Gåtfulle Pep Guardiola: ”Gör narr av hatet”
Publicerad 2023-06-10
Han vägrar läsa biografier om sig själv, scrollar på Twitter när ingen ser och är en gåta för sina spelare.
Pep Guardiola kommer alltid ha sina motståndare.
Om Manchester City säkrar trippeln under lördagskvällen blir han ändå odödlig.
Läs mer: Manchester City vinner Champions League – Rodri hjälte
Med glödande blick håller Pep Guardiola upp ena pekfingret i luften.
– En gång! En gång har det hänt. Och jag var där, på Camp Nou, som liten pojke. Jag var där, säger katalanen och skakar aktningsvärt på huvudet.
Benämningen ”liten pojke” får en att tro att tränaren pratar om något som hände på 70- eller 80-talet.
Han är trots allt 52 år gammal (ett år äldre än Evertons Sean Dyche) vilket gör honom till medlem av Premier Leagues äldre garde, där Roy Hodgson är överlägset äldst med sina 75 år.
I själva verket diskuterar Pep Guardiola Manchester Uniteds seger mot Bayern München i Champions League-finalen 1999, efter att ha vunnit så väl ligan som FA-cupen.
Då han själv var 29 år gammal, och sprang runt med Barcelonas kaptensbindel på armen.
Skriver om sin historia
Kanske är ”liten pojke” bara ett sätt för Guardiola att beskriva något som hände i en annan tid, i en annan värld.
Å andra sidan tenderar många av dagens främsta fotbollstränare att skriva om sin egen historia.
Guardiolas före detta allierade i Barcelona i slutet av 90-talet och numera antagonist, José Mourinho, har gjort sig känd för att berätta om hur hans pappa, tränare för Rio Ave, sparkades på juldagen när sonen var ”nio eller tio år gammal”.
Detta var traumat som drev Mourinho till att bli Bobby Robsons översättare i Barcelona 1996, klättra i rang, för att slutligen återvända till Portugal och förändra fotbollslandskapet på iberiska halvön.
Inte förrän hyfsat nyligen lyftes faktafelet fram som så länge hade passerat förbi okommenterat.
José Mourinho var inte alls 9–10 år när pappa Felix tvingades lämna Rio Ave. Han var inte ens ett barn, utan 21 år gammal, och harvade på som spelare i GD Sesimbra längre ned i seriesystemet.
Vägrar läsa självbiografierna
Möjligen är det på grund av risken att minnet inte överensstämmer med verkligheten som Pep Guardiola vägrar läsa biografer om sig själv.
Inte ens de skrivna av Martí Perarnau, vars insyn i tränarens innersta tankar och vardagliga liv är anmärkningsvärt stor.
– Kanske om 15–20 år, när jag vill återuppleva min tid i Bayern, sade Guardiola avmätt om Perarnaus första bok som avhandlar spanjorens sejour i Tyskland.
Pep Guardiola har sin egen version av hur resan har tett sig. Han är en egendomlig och ambitiös karaktär, ständigt på jakt efter perfektion.
Han behärskar fem språk flytande, älskar poesi och vände sig till schackmästaren Garry Kasparov för att få vägledning om hur man presterar under intensiv press.
Om han är helt likgiltig inför omvärldens åsikter? Det finns tydlig bevisföring, särskilt från denna säsong, på att han ständigt håller ett vakande öga.
Pep Guardiola är en gåta för många i sin omgivning. En vän benämner honom som "Mr 32 minuter" eftersom det är så länge han kan prata utan att styra in samtalet på fotboll.
Om Jürgen Klopp är tränartypen som omfamnar sina adepter i innerliga björnkramar, håller spanjoren spelarna i Manchester City på armlängds avstånd rent emotionellt.
Däremot räds inte Guardiola att ta till stora ord på presskonferenser om så väl motståndartränare som sina egna spelare.
En av de som han har pratat sig extra varm om under säsongen är mittfältaren Ilkay Gündogan.
– Han är en av de bästa jag någonsin har arbetat med, sa Guardiola nyligen om tysken.
Känslan är minst sagt ömsesidig. 2021 skrev Gündogan en text på Players Tribune där han avslöjade sin vördnad för Guardiola, långt innan flytten till England.
”Jag hade hört från några andra spelare att Pep gillade mig”, förklarar mittfältaren och det går att läsa in upprymdheten mellan raderna.
När Pep knackade på
Denna ode är också en direkt bekräftelse på att relationen mellan Guardiola och hans spelare förblir ytlig.
En dag umgicks Gündogan med en vän hemma i Manchester och kom plötsligt på att det var tränarens födelsedag. Vännen föreslog att de skulle ge Guardiola, bosatt i lägenheten intill, en present.
Sagt och gjort, en flaska Champagne inhandlades, ett kort formulerades på spanska och vännen levererade gåvan.
En stund senare ringde det på dörren, varpå Gündogan trodde att kompisen hade beställt pizza och lät honom öppna. En välbekant röst hördes ända bort till biorummet där spelaren befann sig.
”Vi blev båda väldigt förvånade, Pep är en så privat kille. Vi hade sett honom kring hissen och så, men han hade aldrig varit i min lägenhet”, skriver en förbluffad Gündogan om besöket från tränaren.
Guardiola hade med sig flaskan samt tre glas och stannade en hel timme innan han återvände till sin egen lägenhet och stängde dörren bakom sig.
Inte älskad av alla
Ilkay Gündogan erinrar sig en annan händelse, från när han tillhörde Dortmund. Laget skulle möta Bayern München och stod uppradade i tunneln när Pep Guardiola gick förbi och nickade i hans riktning.
”Det var en lättsam grej, men varför? Jag vet fortfarande inte. Kanske borde jag fråga honom... Men visst gör man bara så mot någon som man gillar, i alla fall lite grann?”, spekulerar Gündogan.
Fast tro inte att alla Guardiolas spelare behandlar honom som kunglighet eller någon de har en ordentlig crush på.
Under returmötet med Real Madrid i årets upplaga av Champions League rann det över för en av hans trotjänare, Kevin de Bruyne, när tränaren beklagade sig högljutt över belgarens slarv med bollen.
– HÅLL TYST! HÅLL TYST! vrålade De Bruyne tillbaka.
Vissa som ges skralt med speltid väljer att lämna, exempelvis missnöjde João Cancelo som hastigt och lustigt flyttade till Bayern i januari.
Andra (Zlatan Ibrahimovic) skriver flera kapitel om ”den omogne tränaren utan pungkulor” som inte lät spelare vara individualister.
”Sååå avundsjuk på Erling”
Just Ibrahimovic kunde inte låta bli att höja ett varningens finger för att Pep Guardiolas ego eventuellt skulle stå i vägen för Erling Haalands framfart.
– Han har rätt, helt rätt. I den här klubben, i det här laget, är mitt ego större än alla spelares prestationer, svarade Guardiola med en nästintill juvenil underton av sarkasm.
– Jag gillar inte ens när Erling gör tre mål och alla highlights handlar om honom. Jag blir så avundsjuk! Ärligt talat, sååå avundsjuk.
Än så länge verkar inte Haaland, som drog in 36 mål under sin första Premier League-säsong och tolv hittills i Champions League, ha kommit till skada.
Men Zlatan Ibrahimovic har inte fel i att Pep Guardiola bryr sig mer om kollektivet än en enskild spelare.
”Handlade bara om Messi”
Glöm inte att Guardiola valde att lämna Barcelona 2012, trots att han hade världens bästa spelare, Lionel Messi, till sitt förfogande.
Tränaren insåg dels att ett lag inte kan förnyas i all oändlighet, men framför allt att flytten var nödvändig för att han själv skulle fortsätta utvecklas.
– Jag är en bättre tränare nu, för när jag var i Barça handlade det bara om att laget skulle ge bollen till Messi så att han kunde göra mål, berättar Guardiola för författaren Perarnau.
– I Bayern behövde jag komma på andra alternativ. Den här spelaren måste kliva in i den här zonen, den här måste flytta in bakom honom... Jag behövde verkligen kavla upp ärmarna och komma på många alternativ och det var enormt lärorikt.
Tränaren håller sig i sin egen sfär, hans spelare i en annan. De Bruyne, Gündogan och Haaland tillhör de bästa på planeten, men i Manchester City snurrar allt kring Pep Guardiola.
Många tränare som kommer till England överväldigas av det massiva maskineri som Premier League är.
Maurizio Sarri häpnade exempelvis över att han behövde göra så många intervjuer efter Chelseas matcher jämfört med tränarjobben i Serie A. Sky Sports, Bein Sports, ESPN, NBC, Paramount, Viaplay, statlig tv, kommersiell radio, skrivande journalister... Ju större klubb, desto fler frågor.
Tysk media är inte heller enkel att hantera, särskilt inte för den som tränar Bayern München. Mot slutet av sin tid i klubben kritiserades Pep Guardiola främst för att inte ha vunnit Champions League, men hans avtryck på fotbollen i landet var fortfarande stort.
Trots det råa klimatet i Tyskland sågs ändå Manchester City som spanjorens största utmaning i karriären, eftersom han ärvde ett lag utan stabil stomme eller tydligt DNA.
Å andra sidan har han därför haft möjlighet att forma sitt lag från start, med gott om resurser från de ambitiösa ägarna från Förenade Arabemiraten.
Som nu är under lupp på grund av anklagelser gällande hundra ekonomiska övertramp, bör tilläggas.
Scrollar på Twitter
Det vore märkligt om Pep Guardiola inte hade förändrats som tränare under dessa sju år.
Hans förhållande till media och tyckare har också tagit en annan riktning på sistone.
Guardiola må hävda att han vägrar att läsa biografier så länge han själv är huvudperson. Det senaste året har han avslöjats som en, vad det verkar flitig, sociala medier-användare.
Tränaren har självmant tagit upp ämnen som varför Bernardo Silva går före Riyad Mahrez, omotiverat skojat om att Haaland plockades av efter ett hattrick i FA-cupen ”för att inte slå Messis rekord” och illmarigt adresserat olika journalisters tweets i förbifarten.
Incidenterna ovan hade diskuterats intensivt på olika forum. Det där om Haaland hängde ihop med att norrmannen togs av i mötet med RB Leipzig efter att ha gjort fem mål, lika många som Messis rekord för en enda Champions League-match.
– Jag vet mer än er, mina vänner. Folket på Twitter, jag sitter på mer info än er, sa Guardiola när han förklarade anledningen till att Mahrez ofta förpassas till bänken.
Lokaltidningen Manchester Evening News rapporterar att Pep Guardiola har synts ute på stan med mobilen i handen, scrollandes på Twitter. Huruvida han är en aktiv eller passiv användare vet ingen.
”Misslyckas oavsett”
”När Pep var yngre ville han att alla skulle uppskatta hans arbete”, skriver The Athletics Man City-korrespondent Sam Lee.
”Men som äldre insåg han att det alltid kommer finnas människor som ogillar honom och att inget kan ändra på det. De senaste åren har han lärt sig att till viss del omfamna hatet och har nu börjat göra narr av det i stället”.
När Pep Guardiola poserade för fotografen som Bayern Münchens nya tränare 2012 påminde han om en fastighetsmäklare i sin korpsvarta kostym och slips.
Fyra år senare, i Manchester, var han betydligt ledigare klädd. Nu ser man ofta tränaren i gråskaliga hoodies eller minimalistiska långärmade tröjor, en stil som hans hustru sedan 35 år tillbaka, Cristina Serra, har hjälpt honom att hitta.
Hungrandet efter framgång, titlar och perfektion finns kvar. I övrigt framstår Pep Guardiola som mer bekväm i sitt eget skinn nu jämfört med tidigare.
– Jag skulle säga att, om min karriär tog slut i morgon, skulle jag vara tacksam över vad jag hade i Barcelona, Bayern München och här, sa Guardiola nyligen.
– Jag har känslan att, oavsett vad som händer, så kommer jag misslyckas. Oavsett vad jag gör i framtiden kommer jag att misslyckas. Inget kommer vara tillräckligt.
Det låter som en pessimistisk syn på livet. Möjligtvis är han bara krass nog att förstå att allt har ett slut även inom fotbollen, att ingen sitter säkert i denna industri.
Till och med hans stora förebild, Johan Cruijff, lämnade Barcelona med en bitter smak i munnen 1996 efter att ledningen vänt honom ryggen.
En sak har Pep Guardiola kvar att hämta, den där förbannade Champions League-pokalen.
Det har gått 12 år sedan han sist vann turneringen med Barcelona för andra gången. För Manchester City svider faktumet att det är den enda pokalen som saknas i deras prisskåp
På Istanbuls internationella flygplats är luften klibbig och köerna till passkontrollerna täta. Horder av ljusblå respektive Inters mörkare tröjor är fastklistrade på svettiga överkroppar, medan turist efter turist pliktskyldigt räcker fram sin ID-handling för att få äntra Turkiets största stad.
Champions League-dekalen syns överallt, på banderoller, vimplar, reklamer och volontärer. Man Citys logga är mest prominent, till och med Uefa har valt en sorts violett kulör som grafisk profil för själva arrangemanget.
Statistiksajten Opta håller Premier League-klubben som överväldigande favorit, med 74,1 procents chans att vinna kontra Inters 25,9 procent.
Större favoritskap än vad de hade 2021, när Chelsea åkte hem från värdstaden Porto med bucklan i bagaget.
Mötet är första tävlingsmatchen mellan klubbarna någonsin. Senast det hände i en final var 2005, Liverpool mot AC Milan, som av en slump också utspelade sig på Atatürk Olympic Stadium.
Den förmodat mest legendariska finalmatchen någonsin... hittills.
Rubriken välte Internet
Pep Guardiola har självfallet koll på vad som står på spel under lördagen, samt hur hans lag uppfattas i andras ögon.
– Det här laget är bra, men jag håller med media och andra som säger att vi måste vinna i Europa för att anses vara på samma nivå som de bästa, säger Guardiola.
– Sådana lag vinner inte bara en gång, utan många gånger i Europa. Glädjen över att ha nått en Champions League-final igen är fantastisk, det är underbart att vara här igen och igen.
När BBC publicerade en text under fredagen med rubriken ”Guardiola är redan den bäste någonsin”, skriven av Guillem Balague, välte Internet igen.
Det är tydligt att många inte håller med. Motargumentet som oftast lyfts fram är att tränare som Alex Ferguson byggde från grunden, utan att få alla blänkande byggstenar inledningsvis.
”Balans mellan besatthet och längtan”
Om Pep Guardiola såg artikeln och tillhörande kommentarer på Twitter innan han satte sig på podiet dagen innan match?
Det lät faktiskt så vid ett tillfälle.
En journalist ställde en lång, invecklad fråga om hemligheten bakom Guardiolas framgångsrika karriär, vad som har tagit honom hela vägen hit.
– Ha bra spelare, svarade Guardiola korthugget.
Ett tveksamt skratt spred sig i lokalen, men tränaren gav sig inte:
– Jag hade Messi, nu Haaland. Jag skojar inte, det är sanningen.
När Kevin de Bruyne, som är inne på sitt åttonde år i Man City, svarade på spörsmålet om han har blivit besatt av tanken på att vinna Champions League snarare än att det bara är en dröm, landade han i ”kanske både och”.
Pep Guardiola håller inte med.
– Det är absolut en dröm. Absolut en dröm. Man måste ha rätt balans mellan besatthet och längtan, säger tränaren.
24 år har gått sedan ett engelskt lag senast vann Premier League, FA-cupen och Champions League under samma säsong.
Den lilla pojken från Santpedor, norr om Barcelona, kommer alltid ha sina motståndare – men lyckas han leda Manchester City till trippeln blir han odödlig för all framtid.