Frändén: Zlatan gav matchen det resultat den förtjänade
LYON. PSG hade toppat formen, kurerat Zlatan Ibrahimovic och tagit ett struptag på tabellettan.
Lyon ställde ut sina spelglada småglin och en omutbar målvakt mellan stolparna.
Sen kulminerade seriefinalen i Ligue 1 med en tveksam straff, en lagkapten som vände ryggen till och en svensk som gjorde om och gjorde rätt.
När Laurent Blanc intog podiet i pressalen några minuter efter slutsignalen var han ”frustrerad”.
– Det var målvakten som var bäst i Lyon och det säger väl något om matchen, muttrade PSG-tränaren.
Det säger något om Paris Saint-Germain att de inte får hål på Lyon i år, men det säger kanske ännu mer om detta uppoffrande, talangsprudlande och inte så lite yviga OL, som över två matcher inte låter PSG slå dem.
Jag vet inte om det stämmer att första halvlek såg långsam och tafatt ut på tv. På plats fick vi i alla fall prologen till en av säsongens roligaste uppgörelser, på ett utsålt, gungande Stade de Gerland.
Lyon kom till start utan sin målmakare Alexandre Lacazette och ett helt pärlband mittfältare och försvarare i sjukstugan.
PSG kom med en svagt stigande formkurva, men också med en tredjeplats i tabellen och vetskapen att det här var kvällen då de kunde knipa ligaledningen för första gången i år.
Nu är Lyon kvar där, och det kan de tacka sin ungdomliga entusiasm och fantastiska målvakt för.
Det var ungtupparna Nabil Fekir och Clinton Njie som gav OL ledningen på lätta fötter, samtidigt som deras målvakt Anthony Lopes motade PSG:s alla försök utan att det någon gång blev särskilt farligt. Det var egentligen bara en nick från nära håll av David Luiz som fick Lyon-försvaret att gå ner i brygga. Hemmamålvakten får tacka de fagra brasilianska lockarna för hjälpen.
PSG:s lagkapten vände ryggen till
I andra halvlek var Lopes varm i kläderna på ett kylslaget Stade de Gerland och plockade allt som kom i hans väg; konfetti, fallfrukt, hörnor och nickar från svenska pannor.
Lyons målvakt stod rätt varenda gång han kunde under hela matchen. PSG öste på, Zlatan Ibrahimovic fördelade spelet i sin nygamla och något tillbakadragna roll, flyttade sedan fram positionerna och nådde högst i nickdueller och frispelade Edinson Cavani som nära nog gick ner i spagat i frustration över att inte få klippa in kvitteringen.
När Marco Verratti föll fjäderlätt och rutinerat för sin unga ålder i straffområdet klev Zlatan Ibrahimovic, dittills klart godkänd, fram till straffpunkten.
Jag vet inte vad som är mest sällsynt; att Ibrahimovic missar straffar eller att han får slå om dem. Men jag vet vad Thiago Silva gjorde när hans PSG fick chansen att kvittera: Han vände sig om mot egen målbur. Han vågade inte titta.
PSG:s lagkapten skulle bli stående med ryggen till ett tag.
Efter en första svag straff, där en OL-spelare rusat in i straffområdet och i princip hunnit fram till mållinjen samtidigt som bollen, fick Ibrahimovic helt riktigt en chans till.
Och den andra gången var det färdigfjuttat. Anthony Lopes kunde bara se på när det susade till högt klockan två i nätmaskorna och Zlatan Ibrahimovic gav den här matchen det resultat den förtjänade.
Den franska toppstriden handlar om tre lag just nu, men när Marcelo Bielsa verkar ha kört musten ur sitt Marseille så är det Lyon som PSG får jaga vidare efter.
– Vi ska hålla undan så länge vi kan, sa hemmatränaren Hubert Fournier i går, vilket skvallrar om hur Lyon ser på uppgiften.
Men borde inte Paris rentav ha vunnit i går?
Jo, och ändå inte.
PSG hade spottade upp sig och tog över matchen ordentligt, Olympique Lyonnais stretade emot med alla medel de hade, och om det inte är det fotboll handlar om så vet jag faktiskt inte.
1–1 var kanske inte logiskt, men det var ändå rättvist.