Isaksson om Kim: ”Han blev nog sugen”
Publicerad 2016-08-12
Det ogillar Andreas Isaksson mest med svensk fotboll
Andreas Isaksson är tillbaka.
Får han med sig bästa kompisen Kim Källström?
– Han blev nog lite sugen när jag sa att jag skrivit på, säger Djurgårdens målvakt.
Fast nej, det är nog lika bra att direkt lägga in en brasklapp. 34-åringen verkar ångra sig direkt när Kim Källström kommer på tal.
– Han blev nog lite sugen när jag snackade med honom efter att jag skrivit på. "Kanske jag också skulle göra", sa, berättar Isaksson först.
Va? Sa han så?
Målvakten skruvar omedelbart på sig.
– Näääe. Skriv inte det där. Jag tror att han trivs bra i Schweiz.
En reporterkollega frågar om Isaksson tror att Källström också kan komma tillbaka till Djurgården.
– Det vet jag inte. Det får du väl fråga honom?
En annan journalist angriper ämnet på ett lite listigare vis:
Hur skulle det vara att avsluta karriären tillsammans med Kim i Djurgården?
– Det hade varit fantastiskt, men det är svårt. Han har kontrakt i två år till där.
Elmander då?
– Ja, han är ju fri. Man vet inte, vi får se. Jag umgås ju privat med Johan.
”Då hade jag ringt upp själv”
Vi har väntat på Andreas Isaksson en knapp timme. Efter träningen ville han duscha och äta lunch innan intervjun med de fem-sex lite frusna journalisterna som dykt upp på träningsanläggningen Kaknäs. Solstrålarna ljuger, för det är en ganska kall och bitter sensommardag. När han dyker upp är han som vanligt, Isaksson. Sävligt vänlig, men också lite svårt att komma in på livet. Svaren är korrekta och uppriktiga, men landslagsåren har skapat en visserligen förståelig, men också lite kantig integritet.
– Bosse (Andersson, sportchef) ringde mig i ett annat ärende. Sen slängde han väl ut frågan om jag var sugen på att spela i Djurgården. Då kände jag att "Ja, det är jag". Bosse sa bara "vad fan säger du?" och blev väl lite förvånad.
Vad hade du gjort om Bosse inte slängt ut frågan?
– Då hade jag nog ringt upp själv.
Lite ovanligt?
– Ja, men det är inte så konstigt. Jag hade en framgångsrik period i Djurgården och känner mig hemma här.
Det gjorde han däremot inte i Turkiet, och Istanbulklubben Kasimpasa som Isaksson representerat de senaste åren.
– Jag ville bort därifrån. Jag hade tröttnat på fotbollen och allt kring den där nere. Sen är läget i Turkiet inte speciellt kul. Det har hänt mycket, varit oroligt och inte det bästa stället att ha familjen.
Inte många kvar sen sist
Bänkplatsen i klubblaget lockade heller inte, och när oroligheterna blossade upp i Turkiet under semestern kände han sig bara... trött.
– Förra hösten började det med många terrordåd och attentat. Man kollade en extra gång efter sig på offentliga platser. Jag var kanske inte rädd, men man kände sig inte trygg, säger han och fortsätter:
– Jag hade känt redan i våras att jag inte trivdes längre. Jag ville flytta hem och inte ut i Europa. Jag saknade det sociala, att få komma hem och ha den tryggheten.
Han blickar ut över de välskötta fotbollsplanerna, björkarna och barackerna på Kaknäs. Det är inte många kvar i föreningen sedan han lämnade sommaren 2004.
– Det är några stycken. Bosse, vd:n Henke (Berggren) och Kjelle Frisk. Jag har säkert glömt någon. Ber om ursäkt i så fall.
Är det sig likt?
– Det har blivit mycket större här (på Kaknäs), för det var väldigt litet innan. Men det ska väl växa nu när det gått nästan 15 år.
Hans minns första sejouren med värme.
– Det var väldigt uppstyrt och alla visste vad de ville. Vi hade många unga spelare som var duktiga: Kim Källström, Johan Elmander och Mikael Dorsin. Men också jävligt bra karaktär på de äldre spelarna. De höll nere oss unga så att vi inte svävade på molnen.
Har inte tränat på sex veckor
Han är införstådd med att läget ser diametralt annorlunda ut sommaren 2016. Djurgården kämpar i botten av tabellen, men har fått en nödvändig boost med nye tränaren Mark Dempsey och en handfull spännande nyförvärv.
– Det jag vet om tränaren är att han brinner för det, är engagerad och en bra kille.
Isaksson har inte tränat på sex veckor och kommer därmed sitta på bänken mot Elfsborg på söndag.
– Det är inte aktuellt med spel.
Hur långt borta är toppformen?
– Då måste jag spela lite matcher. Jag har inte rört en boll på sex veckor. Jag behöver kanske inte lika mycket fysisk träning som utespelarna, men jag behöver tajmning och en känsla för det. Hur lång tid det tar vet jag inte.
Vad känns bäst med att komma hem till svensk fotboll?
– Att även om allsvenskan är en liten liga så är det ett drag kring matcherna. Man brinner för att spela fotboll på ett annat sätt än utomlands, det känns som hemma. Det känns härligt med snacket i omklädningsrummet, det har man saknat.
Isaksson avskyr konstgräs
Vad han tycker är värst med svensk fotboll är inte svårt att lista ut. Även om Isaksson är en diplomatisk typ så drar han sig inte för att, likt generationskamraterna i landslaget, såga konstgräsets utbredning i landet.
– Konstgräs är inte det roligaste. Det är annorlunda.
Isaksson kan uppskatta det som vinterunderlag, men definitivt inte mer än så.
– Det blir inte bra så här. Resten av Europa spelar på gräs. Det är inte bra för utvecklingen av unga spelare. Även om jag förstår att det finns ekonomiska skäl, säger han och fortsätter:
– Det blir en annan typ av snabbare fotboll. Andra situationer. Jag tror inte att det är nyttigt. Jag tror inte på idén med konstgräs. Jag kan säkert acklimatisera mig, men spelare får nog svårt när de ska ut i Europa.