KRAVET: EN SEGER
Sverige möter ett lag som spelar för livet – i en match som måste vinnas
MALMÖ. Premiär, tävling, allvar, ångest, press, examen. I kväll går ett oprövat gäng ut till sin tyngsta prövning, och vore jag skyttekung hade jag sagt så här:
Ni ska vinna.
Det är vad ni ska göra.
På något sätt är det en befrielse att komma in på bank-arenan nere i Malmö. Efter harmoni-frossan i Båstad, där ett svenskt landslag kramat varandra och andra i en vecka, känns det som att det behövs en match.
Det sista jag såg på Örebäcksvallen var att Sverige tog gruppfoto ihop med ett gäng sjuåringar ur landslagets fotbollsskola (Robin Söder och Pierre Bengtsson stod skymda bakom varsin sjuåring).
Det första jag såg i Malmö var en tom jättearena som väntar på en ödesmatch.
Jörgen Lennartsson sa det roligt:
– Det är som att ha fått en biljett till att se U2 på Slane Castle i Dublin för två och ett halvt år sen, och nu ska man äntligen få gå dit.
Laget som förlorar är långt från semifinal
I så fall ska vi nog göra en sak väldigt klart.
Första numret får inte heta ”I still haven’t found what I’m looking for”.
Sverige möter Vitryssland, och det finns många orsaker att se det som en stentuff match.
Minst fyra spelare i det här laget kommer från Bate Borisov, ett lag som i vintras hade 2–0 mot Juventus.
Och minst fyra spelare vill därifrån.
I går frågade jag Mikhail Afanasjev, ordinarie lagkapten men tveksam startande, vad turneringen betyder för de vitryska spelarna, på ett personligt plan.
– Det kan vara avgörande för våra karriärer, sa han. Det finns representanter för storklubbar här, jag vill göra bra ifrån mig och bli upptäckt.
Sverige kommer att möta ett lag som spelar för livet. De kommer dessutom att göra det i en match som måste vinnas.
Mitt i all respekt som de måste ha för Vitryssland och all övertygelse de borde ha om sin egen potential så ska Sverige veta att det är Italien och Serbien som är favoriter i gruppen och möjliga europamästare båda två.
Laget som förlorar i Malmö i kväll är långt, långt från en semifinal.
På väg till EM läste jag om en bit ur Italien-socialisten Antonio Gramscis ”Brev från fängelset”.
Det är en väldigt fin bok, små brev Gramsci skrev när Mussolini satt honom i fängelse, och i ett brev till sin lille son skriver han ungefär så här:
Vet du vad en ödla är? Det är ett slags krokodil som aldrig blir stor.
Det är i sådana här matcher, i sådana här turneringar, vi får ledtrådar om vilka talanger som är ödlor och vilka som är krokodiler.
Elm håller i både nycklar och karta
Och de har verkligen inget att skylla på. Alla spelare i truppen är skadefria, de har kunnat förbereda sig i två år utan vinstkrav, de spelar på hemmaplan och inför hemmapublik, och hela samlingen i Båstad har varit en liten, blågul bubbla av harmoni och glädje.
Så ut och ta för er nu. Ut och vinn. Nyckeln mot Vitryssland är samma som allra oftast mot bollskickliga östeuropeiska lag: Att bestämma över tempot i matchen.
Bate var ett otroligt duktigt lag i europaspelet när de slapp en massa otäckt presspel på mittfältet, när de fick bygga anfall och sekvenser in på offensiv planhalva.
Kan Sverige styra farten, lura in Vitryssland i mitten och stänga passningsvägar så finns alla möjligheter i världen att straffa dem med snabba spel i djupled.
Kapaciteten finns ju. Här finns ledare som Wernbloom och Bjärsmyr, bolltrygga byggare som Rasmus Bengtsson och Rasmus Elm och målmonster som Toivonen och Berg.
Jag använde en stund av gårdagen till att prata med Mattias Bjärsmyr, inte bara för att han är lagkapten utan också för att han är en rätt intelligent pojk. Vi pratade om framtiden, både den som är i kväll och den som kommer längre fram, och vi pratade om vad det är som gör ödlor till krokodiler.
– Snabbheten är A och O. Tekniken... den handlar mest om att ha en förstatouch. Kolla på Rasmus Elm, han är inte vrålsnabb men han har en förstatouch som är överlägsen alla andras här, sa Bjärsmyr.
Det är just därför som Rasmus Elm håller i både nycklar och karta för det här laget.
Spelare som är beredda
Även om systemet – de kommer att spela varianter av 4-4-2 turneringen igenom – är tryggt, även om Pontus Wernbloom kan vinna med både fysik och fotintelligens mot de bästa, så är det Elms helvuxna klokhet som kan lyfta Sverige till nästa nivå.
Och tar de sig inte till nästa nivå så kan luften pysa ur den här ballongen snabbare än en förbundskapten kan säga ”harmoni”.
Det känns inte som att det ska behövas, det känns som att Lennartsson har spelare som är beredda för det här. Vi har väntat länge nog nu. Det är vad vi har gjort.