Beskedet Bajen-fansen kommer jubla över

Nya tränaren Jakob Michelsen i lång intervju: Därför jag valde Hammarby

Per Bohman

ABU DHABI.

Första intrycken av Jakob Michelsen?
En benhård pragmatiker när det kommer till fotboll.
Men också en tränare som generöst öser smicker över sina nya supportrar.
Där Nanne Bergstrand ibland kunde kritisera fansen är dansken precis tvärtom.
– Du kommer aldrig höra mig gnälla på fansen. Om att vi har en för stor publik, eller att spelarna inte kan hantera faktumet att vi har för mycket folk på läktarna. Det vore bara... märkligt, säger Hammarbys nya tränare i en lång intervju.

Jakob Michelsen flåsar ordentligt när han kommer in i den vulgärlyxiga hotellobbyn (vit marmor, onödiga gulddetaljer och en överdimensionerad fyra-fem meter hög väldekorerad julgran). Bredvid sig har han en svårt svettig Mikael Stahre. Duon har löpt sex kilometer under en 40 minuters lång löprunda i det glorifierade ökenlandskap som är Abu Dhabi.
Hammarbys nye tränare, som åkt ner till Förenade Arabemiraten tillsammans med de allsvenska kollegorna för att följa landslaget, är uppenbart missnöjd med sin kroppsform. När vi slår oss ned vid ett bord bannar han sig själv.

– Fan. Jag har gått upp säkert sex kilo det senaste halvåret. Det är inte bra, inte bra alls.

Sönderjyskes tajta schema under hösten, med både liga- och Europaspel, har slukat alla de livspusslets håligheter som tidigare vigdes åt löpning.

– Jag har inte hunnit springa så mycket. Och ju mindre man springer – desto mindre sugen blir man på att springa. I stället äter man. Och man äter mycket. Det är en dålig cirkel.

Det första intrycket av Jakob Michelsen?
En intensiv, rapp och extremt fokuserad person. Dansken svarar hela tiden tydligt – aldrig pladdrigt eller svävande – men är också noga med att inte säga för mycket. Han har ännu inte träffat spelartruppen och är försiktig med att lägga ut texten om spelare, spelsystem eller formationer innan han hunnit genomföra sina första träningspass. Michelsen verkar mån om att inte i onödan trampa någon på tårna, vilket förstås är ett rimligt beteende.

Varför sa du ja till Hammarby?

– För att jag gillar en utmaning. Det passade bra i tiden också. Min fru har nyss fött en dotter och är föräldraledig och det gick bra att flytta på oss. Men framför allt: Hammarby är ett intressant projekt. Allt handlar om människor och projekt. Jag älskar att jobba med människor och projekt som betyder något, säger han och fortsätter:

– Och så har Hammarby Skandinaviens bästa supportrar. Med så många fans måste det finnas möjlighet att lyckas med ett projekt.

Det där blir inte sista gången under intervjun som Michelsen – helt spontant och utan att Sportbladets utsände reporter ställt någon fråga i ämnet – återkommer till Hammarbys supportrar.
Vad gäller det taktiska är 36-åringen, i Danmark döpt till ”Mini-Mourinho”, något av ett oskrivet blad. En sak är dock säker: dansken är en pragmatiker.

Kan du – konkret – summera din fotbollsfilosofi?

– Jag menar att alla tränare alltid måste försöka få ut så mycket som möjligt av sin befintliga trupp. Jag är inte typen som har en bibel: "så här måste vi spela". Varför ska jag bestämma något som jag kanske inte har spelare till? Jag är flexibel vad gäller spelsystemet också. Jag spelar inte bara 5-3-2 eller 4-4-2. Det beror på vilka spelare vi har, säger han.

Ni märker: Michelsen kommer inte hamra in resonemang om "framtidens fotboll" eller lansera någon vetenskaplig manual.

– Jag har sett alla Hammarbymatcherna från säsongen på video. Jag har en god känsla för vad spelarna kan. Men det ändras alltid när du väl träffar spelarna på riktigt. När jag träffar spelarna så kan jag på allvar bedöma vår trupp.

Du vill inte prata om spelsystem eller biblar: men vilka styrkor har du identifierat i truppen?

– Vi har ett fysiskt lag. Ett starkt lag. Vi vinner andrabollar. Men som sagt: jag kommer känna laget bättre när jag väl träffar det. Jag har gjort fler observationer, men vill hålla allt för mig själv än så länge.

Nanne skiftade tydligt spelidé mitt under förra säsongen, till en mer "cynisk" fotboll.

– Jag märkte det. Det gav ju också mer poäng under hösten.

Du framstår som en pragmatiker – är det korrekt uppfattat?

– Det viktigaste är alltid att få så många poäng som möjligt och komma så högt upp i tabellen som möjligt. En tränare måste få resultat direkt, men också utveckla laget för framtiden. Du kan inte bara göra en av sakerna.

Michelsen blir relativt uppjagad när han pratar om sitt sätt att sköta ett lagbygge.

– Du tittar på vilka spelare du har. Ledare, löpare, starka spelare. Du hittar olika spelare med olika egenskaper – men som passar ihop. Du måste anpassa dig efter lagets styrkor.

Sedan unnar han sig en metafor.

– Att bygga ett lag är som att bygga ett hus. Du behöver en grund – vilket är ledarna i truppen. Något att stå på.

Vet du vem som också körde med den husmetaforen?

– Vem?

Sveriges tidigare förbundskapten: Erik Hamrén.
– Hehe... Då måste han vara smart. För det är en bra metafor.

Vad kräver du av dina spelare?
– De måste jobba hårt och följa vår organisation. De måste tro på laget och lita på varandra både på och utanför planen. Vi måste vara en enhet. Inget av det där är något att diskutera – det kräver jag.

Hur bygger man ett starkt kollektiv?

– Man måste visa vad man vill varje dag på träning. Som tränare måste det man säger genomsyra det man gör. Många inom fotbollen snackar bra, men gör det inte själva. Man måste föregå med gott exempel.

Michelsen menar att det inte är någon större skillnad på svensk och dansk fotboll numera.
– Bortsett från konstgräset då. Det är bara två lag med det i Danmark.

Det är svårt för starka, men tunga lag att spela försvarsspel på konstgräs...

– ... för de hinner aldrig in i press och motståndarna kan spela runt dem. Men det kan aldrig vara dåligt att vara stora och fysiska. Särskilt om du är snabb samtidigt.

Han har dock ett exempel på hur han vill att det INTE ska se ut när Bajen spelar.

– Som Hammarby ställde upp borta mot Östersund. ÖFK hade väl 83 procent av bollinnehavet? Hammarby var för passiva då.

Är det viktigt för dig att spela en "fin" fotboll?

– Nej. Den ska vara effektiv. En fin fotboll är också bra, men om du vill spela som Barcelona och inte har spelare som kan spela en fin fotboll som Barcelona så får du inga resultat. Vi måste se på vilket lag vi har, och vilka vi möter.

Har ni spelare för att kunna lira en bollhållande fotboll längs marken?

– Det är för tidigt att säga. Jag måste träna med laget innan jag kan säga hur vi ska spela. Vi ska också spela annorlunda beroende på vilka vi möter.

Mats Jingblad har sagt att truppen inte är färdig och att det finns en del att göra: stressad? (Michelsen har ännu inte anslutit till truppen)

– Nej. Det är en del av jobbet. Transferfönstret är ju dessutom öppet så länge i Sverige. Vi har månader på oss. Dessutom har vi pratat en hel del över telefon och över Skype. Alla spelare måste få chansen att visa vad de går för. Alla börjar om från noll – några kommer imponera, andra inte.

Michelsen betonar att han – som många supportrar suktat efter – vill få fram fler egna talanger. Där blir Stefan Billborn, hans assisterande, en viktig länk till akademin.

– Hammarby har en bra akademi. Vi ska integrera de unga spelarna med A-truppen. Min filosofi är att ha en ganska liten, men stark trupp. Resten ska fyllas på med unga egna spelare.

Det är ett besked som många supportrar kommer jubla över.

– Jag har noterat det. Nu kommer ungdomsspelarna Andre Alsanati och Elias Durmaz börja träna med A-laget direkt. De bästa unga spelarna ska få träna mycket med A-laget. Det är viktigt för oss som klubb. Men det än en gång det där med huset: för att vi ska kunna spela in unga spelare så måste det finnas starka ledare i truppen.

Vilka ledare har du identifierat?
– Det får vi se. Jag måste komma under skinnet på spelarna först.

Sedan börjar Michelsen, på eget initiativ, prata om supportrarna igen.

– Det var ett viktigt skäl till varför jag valde Hammarby. Det är ett privilegium att spela inför så många fans. De är ju Skandinaviens bästa. Har jag sagt det? Det är så imponerande hur de supportrar laget. Även när det går dåligt så står de bakom klubben – och det är jag mest imponerad över. De stöttar under bra och dåliga tider: det är som ett giftermål.

Många supportrar kan också innebära en stor press?

– Om du inte kan hantera pressen så är du i fel bransch. Det finns hundratals spelare som skulle älska att lira framför den här publiken.

Är Hammarby en känd klubb i Danmark?

– Framför allt fansen. Att de hade ett sånt publiksnitt i även superettan är helt galet bra. Det är fantastiskt. Det bevisar att de ställer upp även när det går dåligt.

Vad är din långsiktiga plan med Hammarby: Att bli ett topplag? Att vinna ligan?

– Det vore inte rättvist att diskutera tabellplaceringar. Tre år är en lång tid. Nu får vi fokusera på ett få ihop ett lag. Jag minns när Sören Åkeby kom till AGF Århus. Han sa att de skulle vinna ligan inom tre år. Så blev det inte direkt. Man ska inte snacka så mycket. Man ska agera, jobba hårt och förbereda sig väl. Och så ska man vinna matcher.

Vilka tränare ser du upp till?

– Som Liverpoolsupporter gillar jag Klopp och hans presspel. Även Marcelo Bielsas presspel, José Mourinhos taktiska förmåga och Pep Guardiaolas filosofi med bollen. Man kan få inspiration överallt. Men i första hand handlar det om enkla saker. Små steg: som med huset jag pratade om. Det handlar om grunden.

I slutet av intervjun är det Sportbladets utsändes tur att ta upp Hammarbys supportrar.

Nanne Bergstrand var ibland kritisk till hur spelarna agerade på Tele2 Arena. Han menade att de inte kunde hantera att spela inför en så stor publik – och började fokusera mer på att tillfredsställa massorna än att följa spelidén. Hur ser du på det resonemanget?

– Det kan alltid bara vara bra att ha mycket folk på läktarna. Om du spelar i Hammarby så måste du lära sig att spela för och med fansen. Det är ett privilegium. Jag vet hundratals spelare, vana vid 4-5000 åskådare, som skulle älska att spela inför över 20 000 på läktarna.

Michelsen tar sats och fortsätter resonemanget:

– Du kommer aldrig höra mig gnälla på fansen. Om att vi har en för stor publik, eller att spelarna inte kan hantera faktumet att vi har för mycket folk på läktarna. Det vore bara... märkligt. De är fantastiska och visar hjärta för klubben.

Och så avslutar han:

– Det var därför jag valde Hammarby.