Skapades av Hitler

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-18

En diktator grundade deras stad – en annan leder deras lag.

Ett krig gav dem en fabrik – ett annat gav dem en skyttekung.

En kris raserade deras framtidstro – en annan byggde upp den igen.

I skrällstaden Wolfsburg har man lärt sig att vända negativt till positivt.

Det var dagen då en helt ny stad blev till.

Nästan 70 000 personer hade bussats in för grundningsceremonin.

Nu tog projektets initiativtagare upp en hammare, och bankade den mot ­nybyggets hörnsten.

En, två, tre gånger.

Först jublade åskådarna. Sedan sträckte de unisont ut sina högerarmar i en kollektiv nazisthälsning.

De var alla medlemmar av SS, SA eller Hitlerjugend.

Mannen med hammaren var Adolf ­Hitler.

Det var den 26 maj, 1938.

Två månader tidigare hade Hitler annekterat Österrike. Om två dagar skulle han skriva under ordern för invasionen av Tjeckoslovakien.

Nu hade han precis invigt en gigantisk bilfabrik, och låtit bygga en helt ny stad runt den.

Orten fick det tidstypiska namnet Stadt des KdF-Wagens, Kdf-bilarnas stad.

KdF stod för ”Kraft durch Freude” – styrka­ genom glädje – och var en av nazist­ernas propagandaparoller.

Här skulle billiga bilar massproduceras för det tyska folket.

Det blev aldrig så.

Stadt des KdF-Wagens växte snabbt, men bilfabrikens produktion ställdes snabbt om mot krigsfordon.

Efter krigsslutet funderade sedan de

allierade på att helt stänga ner bygden, men bestämde sig för en annan väg.

Fabriken återanpassades till person­bilar, staden döptes om.

1948 gav britterna nycklarna till Heinz Nordhoff, som anförtroddes uppdraget att förvalta verksamheten.

–?Framtiden börjar när man klipper av alla­ band till de förflutna, sa Nordhoff.

Fabriken han tog över hade nu fått namnet Volkswagen.

Staden runt den hade bytt namn till Wolfsburg.

2009

År 2009 är det en ny diktator som styr och ställer i Wolfsburg.

Ni får ursäkta parallellen, då det är tyskarna själva som brukar dra den.

De undviker visserligen namnet Hitler, men istället refererar de till Felix Magath som ”Saddam” eller helt enkelt ”Den siste diktatorn”.

–?Vi kallar honom bara Trainer, säger mittfältsmotorn Christian Gentner – men skrattet avslöjar honom.

Felix Magath har inte bara skaffat sig en unik maktposition, som manager, sportchef och vd för VfL Wolfsburg. Han är dess­utom känd som tysk fotbolls överlägset tuffaste tränare.

–?Jag vet inte om han kunnat rädda Titanic. Men jag vet att överlevarna hade varit fantastiskt vältränade, sa en gång Jan Åge Fjörtoft, som spelade under Magath i Frankfurt.

På Magaths initiativ har nästan 20 miljoner kronor investerats i en ombyggnad av Wolfsburgs träningsanläggning.

Numera finns där en gigantisk sandgrop, och en sorts löpramp med dubbelt så brant lutning som Tour de Frances värsta stigning.

–?Brutalt brant, brutalt bra. Kvalitet kommer ur lidande, säger Magath.

När Magath påbörjade resan som skulle ta Bayern München till två raka dubblar så uppmanade han sina spelare att ”gå upp för en kulle för att titta på utsikten”.

Kullen visade sig vara det 1 720 meter ­höga Wallberg – och när spelarna väl kom upp till toppen så var det mulet.

Så fem dagar senare tvingade Magath upp dem igen.

När han sedan kom till Wolfsburg så skruvade han upp kraven ett par snäpp. Först skickade han sina spelare att löpträna­ på en nudiststrand, sedan satte han dem på att bestiga det 2 362 meter höga Niesen-berget.

200 meter nedanför toppen kollapsade den brasilianske anfallaren Grafite. Han fick föras ner på bår.

–?Grafite är en spelare som kämpar mot smärtan, konstaterade Magath.

Ett barn av kriget

Det tycks krävas en speciell typ av fotbollsspelare för att svara upp mot Felix ­Magaths metodik.

Wolfsburgs anfallsspel domineras totalt av Europas just nu mest effektiva anfallspar, bosniern Edin Dzeko och brassen Grafite.

De är båda spelare som kämpar mot smärtan.

För bara åtta år sedan försörjde sig ­Grafite på att sälja sopsäckar.

–?Vi konkurrerade med mataffärer som också sålde sopsäckar. De var billigare, men höll sämre kvalitet. Våra kunde användas till allt skräp, och klarade 20 kilo.

Än idag säger Grafite att hans öppningsfras – ”Eftersom vi har många specialområden den här månaden är jag här för att ta upp din beställning på soppåsar” – är en del av honom.

–?Det var hård konkurrens, och jag var inte den ende som sålde sopsäckar. Jag gick ständigt omkring med känslan att min enda chans att få pengar var att sälja bra. Nu använder jag samma tankesätt på fotbollen.

Edin Dzeko är ett barn av de jugoslaviska­ krigen.

Han var bara sex år gammal när han tvingades lämna sitt hem utanför Sarajevo, och fly till sina morföräldrar.

–?Jag grät mycket på den tiden. Vi var alltid tvungna att hålla oss gömda. Granaterna och bomberna föll. Jag var alltid rädd, varje dag. Det var inte alltid som det fanns mat att äta.

I fyra års tid var Edin Dzeko en av de 15 personer som samsades om en lägenhet på 40 kvadratmeter.

–?Man vande sig. Min mamma jobbade i sjuksköterskeklädsel, min pappa drog ut i fält i soldatuniform. Mot slutet av kriget tyckte jag att det var helt normalt.

Till sist bröts blockaden av Sarajevo den 29 februari, 1996.

Edin Dzeko minns exakt vad han gjorde den dagen.

–?Det första min pappa gjorde var att köra­ mig till fotbollsarenan och skriva in mig i FK Zeljeznicar.

Laget – ett skämt

När litauiske anfallaren Valdas Ivanauskas skulle lämna Hamburg i slutet av 1990-talet funderade han över ett erbjudande från Wolfsburg.

Innan han lämnade besked tog han med sig sin fru på en kort tur genom stadens centrum.

–?Vad säger du? Ska vi flytta hit?

Enligt historien tittade nu fru Ivanauskas på sin make som om han förlorat förståndet.

Nej. Givetvis inte.

Under hela 1990-talet sågs Wolfsburg som en trist liten fabrikshåla, med ett fotbollslag som var ett enda irrelevant skämt.

Stadsstyret gjorde sitt för att byta image – det byggdes kulturhus av arkitekter som Alvar Aalto och Zaha Hadid – men det var inte förrän Volkswagen började engagera sig i fotbollen som omvärldens bild förändrades.

Sedan 2007 äger Volkswagen 100 procent av VfL Wolfsburg – undantagna från den så kallade 50+1-regel som gäller både i Tyskland och Sverige – och sedan dess har de investerat nästan trekvarts miljard kronor i nya spelare.

–?Vi måste nu mäta oss mot klubbar som saknar historia, känslor och ­karisma, mullrar traditionsstarka

Borussia Dortmunds vd Hans-

Joachim Watzke.

Dortmunds tränare Jürgen Klopp fyllde på:

–?Det är intressant att Volkswagen låter tiotusentals arbetare drabbas av finanskrisen, men att samma styrelse inte har några problem att pumpa in hur mycket pengar som helst i en fotbollsklubb.

Drygt 15 000 Volkswagen-anställda har tvingats gå ner på deltid, och ännu fler korttidsanställda har fått beskedet att ­deras kontrakt inte kommer att förnyas.

Det ligger nära till hands att tro att folket i Wolfsburg därför vänt sig mot de välbetalda fotbollsmiljonärerna, men faktum är att det är precis tvärtom.

Dorothée Manzner – vänsterpolitiker som är en av Wolfsburgs riksdagsledamöter – förklarar:

–?Bilindustrins kris beror på stora globala strukturer, och inte på några miljoner som investerats i en fotbollsklubb.

Mitt i finanskrisen förknippas nu Wolfsburg med sitt fotbollslag, snarare än sitt totalberoende av Volkswagen.

Manzner menar att det är något som stadens invånare sätter stort värde på:

– Staden har funnit i 80 år, men det är först nu som världen hittat något positivt att säga om den. Folk har liksom inte tid att bekymra sig.

De är alldeles för upptagna med att drömma om Bundesliga-titeln.

Följ ämnen i artikeln