Bank: En chans att börja om
MONTREAL. Visst, svensk damfotboll fick en match till som visade att utvecklingen sprungit ifrån dem.
Men det tar vi sen.
Svensk damfotboll fick en chans till att börja jaga. Det kan bli ett OS, trots allt.
Ibland kan man faktiskt se tecknen i skyn.
När Japan just hade avslutat sin sista träning inför åttondelsfinalen mot Nederländerna samlades journalisterna runt lagkaptenen Aya Miyama, men samtalet bröts när någon upptäckte något märkligt.
Miyama tittade mot himlen och såg en halo runt solen, ett slags ljusfenomen där det bildas en regnbåge runt hela solen.
– Wow, sa hon. Vackert.
De japanska journalisterna valde att tolka det som ett gott omen inför matchen, och vilka är vi att ifrågasätta naturkrafterna?
Jag vet inte hur många svenska landslagsspelare som satt jetlag-vakna hemma i tv-soffan, men om de gjorde det så höll de alltså på Japan. En seger för de regerande världsmästarna skulle alltså räcka för att säkra en kvalplats till OS för svensk del.
Det fanns inga garantier.
Full fart från första stund
Dels har Japan inlett VM på en lägre växel än vi vant oss vid, de tre vinsterna i gruppspelet har gnetats hem snarare än gnistrat. Dels har Nederländerna på bara ett par år blivit en intressant fotbollsnation även på damsidan. Antalet aktiva spelare har mer än fördubblats på tio år, och förbundet har intressanta idéer, bland annat har de följt forskningsrönen som Fifa tagit fram och fattat beslut om att tillåta mixade lag hela vägen genom tonåren. Spelarna sorteras in efter ålder, kunnande och ambition, inte efter kön. De har startat ett specifikt utvecklingsprogram för damfotboll och fotbollsskolor med extra utbildning under utbildade tränare.
Nederländerna sprang rakt in i Japan, och de gjorde det bra.
Det här var något annat än lågtempot i de febersvettiga värmematcherna i Ottawa (Norge–England, Sverige–Tyskland), det var fullfartsfotboll från första stund.
Båda lagen vred upp aggregaten till max. Nederländerna klarade det ibland, Japan klarade det i hela första halvlek.
Ett rutinerat Japan (17 av spelarna var med redan vid VM-vinsten i Tyskland) hittade helt enkelt tillbaka till spelet från guld-VM 2011 och silver-OS 2012. De pressade högt, de etablerade anfallsspel, de drev upp farten i bollen i ett distinkt passningsspel och valde konstruktiva lösningar även i knöliga situationer.
Det dröjde bara nio minuter innan de hittade en lucka.
Regnbågs-Miyama avslutade ett briljant anfallsbygge med ett inlägg från vänster, skyttedrottningen och stjärnan Ogimi nickade i ribban och Ariyoshi dunkade in returen. 1–0, Japan mot kvartsfinal och Sverige mot OS-kval.
Hängde på en reflexräddning
Det här japanska laget gör ju mer än att vinna fotbollsmatcher. 2011 gav de ett tsunami-trasigt land lite glädje mitt i en tragedi, och i ett land där kvinnor traditionellt fått stå tillbaka, där den kvinnliga representationen i politiken är långt mindre än i grannländerna, har spelarna i Nadeshiko, landslaget, varit en stark motbild.
Efter framgångarna i VM och OS kunde ikonen Homare Sawa (hon var med och spelade mot Pia Sundhage i VM 1995, det här är hennes sjätte VM) gå i täten och ställa krav på förbundet:
Om nu herrlaget, som aldrig vunnit något, fick flyga business class – varför skulle då damlaget behöva trängas i ekonomiklass?
De är ett välorganiserat, hårdjobbande och extremt sympatiskt fotbollslag. Och de är ännu lättare att tycka om nu.
Efter paus hade Nederländerna sin bästa period i matchen, den japanska pressen blev lite snällare, passningsspelet lite slarvigare, och till slut kraftkrängde nederländskorna sig fram till sin stora chans.
Sveriges OS-chans hängde till slut på en reflexräddning av Ayumi Kaihori med en kvart kvar. I anfallet efter spelade Japan five-a-side-fotboll i offensivt straffområde, och efter en klack, en överhoppning och ett fint böjt 2–0-avslut av Sakaguchi spelade det ingen roll att Kaihori drabbades av en obegriplig temporär förlamning och släppte in en sen van de Ven-nick – matchen var över.
Japan kunde byta in Homare Sawa, Nederländerna kunde lösa returbiljetter, och Sverige kunde börja planera för ett OS-kval på andra sidan årsskiftet.
Ingen ska luras att tro att solen skiner över svensk damfotboll, men den här morgonen var det inte heller det vi hoppades på.
Tittar man noga kan man ju se en regnbåge där uppe någonstans, trots allt.