Stjärnorna från samma skugga
Publicerad 2015-09-16
Historien om stora betonghus, välsignad sand, ett par skor och tre av Frankrikes historiska stjärnor
I lilla Les Ulis står just nu en kille och kickar en fotboll mot de gigantiska husens spruckna betongväggar.
Samma väggar som Thierry Henry och Patrice Evra lärde sig spela fotboll med.
På sina fötter kommer han snart ha Anthony Martials skor.
2003 var Sportbladet på besök i Les Ulis. Förorten formad som ett u som 1977 smälldes upp mitt ute på landsbygden två mil norr om Paris. Samma år som Thierry Henry föddes.
– Om du vill härifrån finns det två vägar, antingen skolan eller fotbollen.
Tog hem Evras skor till Martial
Det var rådet en ung Thierry fick av pappa Antoine. Henry lyckades och grundlade samtidigt något närmast unikt i Fotbollseuropa.
Under de blott 38 år Thierry Henry och Les Ulis existerat har förorten med knappt 25 000 invånare producerat två av Frankrikes mest berömda fotbollsspelare i modern tid och hela fotbollshistoriens dyraste tonåring. Henry krattade banan för Patrice Evra. Patrice Evra gjorde samma sak för Anthony Martial.
– Tshimen Buhanga (Les Ulis tränare) åkte en gång till Manchester United för att hälsa på och fick tag på Patrice Evras skor. När han kom hem gav han dem till Anthony. Det kanske gav honom lite extra motivation, säger Mahamadou Niakité, ungdomstränare i klubben och före detta lagkamrat med Thierry Henry.
Sommaren 2008, efter att ha vunnit Champions League med Manchester United, återvände Patrice Evra själv till sin barndoms gator för att få pris av borgmästaren.
– Är du från Les Ulis är du ingenting fram tills det att du har uträttat någonting. Den här dagen tillägnar jag alla de jag växte upp med som aldrig fick lyfta några bucklor eller delta i några ceremonier – men som ändå är värda precis lika mycket.
”Sanden är välsignad”
Kanske stod en då 13-årig Anthony Martial i publiken bland de stora betonghusen som skuggar småaffärerna med skyltar skrivna på arabiska. ”Allt är cement. Höga hus, långa hus och väggar vi spelade fotboll mot”, som Henry sammanfattat det. Samma väggar som Evra och nu senast Martial alla lärt sig spela fotboll mot. Och på samma fotbollsplaner.
– Det är samma sand - den är välsignad, som en ungdomsledare ropade från de slitna träläktarna vid Stade Villeneuves när Sportbladet var på besök 2003.
I dag ligger det konstgräs ovanpå sanden men magin ser ut att bestå. För något speciellt måste det ju vara som sker på de två träningsplanerna som ligger utlagda snett bredvid den lilla huvudarenan med dess röda löparbana.
– Vi är en liten stad men den är full av fotbollsplaner. Överallt. Fotbollsklubben ligger 500 meter från alla som bor här. Sedan behöver du bra tränare som jobbar hårt för klubben. Vi är en liten familj, säger ungdomstränaren Mahamadou Niakité.
Klubben har 760 licensierade spelare, varav vissa reser 20-30 kilometer för att få träna på konstgräsplanerna, men a-laget är inte högre placerat än i sjättedivisionen. Utöver fotbollsträningen försöker klubben också ta ett socialt ansvar i det kriminellt belastade området.
– Vi försöker uppfostra de unga killarna. I fyra år bedrev vi till och med en skola här.
”Han var bäst i alla lag”
På träningsanläggningen hos CO Les Ulis hänger tre tröjor vackert uppradade i sina ramar. Längst till vänster Thierry Henrys från Barcelona. I mitten Patrice Evras från Manchester United. Till höger Anthony Martials från Monaco.
På träningsplanerna utanför löper ungdomarna runt i Nike-kläder. De är skänkta av Patrice Evra som en gång också betalade så att 40 ungdomsspelare från klubben kunde åka minibuss till Manchester och se honom spela en Premier League-match.
Familjerna från Le Ulis, där bara 18 procent har eftergymnasial utbildning, hade aldrig haft råd att betala resan själva. Vissa har inte ens råd att betala medlemsavgiften i klubben för sina barn.
– Men det fixar sig. Vi vill inte döda deras passion. De är här för att ha roligt och utvecklas. Vi bryr oss inte om ifall de slutar som proffs eller inte, säger Niakité.
CO Les Ulis framgångsfaktor handlar inte heller om att förädla talanger. Den handlar om att skapa dem. Få dem att finna sin passion. Sedan tar större klubbar över.
Thierry Henry lämnade när han bara var elva år. Patrice Evra när han var tolv. Anthony Martial försvann till Lyon när han var 14 år.
– Vi såg direkt att han hade kvalitéer på en nivå över alla andra. Snabbhet, styrka och teknik. Han var bäst i alla lag. Alltid, alltid, alltid. Han går inte att jämföra med någon annan. Bäst teknik och bäst på varje träning. Lite blyg och reserverad men så fort han kom ut på planen och matchen blåstes igång var hans mentalitet att vinna, säger Niakité.
Smögs in bakom superstjärnorna
Det dröjde inte länge innan Martial började jämföras med Henry och gemensamt för alla tre superspelare från den lilla förorten är också att de alla använde AS Monaco som språngbräda ut i Europa.
Efter att ha missat Champions League två raka säsonger hade Lyon 2013 problem. Då såg Monaco en chans de aldrig trodde skulle dyka upp.
– Från att han var 15 år visste varenda klubb i Frankrike vem Anthony Martial var. Under normala omständigheter skulle en Lyon-talang aldrig vara möjlig för Monaco att ta men just vid det här tillfället var Lyon helt uppenbart under en stor ekonomisk press, säger Tor-Kristian Karlsen.
Norrmannen var sportchef i Monaco fram till ett halvår innan Martials ankomst och var med i arbetet bakom värvningskuppen.
– Jag hade lämnat klubben när Martial köptes men jag kommer ihåg att både Claudio Ranieri (tränare) och Riccardo Pecini (teknisk direktör) var extremt imponerade av spelaren. Martial värvades till sist på deras starka rekommendation.
Sommaren 2013 köpte Monaco Radamel Falcao, James Rodriguez och Joao Moutinho för över en miljard kronor. I deras skugga smögs en ny talang från Les Ulis in på Stade Louis II. Henry hade stannar i fyra år. Evra i tre. Martial blev kvar i två. Men det var en skakig början.
”Kommer täcka fem års budget”
Anfallaren fick bara spela elva matcher första säsongen under Claudio Ranieris ledning. Istället kritiserade italienaren öppet den unge fransmannens attityd. När Ranieri försvann tog Leonardo Jardim vid. Både med laget och med kritiken mot Martial.
I en försäsongsmatch byttes Martial in bara för att bli utkallad igen 27 minuter senare. En maktdemonstration från Jardim och en tydlig signal till talangen att skärpa sig. Det blev också vändningen. När Anthony Martial kom hem efter matchen möttes han av en utskällning från sina föräldrar.
– När jag ser bilderna i efterhand kan jag själv se att jag inte gav allt. Mina föräldrar sa till mig att det var upp till mig själv att prestera. Att fokusera. Men just då var mina tankar i Valencia och jag var splittrad.
Om hela Frankrike kände till Anthony Martial som 15-åringen kände hela Europa till Anthony Martial som 18-åring. Men det blev inte någon övergång till Valencia. Istället betalade Manchester United omkring en halv miljard kronor för 19-åringen i somras. Då hade Martial gjort elva mål under vårsäsongen i Monaco.
Samtidigt som Martial skrev på avtalet med Manchester United hördes också ett jubel eka mellan samma väggar som Henry, Evra och Martial lärt sig spela fotboll mot. Det kom från klubbhuset där deras tröjor hänger vackert uppradade i sina blåa ramar.
– Det här kommer täcka fyra till fem års budget för oss. Vi får alltid kämpa för att få ihop det, säger Mamadou Niakate.
”Det finns en ny liten kille...”
CO Les Ulis fick rätt till 0,75 procent av övergångssumman i utbildningsbidrag. Nästan 3,5 miljoner kronor. Tio gånger så mycket som Henrys och Evras karriärer gav tillsammans.
– Thierry var bara elva år när han lämnade så vi fick ingen ersättning för honom. Men han betalade för en av våra konstgräsplaner sen. För Evra fick vi 38 000 euro (350 000 kronor). Men det handlar inte om pengar. Vår största behållning är att någon från Les Ulis kan komma till en så prestigefylld klubb som Manchester United.
Den första investeringen för CO Les Ulis blir att ersätta de fyra år gamla träningsställen Patrice Evra skänkte till klubben. Sedan hoppas de också få ett par skor.
– Vi hoppas att Anthony Martial kan fortsätta skostafetten och att han en vacker dag kommer ge sina skor till en av killarna i Les Ulis, säger Niakité.
Vem vill han dock hålla hemligt.
– Det finns en liten kille med en enorm talang. Men jag tänker inte säga vem det är.
När den killen är 15 år kommer förmodligen hela Frankrike veta vem det är. När han blir 18 kanske hela Europa. När han fyller 19 kanske den här texten kommer handla om honom.
Och om Les Ulis. Förorten formad som ett u som 1977 smälldes upp mitt ute på landsbygden två mil norr om Paris. Samma år som Thierry Henry föddes.
– Om du vill härifrån finns det två vägar, antingen skolan eller fotbollen.
Källor: Sportmagasinet, Le Monde, RMC, Sky Sports, Telegraph.