Se upp, Juve – Milan krossar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-12-13
Sportbladets Simon Bank: De ser ut som en rund miljon inför seriefinalen
Om jag hette Hans G Lindskog hade jag skrivit:
"Stark öppning av Juve, men Milan i vinnarhålet har hittat luckan och ser ut som en rund miljon".
I går varvade mästarna upp inför seriefinalen på Delle Alpi.
Som Hans G skulle sagt:
Här kommer dom.
Italienska fotbollsspelare är förstås inga travhästar, även om Emerson har liknande gener. Däremot är Serie A ett lopp, ett långlopp som lika ofta gynnar den med det lugnaste utgångsläget som den med det bästa.
Milan har haft en lugn höst.
Medan Det Nya Juventus (ej att förväxla med Det Nya AIK) gick som en fabriksfärsk Fiat Barchetta i serieöppningen körde mästarna Milan fast mot dvärgarna Messina och Livorno.
Stam skadade sig, Pippo Inzaghi också, Tomasson var katastrofal, Crespo gjorde inga mål och underbarnet Kaká var mer barnslig än underbar. Inte ens evighetsmaskinen Seedorf kunde man lita på.
Klart att det började tisslas och tasslas. Om nu stan höll på att renovera den där marmorkyrkan på Piazza del Duomo var det kanske läge att renovera Milan också? Ändra lite? Ringa ut det gamla och in det nya, och så vidare?
Nja.
Milan har trummat på, i skuggan. Laget som spelade förra säsongens bästa fotboll i hela Europa är inte mindre balanserat i år. Stabiliteten finns kvar, och när marginalspelare som Crespo och Kaká sviktat har de räddats av försvarsspelet (Dida!) och den magnifike Andrij Sjevtjenko. Milan har gjort fler mål nu än vid samma tid i fjol.
I går kom så det slutgiltiga beskedet om att allt är som vanligt i Serie A igen. Och det inte bara för att Inter spelade oavgjort.
Milan lät aldrig Fiorentina tro att de hade på mäktiga San Siro att göra. Om de nu någonsin trodde det. Mister Busos lila uppställning var redan från start så passiv att man undrade om de inte borde stannat hemma i Florens istället.
Crespo är tillbaka...
Man kan spela defensivt, men med fem-sex backar i knät på egen målvakt gav Viola bort mittfältet till Kaká, och så dök Crespo, Sjevtjenko och ett par till in i straffområdet med fart och boll. Ridå.
Milan var fenomenalt i går, bättre än någon gång tidigare i höst, och alla kan förstå värdet i att en skyttekung som Hernan Crespo får tillbaka målkänslan igen.
Milan har inte gjort så här många mål sedan de slog Torino med 6-0 för två år sedan. I just den matchen spelade inte Yksel Osmanovski.
De rödsvarta sitter i exakt samma sits, samma vinnarhål som i fjol. Tabellraden är nästan en exakt kopia, skillnaden är att ifjol var det Roma som spelade Juventus roll. Ni minns hur det gick då - Milan tog 49 poäng av 60 möjliga på våren och lekte hem serien.
Repris nu?
Knappast, eftersom Juventus är en stabilare konkurrent än Roma. Men jag antar att Fabio Capello börjar bli smånervös.
Om han fortfarande sover gott om nätterna så beror det på att han har fortfarande har fyra poäng som huvudkudde - och en liten nallebjörn vid namn Pavel.
På lördag smäller det
Juve var riktigt illa ute mot krisgänget Bologna, ett lag som inte vunnit sedan i mitten av oktober. Bologna gjorde allt som Fiorentina inte gjorde; spelade aggressivt, tog kamp om mittfältet, såg till att ha spelalternativ när de vann bollen.
Med lite snällare marginaler, eller en snällare Gigi Buffon, eller en snällare domare, hade Bologna tagit minst en poäng.
I stället tog Juve en Juve-seger, och nu talar allt för att Zlatan Ibrahimovic (blek i går) får inleda sin sejour i Italien med att bli campione d"inverno, vintermästare.
Men först ska han möta Milan.
På lördag smäller det på Delle Alpi, en kollision som kan avgöra var scudetton hamnar i maj.
Juventus går in i matchen lite stapplande, vacklande och haltande. Milan går in med 6-0 i ryggen, men med all press på sig.
Det här loppet är på väg in på andra varvet. Capello och Zlatan leder, men i går fick de en hälsning från ett rödsvart fullblod som hittat formen.
AC Milan, Milano.
Här kommer dom.
Cipriani fick inga straffar, medan Zlatan fick en avgörande frispark - och som vanligt hörs röster om att Juve gynnas av domarna.
Det finns två saker att säga om det. Den ena är att domaren gjorde rätt. Den andra är att det är tveksamt att han gjort lika rätt om det var Juventus som ropade på straff.