Gravesen La Ligas Shrek

Simon Bank: Real Madrid behöver blinda domare och ett träsktroll för att vinna

Vad behöver Real Madrid för att bli ett vinnande lag igen? Tja, en dag som i går fanns det två svar på den frågan:

Blinda domare.

Och ett träsktroll.

Det är med fotbollslag som med människor: de som är perfekta är ofta rätt ointressanta. Ett perfekt ansikte är banalt, vi förälskar oss alltid i de som har rätt sorts skönhetsfel.

I två år har Florentino Peréz försökt bygga ett perfekt fotbollslag. Det gick inget vidare, så sedan tog han in Arrigo Sacchi och lät honom operera patienten. Det första Sacchi gjorde var att operera in ett ruskigt, danskt ärr mitt i det snygga.

Thomas Gravesen.

Fick Tysons nummer

I ett lag som doftar parfym dundrar han in med nummer sexton på ryggen, mannen vars tröja Mike Tyson burit som ett statement. "Graver". "Mad Dog". Kärt barn har många namn, och i fredags fick Thomas Gravesen ett nytt, i stor stil på Marcas förstasida:

De kallar honom "Ogro galáctico". Det galaktiska träsktrollet.

Känn på den.

Gravesen är Real Madrids Shrek, motståndarnas skräck. Ett bevis på att Los Blancos börjat tänka fotbollsstrategiskt istället för marknadsstrategiskt.

I går gjorde han debut, lite drygt 20 minuter mot Real Zaragoza, och det var en tjuvtitt som fick mig att vilja se resten av filmen. För första gången sedan Claude Makelele strejkade sig bort har Madrid en spelare som är gjord för att sy ihop backlinje med mittfält.

Behöver nog sänka tempot lite...

Vanderlei Luxemburgo var nöjd med Gravesens debut, men sa att han behöver tid för att anpassa sig till det spanska spelet. Jag tror att det betyder att han ska skruva ner sitt tempo en liten bit.

Ett av mina tidigaste minnen av den skallige Vejle-Shrek är från en av hans första matcher i Premier League. Manchester United, på Goodison Park. Everton blev utspelat efter noter av Sir Alex superstars, och bara en av dem hade en lösning.

Träsktrollet.

Han tog sikte på den snyggaste av United-spelarna, och tacklade honom halvvägs upp på motorväg M62. Nu är det galaktiska träsktrollet och David Beckham plötsligt lagkompisar, och frågan är om inte Gravesen kan tackla bort Beckham igen.

Den snygges formsvacka är nu lika lång som Peter Crouch, och till och med Sven-Göran Eriksson har erkänt att han kanske inte är någon helt perfekt innermittfältare.

Vanderlei Luxemburgo ser det naturligtvis också. Frågan är vad han gör åt det. Gravesen har som vana att bråka med sina tränare (Walter Smith i Everton, Frank Pagelsdorf i Hamburg) och accepterar knappast att inte få chansen. Han ska ha chansen. Träsktroll behövs.

Nio poäng på 2,08 matcher

Luxemburgo har nu lett Madrid i 2,08 matcher och tagit nio poäng. Laget ser stabilare ut, de glänser inte och gör fortfarande misstag (Helguera gav bort ett mål i går) men de är tryggare och bättre defensivt.

Inte för att Real Zaragoza brydde sig. Laget som inledde Madrids fiaskovår i fjol med att slå dem i cupfinalen var imponerande modigt på Bernabéu, och hade de vita i brygga.

Då klev José Javier de Losantos Omar in i handlingen. José Javier de Losantos Omar har nu två rekord i domarvärlden; det längsta namnet och det värsta offsidedomslutet.

Ronaldo var tre meter offside och stillastående när han fick bollen av Zidane och gjorde 2-1. Sedan missade domarna en solklar straff för aragonierna, och försäkrade sig om att man i Zaragoza aldrig kommer att glömma namnet José Javier de Los" eller, glöm det förresten.

Barça fick också domarhjälp

Domsluten var av den sort som ger storklubbarna dåligt namn. De ger dessutom motståndarfansen virke till fem år till med konspiratoriska läktarsånger som "así gana el Madrid" ("så vinner Madrid").

Madrid vinner, men det gör Barcelona också.

Inte för att det såg så snyggt ut i går, om Madrid räddades av domaren så räddades Barça av Victor Valdes. Anfallsspelet var trögt (utan underskattade/hyperviktige Deco), och när Real Sociedad ställde om hängde de inte riktigt med.

Barça är mästare i halvtid av La Liga, men spelar de som nu så är de där sju poängen ingen heltäckande försäkring.

Inte mot träsktroll.

Roberto Ayala är äntligen tillbaka. Därmed ska vi inte heller räkna bort Valencia. Ingen kunde begära att de skulle orka tänka på fotboll i går, inte efter Caneiras personliga, djupa tragedi.

Gravesen en del av det vackra Real

Simon Bank