Bank: Han var världens ensammaste man
GÖTEBORG. Kort resultatlista, öppna klassen för Öis-målvakter:
En glömde allt.
En missade allt.
En släppte allt.
Och sen var det 1–5.
En bra bit in på dagen såg det ut precis som Örgryte måste ha drömt det.
Gamla Ullevi, det nya, hade solen i nacken, det var gott om folk, det var kärlek och fiskmåsar i luften. Marcus Allbäck tillbaka i allsvenskan, Álvaro Santos också.
Allt var perfekt.
Tills en match kom i vägen.
Dick Last, ex-målvakten, hade missat att lösa detaljerna med låne-målvakten Nathan Coes arbetstillstånd, så tredje-målvakten David Stenman fick stå i mål.
Ska vi peka finger någonstans efter 1–5 så är det mest av allt mot Last. Örgryte har varit noggrannare än de flesta med registrering av sina utländska spelare, men när de står inför sin viktigaste match på evigheter så har den sportsliga ledningen slarvat med ett arbetstillstånd.
Det är förstås pinsamt bortom all satir.
Nu fick Stenman hoppa in, en 20 åring som lånats in från IFK Göteborg och som haft en svajig försäsong.
I går var han världens ensammaste man.
För enkelt och billigt att håna
Gais-klacken hade honom framför sig hela andra halvlek utan att håna honom. Jag tror att det berodde på att det var för enkelt, för billigt. Gais hade gjort fem mål i en allsvensk match för första gången på 35 år (6–0 på Sirius 1974) och åtminstone tre av målen hade kommit efter horribla målvaktsmisstag. 1–2, 1–3 och 1–4 rann in på strax under tre minuter.
Åtminstone hälften av 17 000 på läktarna fick strypa en impuls att jogga in och ge stackars Stenman en kram. Han hade inte sett ut som en allsvensk målvakt, han hade inte sett ut som en målvakt över huvud taget.
– En riktig stjärnsmäll, sa Marcus Allbäck.
– Vi måste spela bättre, sa Álvaro Santos (med en förtjusande fransk accent).
Fem av fem skott gick in
Men vad var det egentligen vi sett, mer än alla målvaktsmardrömmars moder?
Det går utmärkt att sammanfatta det i siffror.
Öis vann hörnstatistiken med 11–0. De vann bollinnehavet med 53–47. De hade dubbelt så många avslut.
Gais hade fem skott mot mål.
Fem av dem gick in.
När jag försökte skicka ett sms till en kompis i Gais-klacken ville telefonens stavningsprogram ändra ordet ”makrill” till ”målrik”.
Så skönt var det att vara gaisare, men jag kan inte påstå att något av det jag såg gjorde mig klokare, att det sa något om var vi har vare sig Gais eller Öis.
Det jag vet är att om Örgryte tänker fortsätta att försvara på det här sättet så kommer Allbäck och Álvaro att behöva göra 60 mål var för att göra Öis till ett stabilt allsvenskt lag.
Örgryte var inte bara dåligt defensivt, de var dumma också.
Gais ett enklare lag än Öis
De vet om att de har seriens kanske trögaste mittförsvar, ändå klev de upp högt och begravde fötterna en halvdecimeter ner i (den fantastiskt fina) gräsmattan.
Spelare som Pär Ericsson och Tommy Lycén löpte in bakom backlinjen, diagonalt och i djupled, och Wanderson stack in bollar.
Ett normaluppfostrat pojklag hade gjort två-tre mål på Öis i första halvlek.
Gais är lite bättre, så de gjorde fyra.
De är ett enklare lag än Örgryte, tydligare och lite mer fysiskt. Pär Ericsson – som kallas Pärlan – är så tystlåten att han behöver manus för att ringa nummerupplysningen, men han är också den där sortens rivig, slängig, flängig forward som Gais ska ha.
Gais har dessutom Wandersons fantastiska fötter, men så mycket mer visade de inte igår. Så mycket mer behövde de inte visa i går.
Gammal grönsvart grundkompetens räckte gott.
Örgryte spelade, på många sätt, ett bättre offensivt spel. De vägrade spela i mitten – det var för mycket folk där – men den trippande lille eleganten Pavel Zavadil var bäst på plan i sin fria roll, och Álvaro var mycket bättre och rörligare än jag väntat mig. Dessutom kommer de att göra många mål på fasta situationer, både Zavadil och Alessandro har fina fötter.
Gais har 5–1, tre poäng och en bred trupp. Örgryte har 1–5, potential och problem.
När Öis-tränaren Janne Carlsson någon gång i början av andra halvlek bestämde sig för att dra på en jacka över kavajen såg det ut som en tanke.
Han tyckte nog att det redan börjat blåsa kallt.