Finns inga ursäkter längre för Arsenal

Uppdaterad 2016-09-16 | Publicerad 2015-02-25

Sjögren: Det här var rent uselt

Det finns inga ursäkter längre.

Det här var rent uselt, Arsenal.

Låt oss först bara göra några saker klara:

Monaco ligger fyra i den franska ligan, sålde i somras sina två största offensiva stjärnor och är femte sämst (!) i Ligue 1 när det kommer till målproduktion. De kom dessutom till start i London utan Toulalan, Kurzawa, Carrasco och Carvalho samt med en backlinje som tillsammans gjort totalt 24 ligamatcher den här säsongen. Ytterbacken Almamy Touré har spelat en.

Hade en bra ursäkt

Det är med de förutsättningarna vi ska värdera Arsenals prestation i 1-3-förlusten. Samma Arsenal som aldrig missat Champions League under Arsene Wengers ledning. Men frågan är om de egentligen utvecklas?

När facit med fyra raka uttåg ur turneringens åttondelsfinal kom på tal inför matchen mot Monaco hade Arsene Wenger en bra ursäkt.

– Det som hänt de fyra senaste säsongerna är att vi förlorat mot det lag som sedan vunnit vid två av tillfällena. Tre av de fyra gångerna har vi också släppt in ett mål på hemmaplan under de 30 första minuterna. Det är det målet som slagit ut oss, sa Wenger.

Det var egentligen ganska märkligt att Wenger så tydligt tryckte på vikten av att hålla nollan inledningsvis inför ett möte mot ett så kraftigt försvagat Monaco. Arsenal öppnade också i ett rasande tempo första tio och skapade fleras chanser – men sedan var det som om just de där orden kom ikapp dem.

Klassisk smash and grab

Det infann sig en oro och laget drog sig tillbaka. Kanske för att undvika just det där baklängesmålet under första halvtimmen. Då kom det inte heller. Den här gången dröjde det till minut 38.

Det går att argumentera för att det var turligt med styrningen på Per Mertesacker men pressen på skytten Kondogbia var samtidigt mer eller mindre obefintlig. Vid det andra målet var försvarsspelet sedan direkt uselt när Mertesacker sålde sig fullständigt och bjöd Monaco på ett två mot ett läge.

Sådana chanser älskar Dimitar Berbatov. Sådana chanser utnyttjar Dimitar Berbatov. En klassisk smash and grab-kupp.

Jag tror Arsenal förväntat sig att Monaco skulle komma till London och parkera bussen men istället gled det franska ligalaget in med sin yacht och uppträdde lika intelligent och rutinerat som effektivt. Det spelade inte heller någon roll att det var fyra stora hål i skrovet när Arsenal drogs iväg av det där årliga tidvattnet som är Champions Leagues åttondelsfinal.

Filmen om Invincibles efteråt

Det vore löjligt att tala om att Arsene Wenger skulle sitta löst på Arsenals bänk eftersom fransmannen personligen cementerade fast bänkfan under den där obesegrade säsongen 2003/04 med sina Invincibles. Men just nu ser Wenger ut att göra bäst i att tända den där gamla Monaco-cigaretten, dra på sig gubbkepsen och yttra de magiska orden alla fotbollsfarsor sliter med hälsan: ”Det viktigaste är att delta. Inte att vinna”.

Om han tröttnat på att se sitt kära Arsenal av dagens modell skalla sig blodig mot den där åttondelsfinalsväggen kunde han bara strunta i att byta kanal efter dagens match. När 1-3-förnedringen, som vi ändå får kalla det, mot Monaco var över rullade nämligen Sky Sports som av en händelse ut dokumentären om Arsenals oslagbara lag från 2003/04.

Men Arsenal får i alla fall spela Champions League tillskillnad från rivalen Manchester United. Deras anfallsstjärna Wayne Rooney valde tillsammans med sina barn tv-programmet Peppa Pig på onsdagen. Så det kunde varit värre. Eller som Arsene Wenger numera kanske skulle uttryckt det: Det viktigaste är att delta. Inte att vinna.

Men visst är det dags att kräva mer nu?