Bank: Logik? Det är för alla andra
Alla helgons dag i Malmö, alla Änglars dag i Göteborg, alla supportrars dag i allsvenskan. Det är dagar som den här som vi vet att vår fotboll är bättre än andras.
Varför?
För att vi inget vet.
Det som en gång varit en arbetarstad kommer alltid att förbli en arbetarstad, det märks i de små gesterna, i arvet som följer med alla som bor där, i byggnaderna och sättet att prata.
Men Norrköping idag är inte som Norrköping igår.
Omvandlingen från knegarkommun till kunskapscentrum, lyftkranarna som ramar in centrum lyfter inte bara stål och sten, utan lika mycket självbilden. Immigranterna i centrum, studenterna på kaféerna, biblioteken och muséerna. Saker rör sig, och de rör sig åt rätt håll.
IFK följde med, IFK har gått från ekonomisk kris till en match om SM-guld, och för en vecka sen satt jag på Parken och kände värmen välla in i varenda vrå. Alla de där som lägger alla sina pengar på Snoka stod kvar och sjöng, spelarna släntrade iväg på ett ärevarv, och Janne Andersson fick tag på en mikrofon för att säga ett par ord.
Han försökte först, men blev överröstad, sedan försökte han igen.
– Många av er har lidit några år, sa han, men ni har stöttat oss på ett fantastiskt sätt. Vi kan bara bli vinnare nu. Vi kan bara bli vinnare. VI SPELAR OM ETT SM-GULD PÅ LÖRDAG!
Inte helt dum i huvudet...
Det kanske lät som ett infall i stunden, men det är klart att det inte var.
Janne Andersson är – han brukar säga det själv – inte helt dum i huvudet. Det där var hans sätt att skicka in sina spelare i rätt känsla inför veckan som skulle komma:
De kan förlora i Malmö, men de kan aldrig bli något annat än vinnare.
Det är lättare att spela fotboll då.
Pekings publik är ju inte de enda som lider, det ingår liksom i supporterskapet att göra det, och i Sverige är supporterskapet fortfarande det som det var tänkt att vara.
Här har vi demokratiskt styrda klubbar som speglar sina städer, här har vi fans som fortfarande får drömma, här har vi sexton lag som spelar för att vinna istället för att bara vara med.
Hur många ligor kan skryta med det?
Hur många länder har vårdat sin fotboll så att den fortfarande är en förlängning av jämlikhet istället för att vara en övning i marknadsekonomi?
Det finns ju en exakt symbolik i att IFK Norrköping åker till just Malmö för att försöka bli vinnare som vinner idag. MFF har snart en halv miljard på banken, men det är inte mer än att en klubb som valt långsiktigt ledarskap, som värvat klokt, som haft en spelidé som handlar om utveckling och som lyckats få fram en ovanligt tät talangkull kan bli bäst av alla i hela Sverige.
Norrköping spelar inte bara för Norrköping idag, de spelar för hela den där tanken.
– Vi är vinnare, oavsett vad som händer, säger Janne Andersson.
Jag håller inte med
Idag avgörs det bara om det blir party eller inte.
Originalpokalen finns på plats på Swedbank Stadion, IFK Norrköping behöver tre poäng för att få lyfta den, ändå är de allra flesta överens om att det ska mycket till.
Jag vet inte alls, det gör ingen, men jag vet att jag inte håller med.
Pekings konkurrensfördel är att de stått för utveckling, och att de faktiskt haft den här seriens mest konstruktiva anfallsspel i höst, både hemma och borta. De har blivit bättre i båda straffområdena, de har tre stekheta målleverantörer i Totte Nyman, Emir Kujovic och Alhaji Kamara, de har kloka farbröder som Daniel Sjölund och Andreas Johansson, och de har Alexander Fransson, som hade fått folk att skriva indignerade kravlistor till Erik Hamrén om han spelat för en lite större klubb.
De har inte vunnit på sina senaste elva allsvenska besök i Malmö, men varför skulle de inte kunna göra det nu?
Naturgräset är ett argument, passningsspelet blir lite knöligare då. Den lite öppna 4-4-2-defensiven kan ställa till det mot lite skickligare motstånd. De möter laget som är bäst i Sverige, men misslyckats med att visa det den här säsongen.
Och om de inte vinner så lär IFK Göteborg göra det.
Blåvitt tappade sin försvarschef när Thomas Rogne gick sönder, de sålde sin målgaranti när Lasse Vibe flyttade, men de är seriens stabilaste fästning, och det de saknar i kreativitet kanske de hittade i Solna i måndags.
Vinnare – hur det än går
Gustav Engvall är en speciell spelartyp, med allsvenskans lurigaste mottagningsspel (”man är säker på att han ska gå höger, så går han vänster” som Mattias Bjärsmyr säger), och det passade honom utmärkt att spela ensam på topp och slippa anpassa sig till andra anfallares löpvägar och idéer.
Idag knôr sig Göteborg in på Gamla Ullevi fastän dörra é trång, och alla som kan läsa en tabell vet att det änna är nåt på gång.
Blåvitt har samma sorts statistiska stöd, de har vunnit sju av de senaste åtta allsvenska hemmamatcherna mot Kalmar FF och har elva raka matcher utan förlust. Om IFK Göteborg vinner guld så är det för att de lyckats vara stabila i en serie som svänger åt alla håll och där ingen vet vad som väntar efter nästa sväng.
Malmö FF–IFK Norrköping, IFK Göteborg–Kalmar FF, Örebro–AIK. Dags att säga hejdå till världens mest ovissa fotbollsserie efter en säsong där Djurgården skjutit AIK in i guldstriden, där Kristian Bergström och Anders Svensson ska sluta, och där Hjalmar Jonsson är en nyckelspelare.
IFK Norrköping är vinnare, hur det än går, men det kan sluta med att Malmö FF gör IFK Göteborg till mästare.
Det här är allsvenskan, det här är bäst av allt.
Logik? Det är för alla andra.