Alla lag som fått lyfta VM-bucklan
Uppdaterad 2013-12-06 | Publicerad 2013-12-05
Åtta nationer har vunnit VM i fotboll.
Här kan du läsa om samtliga mästerskap och dess mästare – från 1930 fram till 2010.
1930: Uruguay
Historiens första VM i fotboll spelades 1930. Uruguay stod värd för mästerskapet och tog sig hela vägen fram till final.
13 länder medverkade uppdelade i fyra grupper och vinnaren i varje avancerade till semifinal. Uruguay besegrade Jugoslavien med 6-1 medan Argentina slog USA med samma siffror. Uruguay vann sedan finalen med 4-2, efter att ha vänt ett 1-2-underläge i paus, inför mer än 68.000 åskådare på Estadio Centenario i Montevideo.
Uruguays trupp; Enrique Ballestrero, Miguel Cappuccini, Jose Nasazzi, Domingo Tejera, Ernesto Mascheroni, Emilio Recoba, Lorenzo Fernandez, Alvaro Gestido, José Andrade, Angel Melogno, Conduelo Piriz, Carlos Riolfo, Peregrino Anselmo, Pedro Petrone, Hector Scarone, Santos Urdinaran, Santos Iriarte, Pedro Cea, Zoilo Saldombide, Juan Carlos Carvo, Hector Castro. Coach; Alberto Suppici
1934: Italien
Nu, fyra år efter premiären, hade formatet växt och 16 länder fanns representerade efter att kvalificering till turneringen även införts. Inget gruppspel användes utan det var utslagningsmatcher på en gång. Sverige, som premiärspelade i sammanhanget, åkte ur direkt mot Tyskland
För andra året i rad kom värdnationen att vinna guld. Italien, som tagit sig till final via vinster mot USA, Spanien och Österrike, besegrade Tjeckoslovakien med 2-1 efter förlängning på Stadio Nazionale i Rom. Svenske Ivan Eklind dömde tillställningen.
Italiens trupp: Giuseppe Cavana, Gianpiero Combi, Guido Masetti, Luigi Allemandi, Umberto Caligaris, Eraldo Monzeglio, Virginio Rosetta, Mario Pizziolo, Mario Varglien, Luis Monti, Armando Castellazzi, Luigi Bertolini, Attilio Ferraris, Giuseppe Meazza, Pietro Arcari, Felice Borel, Giovanni Ferrari, Attilio Demaria, Enrique Guaita, Raimundo Orsi, Angelo Schiavio, Anfilogino Guarisi, Anfilogino Guarisi. Coach; Vittorio Pozzo
1938: Italien
Detta kom att bli den första VM-turneringen som inte vanns av värdnationen. Frankrike, som höll i det hela, försvann redan i kvartsfinalen mot Italien. Då Österrike drog sig ur kom endast 15 länder att deltaga. Sverige tog sig hela vägen till semifinal, men väl där föll man med hela 1-5 mot Ungern.
Även bronsmatchen mot Brasilien förlorades. Italien slog Ungern med 4-2 i finalen som spelades i Paris och tog sin andra raka titel.
Italiens trupp; Guido Masetti, Aldo Olivieri, Carlo Ceresoli, Alfredo Foni, Eraldo Monzeglio, Pietro Rava, Mario Perazzolo, Pietro Serantoni, Renato Olmi, Giuseppe Meazza, Aldo Donati, Bruno Chizzo, Michele Andreolo, Mario Genta, Ugo Locatelli, Silvio Piola, Pietro Pasinati, Pietro Ferraris, Giovanni Ferrari, Gino Colaussi, Amadeo Biavati, Sergio Bertoni. Coach; Vittorio Pozzo
1942-46: Inget VM
Tyskland och Brasilien var båda intresserade av att arrangera mästerskapet. Någon turnering blev det dock inte eftersom andra världskriget bröt ut innan ett värdland valts.
1946:
Kriget var förvisso över, men det hade lamslagit världen tillräckligt för att ett VM inte skulle kunna spelas.
1950: Uruguay
Det dröjde tolv år innan ett VM på nytt kunde spelas efter 1938. Mästerskapet tog sin plats i Brasilien och innehöll nu 22 länder.
Fyra lag, däribland värdnationen och Sverige, avancerade till ett avslutande gruppspel – där vinnaren skulle ta hem det hela. Uruguay lyckades bäst och tog förstaplatsen i gruppen med fem poäng framför Brasilien medan Sverige slutade trea och tog sin första medalj någonsin i turneringen.
Uruguays trupp; Anibal Paz, Roque Maspoli, Schubert Gambetta, Juan Carlos Gonzalez, William Martinez, Matias Gonzalez, Hector Vilches, Eusebio Tejera, Obdulio Varela, Rodolfo Pini, Washington Ortuno, Victor Rodriguez Andrade, Ernesto Vidal, Juan Alberto Schiaffino, Carlos Romero, Ruben Moran, Oscar Miguez, Alcides Ghiggia, Juan Burgueno, Julio Cesar Britos, Julio Perez. Coach; Juan Lopez
1954: Västtyskland
Utslagningsmatcherna var tillbaka på programmet och 16 lag medverkade nu i VM-turneringen som gick av stapeln i Schweiz.
Västtyskland tog sig till final genom att slå Jugoslavien och Österrike utan några större problem medan Ungern slog England och de regerande mästarna Uruguay efter förlängning. I finalen de två emellan gjorde Ungern två snabba mål som Västtyskland hämtade upp illa kvickt. Helmut Rahn svarade sedan för det matchvinnande målet och säkrade det relativt nya landets första VM-guld i Bern.
Västtysklands trupp; Toni Turek, Heinz Kubsch, Heinz Kwiatkowski, Fritz Laband, Werner Kohlmeyer, Hans Bauer, Herbert Erhardt, Josef Posipal, Werner Liebrich, Horst Eckel, Karl Mai, Paul Mebus, Karl-Heinz Metzner, Max Morlock, Fritz Walter, Helmut Rahn, Bernhard Klodt, Ottmar Walter, Richard Herrmann, Ulrich Biesinger, Alfred Pfaff, Hans Schäfer. Coach; Sepp Herberger
1958: Brasilien
Detta var ett stort fotbollsår för Sverige som arrangerade mästerskapet.
Landet svarade för högklassiga prestationer och kämpade sig hela vägen till final genom att slå Sovjetunionen och Västtyskland. Problemet var bara att Brasilien levererade än starkare och en viss Pelé visade upp sig på den stora scénen för första gången. Finalen på Råsunda följdes med stort intresse, men brassarna var bättre och vann med hela 5-2 trots ett tidigt svenskt ledningsmål.
Brasiliens trupp; Carlos José Castilho, Gilmar, Hilderaldo Belini, Djalma Santos, Didi, Nilton Santos, De Sordi, Orlando, Mauro Ramos, Dino Sani, Oreco, Zozimo, Moacir, Zito, Mario Zagallo, Pelé, Garrincha, Joel Antonio Martins, Mazzola, Vavá, Dida, Pepe. Coach; Vicente Feola.
1962: Brasilien
Brasilien var återigen numret större än sina motståndare när det gällde som mest.
Laget gick obesegrade genom hela turneringen, som spelades i Chile, och vann finalen mot Tjeckoslovakien med 3-1 i finalen. Innan hade man slagit ut England och värdnationen, Chile, i kvart- respektive semifinal medan Tjeckoslovakien besegrade Ungern och Jugoslavien. Chile tog bronset.
Brasiliens trupp; Gilmar, Castilho, Djalma Santos, Mauro, Zozimo, Nilton Santos, Jair Marinho, Bellini, Jurandir, Altair, Zito, Didi, Zequinha, Mengalvio, Garrincha, Coutinho, Pelé, Pepe, Vavá, Amarildo, Zagallo. Coach; Aymoré Moreira
1966: England
En av de mest spännande VM-finalerna kom att spelas på Wembley 1966 – och även ett ytterst kontroversiellt- och avgörande beslut togs.
England, som vunnit jämna matcher mot Argentina och Portugal, tog sig till final och ställdes mot Västtyskland. Motståndarna hade besegrat Uruguay och Sovjetunionen på färden till den så viktiga matchen. Publiken fick se en dramatisk match som slutade 2-2 efter ordinarie tid, där Västtysklands Wolfgang Weber kvitterade i slutsekunderna. Sedan avlossade Geoff Hurst ett skott som träffade ribbans underkant och studsade ned på linjen. Gottfried Dienst tog beslutet, som än i dag diskuteras, om det var riktigt, att döma mål och England ökade sedan på till 4-2. Guldet stannade på de brittiska öarna.
Englands trupp; Gordon Banks, Rob Springett, Peter Bonetti, George Cohen, Ray Wilson, Jack Charlton, Bobby Moore, Jimmy Armfield, Gerry Byrne, Ron Flowers, Norman Hunter, Nobby Stiles, Alan Ball, Bobby Charlton, Martin Peters, Ian Callaghan, George Eastham, Jimmy Greaves, Geoff Hurst, John Connelly, Terry Paine, Roger Hunt. Coach; Alf Ramsey
1970: Brasilien
Detta var Brasiliens mästerskap. Landet vann samtliga matcher och visade upp en fantastisk fotboll i Mexiko.
Mer historia skrevs även under den här VM-turneringen – för första gången sändes matcherna över hela världen och dessutom i färg. Brasilien slog Italien i finalen med 4-1 och Pelé utsågs till bästa spelaren. Bronset tog Västtyskland, vars anfallare Gerd Müller hittade rätt hela tio gånger på sex matcher. Sverige fanns för första gången sedan 1958 med i dessa sammanhang.
Brasiliens trupp; Félix, Ado, Leao, Brito, Carlos Alberto, Marco Antonio, Baldocchi, Fontana, Everaldo, Joel, Piazza, Clodaldo, Gerson, Rivelino, Paulo Cesar, Jairzinho, Tostao, Pelé, Roberto, Edu, Dario. Coach; Mario Zagallo
1974: Västtyskland
Västtyskland, som hamnade i en laddad grupp med grannen från öst, imponerande under sin egen hemmaturnering.
Kvarts- och semifinalerna var borttagna och Västtyskland tog sig till final via att vinna den ena fortsättningsgruppen medan Holland tog hem den andra. I finalen de två emellan på Olympiastadion i München gjorde holländarna mål direkt innan motståndarna svarade med två gånger om innan den första halvleken var färdigspelad. 2-1-resultatet stod sig matchen ut.
Västtysklands trupp; Sepp Maier, Norbert Nigbur, Wolfgang Kleff, Berti Vogts, Paul Breitner, Hans-Georg Schwarzenbeck, Franz Beckenbauer, Horst-Dieter Höttges, Helmut Kremers, Herbert Wimmer, Bernhard Cullmann, Günter Netzer, Wolfgang Overath, Heinz Flohe, Rainer Bonhof, Jupp Kapellmann, Jürgen Grabowski, Jupp Heynckes, Gerd Müller, Uli Hoeness, Bernd Hölzenbein, Dieter Herzog. Coach; Helmut Schön
1978: Argentina
Argentina arrangerade ett VM-slutspel för den inledande gången i landets historia – och vilken underhållning man bjöd fansen på.
Laget rusade igenom de båda gruppspelen och hamnade öga mot öga med Holland i finalen på Estadio Monumental. Där klev Mario Kempes fram och ledde sitt lag med två mål. Matchen slutade 3-1 till Argentina. Brasilien knep bronset och la en ny medalj till sin digra samling.
Argentinas trupp; Hector Baley, Ubaldo Fillol, Ricardo La Volpe, Luis Galvan, Daniel Killer, Jorge Olguin, Daniel Passarella, Ruben Pagnanini, Alberto Tarantini, Norberto Alonso, Osvaldo Ardiles, Daniel Bertoni, Américo Gallego, Rubén Galvan, René Houseman, Omar Larrosa, Oscar Ortiz, Miguel Oviedo, José Daniel Valencia, Ricardo Villa, Mario Kempes, Leopoldo Luque. Coach; César Luis Menotti
1982: Italien
Mästerskapet i Spanien var väldigt lyckat sett ur ett europeiskt perspektiv.
Fyra länder från kontinenten tog sig till semifinal, som nu var åter på programmet, och Italien och Västtyskland kom längst i turneringen. Italienerna presterade bäst i Madrid och säkrade sitt tredje VM-guld via en 3-1-vinst. Bronset tog Polen efter 3-2-segern över Frankrike.
Italiens trupp; Dino Zoff, Ivano Bordon, Giovanni Galli, Franco Baresi, Giuseppe Bergomi, Antonio Cabrini, Fulvio Collovati, Claudio Gentile, Gaetano Scirea, Pietro Vierchowod, Giancarlo Antognoni, Giuseppe Dossena, Giampiero Marini, Gabriele Oriali, Marco Tardelli, Franco Causio, Bruno Conti, Daniele Massaro, Alessandro Altobelli, Francesco Graziani, Paolo Rossi, Franco Selvaggi. Coach; Enzo Bearzot.
1986: Argentina
VM arrangerades för andra gången i Mexiko och en argentinsk anfallare kom att få de stora rubrikerna.
I kvartsfinalen mot England boxade (!) han bollen förbi Peter Shilton, som till sin stora förtvivlan fick se målet godkännas. Maradona gjorde senare ytterligare ett mål, den här gången inte med handen, och det slutade 2-1. Man avfärdade sedan Belgien i semin innan det dukades upp för en finalduell mot Västtyskland. Den vanns med 3-2 och Argentina tog följaktligen guldet. Nu fanns även åttondelsfinaler med i formatet.
Argentinas trupp; Luis Islas, Nery Pumpido, Hector Zalada, José Luis Brown, Daniel Passarella, Nestor Clausen, José Luis Cuciuffo, Oscar Garré, Julio Olarticoechea, Oscar Ruggeri, Sergio Batista, Ricardo Bochini, Claudio Borghi, Jorge Burruchaga, Diego Maradona, Hector Enrique, Ricardo Giusti, Carlos Tapia, Marcelo Trobbiani, Jorge Valdano, Sergio Almiron, Pedro Pasculli. Coach; Carlos Billardo
1990: Västtyskland
Sverige svarade för en fiaskoartad prestation i Italien-VM:et – noll poäng på tre matcher.
Få anade nog vad som skulle hända fyra år senare. Västtyskland avslutade sin tid som fotbollsnation, innan öst- och väst blev ett, genom att vinna guldet. Argentina besegrades i en finalrepris från 1986 med 1-0 efter ett sent mål av Andreas Brehme. Bronset hamnade i italienska händer.
Västtysklands trupp; Bodo Illgner, Raimond Aumann, Andreas Köpke, Stefan Reuter, Andreas Brehme, Jürgen Kohler, Klaus Augenthaler, Guido Buchwald, Thomas Berthold, Paul Steiner, Hans Pflüger, Pierre Littbarski, Thomas Hässler, Lothar Matthäus, Uwe Bein, Andreas Möller, Olaf Thon, Günter Hermann, Rudi Völler, Frank Mill, Karl-Heinz Riedle, Jürgen Klinsmann. Coach; Franz Beckenbauer
1994: Brasilien
Sommaren 1994 blev ytterst minnesvärd för samtliga med svenska fotbollssympatier.
På andra sidan Atlanten, i USA, imponerade Sverige och tog sig hela vägen till semifinal. Där föll man dock mot Brasilien, som sedan även vann guldet i mötet med Italien efter straffar, men i bronsmatchen var det idel glädje. Bulgarien besegrades med hela 4-0 och en efterlängtad medalj säkrades.
Brasiliens trupp; Taffarel, Zetti, Gilmar, Jorginho, Ricardo Rocha, Ronaldao, Branco, Zinho, Rai, Aldair, Cafu, Marcio Santos, Mauro Silva, Dunga, Zinho, Rai, Leonardo, Mazinho, Bebeto, Romario, Paulo Sergio, Müller, Ronaldo, Viola. Coach; Carlos Alberto Parreira
1998: Frankrike
Detta mästerskap, som stängde 1900-talets VM-historia, gick värdnationen segrande ur.
Frankrike, med spelare som Laurent Blanc, Zinedine Zidane, Patrick Vieira och David Trezeguet i sitt esse, vann finalen mot Brasilien med klara 3-0 på Stade-de-France. Kroatien vann bronset och Davor Suker, som gjorde flest mål av alla, avgjorde mot Holland.
Frankrikes trupp; Bernard Lama, Fabien Barthez, Lionel Charbonnier, Vincent Candela, Bixente Lizarazu, Laurent Blanc, Marcel Desailly, Lilian Thuram, Frank Leboeuf, Patrick Vieira, Didier Deschamps, Zinedine Zidane, Robert Pires, Bernard Dioméde, Alain Boghossian, Emmanuel Petit, Christian Karembeu, Youri Djorkaeff, Stéphane Guivarc'h, Thierry Henry, David Trezeguet, Christophe Dugarry. Coach; Aimé Jacquet
2002: Brasilien
2000-talets första internationella mästerskap var historiskt ur flera perspektiv – det var både det första som spelades i Asien och som delades av två länder, Japan och Sydkorea.
Sverige vann sin grupp innan man snöpligt åkte ut mot Senegal i åttondelsfinalen. Brasilien och Tyskland var starkast och kämpade sig till final. Den gick brassarna segrande ur med 2-0. Sydkorea, en av värdnationerna, slutade fyra medan Turkiet vann brons.
Brasiliens trupp; Marcos, Dida, Rogerio Ceni, Cafu, Lucio, Roque Junior, Edmilson, Roberto Carlos, Juliano Belletti, Anderson Polga, Junior,Ricardinho, Gilberto Silva, Rivaldo, Ronaldinho, Kleberson, Vampeta, Juninho, Kaká, Ronaldo, Denilson, Edilson, Luizao
2006: Italien
Tyskland hade ytterst höga förväntningar på sig inför hemma-VM. Men en liten besvikelse blev det när laget "bara" lyckades nå bronspengen.
Sverige föll mot tyskarna i åttondelsfinalen. Finalen mellan Frankrike-Italien kom att bli dramatisk och minnesvärd. Zinedine Zidane skallade Marco Materazzi i bröstet och visades ut i uppmärksammade former. Italien vann sedan på straffläggningen efter att David Trezeguet missat.
Italiens trupp; Gianluigi Buffon, Marco Amelia, Angelo Peruzzi, Cristian Zaccardo, Fabio Grosso, Fabio Cannavaro, Andrea Barzagli, Alessandro Nesta, Gianluca Zambrotta, Massimo Oddo, Marco Materazzi, Daniele De Rossi, Gennaro Gattuso, Mauro Camoranesi, Simone Barone, Simone Perrotta, Andrea Pirlo, Alessandro Del Piero, Luca Toni, Francesco Totti, Alberto Gilardino, Vincenzo Iaquinta, Filippo Inzaghi. Coach; Marcello Lippi
2010: Spanien
Sydafrika fick den stora äran att stå värd för det första VM-slutspelet någonsin på den afrikanska kontinenten.
Landet trillade dock ur redan i gruppspelet. Spanien, som två år tidigare vunnit EM, inledde med en chockförlust mot Schweiz innan saker kuggade i ordentligt. Holland tog sig lite överraskande till final och ställdes mot spanjorerna. De gjorde sitt bästa för att störa motståndarna i en ful tillställning, men fick till sist se sig besegrade efter ett mål av Andrés Iniesta. Sverige var inte med i turneringen.
Spaniens trupp; Iker Casillas, Victor Valdes, Pepe Reina, Raul Albiol, Gerard Pique, Carlos Marchena, Carles Puyol, Joan Capdevila, Sergio Ramos, Alvaro Arbeloa, Andrés Iniesta, Xavi, Cesc Fabregas, Juan Mata, Xabi Alonso, Sergio Busquets, Javi Martinez, David Silva, Jesus Navas, David Villa, Fernando Torres, Pedro, Fernando Llorente. Coach; Vicente del Bosque