten hade berättat att vi ledde med 2-0 i halvtid. Då blev det jubel.
Tagit en plats i försvaret
I år har Daniel definitivt tagit plats i mittförsvaret, där Roy och Patrik höll till i alla år.
– Det har varit ett underbart år med bra fotboll i många matcher så man har stått där bak och njutit och sett de unga killarna spela. Det har varit lugnt och stilla (skratt).
Farsan har fem SM-guld och du har bara kontrakt över 2012 – det betyder att du måste förlänga ditt kontrakt för att ha en chans att komma ikapp honom?
– (Skratt) Vi får se. Nu ska jag njuta av detta först. Men jag drömmer om fler SM-guld förstås. Jag spelar så länge jag har motivationen.
Och den är på topp nu?
– Nu är det inget fel på den alls.
Så du åker inte till arabvärlden nu och avslutar karriären med att dra in några extra miljoner?
– Nej, för fan! Bli en gammal kamel där eller?
Du har käkat smärtstillande för höften hela året – inget som hindrar dig i framtiden?
– Nu är det vila. Då hoppas jag att det går över.
Vad ska du göra på semestern?
– Det blir skidor i Sälen i år.
Fotbollsspelare brukar väl inte få åka skidor på grund av skaderisken?
– Det står det inget om i mitt kontrakt, ler han.
”Magisk stämning”
MFF-publiken ställde som vanligt till med ett fantastiskt tifo. När spelarna kom in gick Daniel Andersson bara fram och tillbaka, tittade upp på läktarna och verkade njuta.
– Det var magisk stämning därute.
De sista minuterna stod publiken ända framme vid sid- och kortlinjerna?
– Publiktrycket var grymt. Sista minuterna var sjuka.
Blev du rädd när de invaderade planen?
– Inte först, men sedan blev jag det. Jag blev klämd. Det kunde ha slutat illa men det gick bra som tur var. Jag sa till dem ”ta det lugnt, jag är gammal för fan” (skratt).
Hur firar du nu?
– Jag kan säga att jag inte kommer att gå och lägga mig tidigt, om jag går och lägger mig över huvud taget.