Kappelin: Som en förlossning med sugklocka
VM-kvalmatcher är nerviga och därför svåra. Les bleus spelade 0-0 mot Luxemburg i söndags. Ingen är perfekt.
”Gli azzurris” beklämmande uppvisning mot Israel i kväll är lika obegriplig. Så haussade, så välbetalda och så medelmåttiga?
Det slutade lyckligtvis med 1-0 till Italien. Eftersom Makedonien spelade oavgjort mot Albanien, är italienarna nu så gott som garanterat att gå till play off om de sista europeiska platserna i VM. Det kan mycket väl stå mellan Sverige och Italien, en riktig rysare för undertecknad.
Segern i kväll satt så långt inne att det kändes som en förlossning med sugklocka. Det var först när Chelseas drönare Davide Zappacosta gjorde entré i andra halvlek, som det började hända saker. Tillsammans med Antonio Candreva matade han Andrea Belotti, Lorenzi Insigne och Ciro Immobile med passningar med en sådan frenesi, att det till slut bara måste bli mål. Efter 53 oändliga minuter lyckades Immobile äntligen med uppgiften.
Jämför med världens undergång
Det är förstås lite snöpligt för ett lag som vunnit turneringen fyra gånger, att tvingas slåss om de sista smulorna i VM-kvalet. Men landslagsfotboll är som en bergochdalbana och inte bara för Italien. Man måste helt enkelt göra en realistisk bedömning av sina tillgångar och agera därefter. Just nu ser inte gli azzurri särskilt lovande ut, men det kan hända mycket på ett år.
Det tror uppenbarligen inte fotbollsfederationens ordförande Carlo Tavecchio. Han talar redan om risken att Italien inte kommer med och jämför detta med världens undergång.
Man vet inte om man ska skratta eller gråta. I Nordkorea håller en galen diktator på att kraftigt försämra det redan oroande världsläget genom upprepade missiluppskjutningar och nu senast med ett kärnvapentest. Vad ska man kalla den utvecklingen, om man använder ordet apokalyps om fotboll?
Vad hade den väntat sig?
Tavecchio är dock inte ensam om att ha haft fotbollsångest de senaste dagarna. En samstämmig italiensk sportjournalistkår, sociala medier med flera, befann sig på sammanbrottets brant i lördags, när gli azzurri förlorade mot Spanien på Bernabéu-stadion i Madrid.
Kärlek är blind brukar man säga. Vad hade de väntat sig?
Det kan knappast ha undgått någon att Spanien just nu definitivt är överlägset Italien. Och det går inte att komma till Bernabéu som om man fortfarande hade badbyxor under landslagsshortsen och tro att man ska vinna. För att uttrycka det på ett annat sätt: Italien är fortfarande inte i form efter sommaren. Gli azzurris starka försvar skakas av Bonuccis avfärd till Milan under sommaren. Den legendariska Juve-trion BBC är alltså splittrad. Därtill är Chiellini skadad.
Ventura – en gåta
Andrea Belotti som var den bästa italienska anfallaren i Serie A förra säsongen, är fortfarande ganska oerfaren i landslagsammanhang. Lorenzo Insigne som i förväg utropades till fosterlandets frälsare höll inte för uppgiften och det samma gäller för Marco Verratti på mittfältet. Gigi Buffon är inte längre den orubbliga grundpelare han en gång var. Det bidrar till oron.
Däremot är han gli azzurris kloka ålderman. Om det är någon som kan löda ihop landslagets udda delar är det han, snarare än förbundskapten Giampiero Ventura. Italien har visserligen inte förlorat en enda av sina 56 senaste kvalmatcher bortsett från den i lördags. Men med Ventura har det hängt på ett hår flera gånger. Att just han valdes att efterträda Antonio Conte är en gåta.
Conte kritiserade landslagstränarens arbetsvillkor. Kanske borde federationen försöka ta tag i dessa mer konkreta problem, i stället för att gala om världens undergång. Vi är trots många som gärna vill se gli azzurri i aktion i Ryssland nästa år.