POLITISK FÅNGE
Bank: Zidane, Drogba, Ribery – alla sluter upp bakom Santos
MARSEILLE. Det är poliser överallt, alla är här för mannen som inte är här.
Santos. Den fängslade. Och frågan han lämnar efter sig:
Får kaos fortfarande plats i fotbollen?
Jag går in på brasseriet på Boulevard Michelet, beställer en Reine och ett glas rött. Det är tre timmar till match, och det är här som Santos Mirasierra alltid äter lunch innan han går in på Stade-Vélodrome.
Nu äter han i ett spanskt fängelse. I Frankrike kallas han ”idrottens förste politiske fånge” och alla jag pratar med, hans vänner och bekanta, framställer honom som en 2000-talets Hurricane.
Mannen myndigheterna gav all skuld, för något som han aldrig gjort.
Den förste oktober spelade Marseille i Madrid, spansk polis gav sig upp på bortaläktaren för att dra ner en banderoll (ett dödskalle-motiv OM brukar ha med sig). Och det blev liv, det blev protester, det blev tryck från alla håll – och mitt i allt stod Santos Mirasierra, 34, en jätte med skägg, långt hår, piercingar och tatueringar. Capo i Commando Ultras 84. En truckförare som pluggat till sjuksköterska, som aldrig blivit fälld för något brott, som varit en förkämpe mot rasism och fascism på fotbollsläktarna.
Finns inga bildbevis
Så vad hände?
Santos har erkänt att han knuffade en polis, det syns på tv-bilderna – men han hävdar att han gjorde det för att skydda en kvinna som kom i kläm. Sedan, i kaoset, ven stolsdynor genom luften. En träffade en polis i huvudet. Blod. Elva stygn.
Det finns inga bilder som bevisar att Santos kastade.
Det finns bara motstridiga vittnesmål, och en rasande fransk opinion.
– Han gjorde ju inget, säger Zinedine Zidane.
– Jag står bakom Santos, säger Didi Drogba.
Franck Ribéry, politiker, Marseilles supporterpoliser, fransk media, klubben OM – alla har slutit upp bakom Santos Mirasierra.
– Jag är en ultrá, men jag är varken huligan eller kriminell, säger Santos själv.
I fredags, efter mer än 60 dagar i arrest, kom domen:
3,5 års fängelse.
En politisk katastrof, en brandfackla i en bensintank.
Vänt sig mot Mirasierra
I Spanien har många vänt sig mot Mirasierras martyrskap. Han greps ju av polisväsendet och dömdes av rättsväsendet, allt i en demokratisk EU-stat.
”Dessa stackars, oskyldiga fans, som blev brutalt misshandlade av polisen ...” skriver Marcas Juan José Anaut sarkastiskt på sin blogg.
”Han är ingen politisk fånge, och han sitter inte i Franco-regimens fängelsehålor. Det är helt enkelt en ultra som gått över gränsen” kontrar AS chefredaktör Alfredo Relaño i en krönika.
I går väntade sig alla det värsta.
Det var spänt på gatorna här. Överallt ultrás i vita tröjor med texten ”Libérez Santos”, överallt plakat och banderoller med samma budskap. Hela stan tapetserad av kärlek till en förlorad son.
”Libertad para Santos”. ”Innocent!”. ”Santos présent”. ”3,5 år av orättvisa!”.
Och så poliserna, då.
När jag kommer ut på Boulevard Michelet är vägen igenproppad av kravallutrustad polis. Mer än tusen av dem, fler till och med än i högriskmatcherna mot PSG.
Protest utan våld
Supportergrupperna har gått ut i upprop för starka protester, men utan våld – men ingen litade riktigt på det. Atléti flögs in samma dag, samlades på hemlig adress och flögs hem direkt efter matchen, allt av säkerhetsskäl. Mordhoten hade strömmat in, ett ska ha lovat att ta livet av en madridista för varje år på Santos dom.
Vad var det egentligen som hände?
Om vi på något sätt ska relatera till händelsen på Vicente Calderon som mer än en rättsskandal (för det är det) och ett justitiemord (det också) så är det som en kulturkrock som inte bara bor i Spanien.
Fotbollens läktare, alla ultrás hemvist, dyrkar sitt kaos. Det är en del av kulturen, av en skenbar anarki som kräver ett förtroende och som ofta förvandlar individer till en massa.
Madridpolisen klev in, kaoset svalde dem hela – och när de skulle utkräva ansvar så pekade de på en stor kille med skägg som stod längst fram.
Fri mot borgen
Klockan fyra i går kom så historiens mest pragmatiska rättsbeslut:
Santos fri mot borgen.
– Jag hoppas att han såg matchen, säger OM-tränaren Eric Gerets till oss i pressrummet efteråt.
Då hade OM manglat Atléti i en rätt trubbig 0–0-match. Fansen hade visslat ut Uefa-hymnen och Atléti-spelarna, men det hade varit lugnt och stilfullt. Beskedet om att Santos släppts fick önskad effekt.
Atlético är vidare, OM går in i Uefacupen, en fängelsedom är överklagad och i morse lämnade Santos Mirasierra fängelset för första gången på 70 dagar.
I dag kommer han hem till Marseille.