En viktig förändring – eller moralpanik?
Publicerad 2014-10-03
Rydström: Uppförandekoden ett sätt att två händerna
Det är givetvis bra.
Att SEF, Svensk Elitfotboll, har beslutat om en gemensam upp-förandekod, så kallad Code of Conduct.
Vad ska man annars tycka?
Tja, man kan ju också befara att det blir en papperstiger.
Jag förstår varför aktörerna inom svensk elitfotboll går tillsammans och utformar en Code of Conduct.
Det är ett sätt att två sina händer, ett sätt att visa att ”vi minsann gjort vad vi kan”.
För det är ju alltid så. Att när något händer måste någon ställas till svars. När en Dif-supporter misshandlades till döds i Helsingborg strax innan den allsvenska premiären i våras ställdes hela fotbollen till svars. Fotbollsmiljön var en grogrund till hat som i förlängningen kunde leda till just en dödsmisshandel.
Men med en uppförandekod gör man någonting åt det.
Så kan man ju tycka och så bör man kanske tycka.
Det ser fint ut, det har ett vackert syfte, men ekar det inte också aningen tomt?
För vad är det vi behöver reglera med en Code of Conduct? Finns det någon fotbollsklubb som INTE jobbar mot sexism och rasism? Som INTE är emot våld och hat? Som INTE vill att spelare och ledare ska uppföra sig väl?
Fast det görs inte tillräckligt, säger du, bra kan bli bättre och så vidare och visst, det är godtagbara argument.
Brännmärker passionen
Men riskerar det inte att bli regler för reglernas skull, tillkomna i en anda av moralpanik? Det yttre trycket är så stort att man iscensätter något som ingen egentligen har efterlyst.
För hur mycket kan vi reglera, kontrollera?
Jag är kanske paranoid, men jag ser ett samband mellan uppförandekoden och tendensen som finns inom svensk fotboll, att brännmärka passionen, det hetlevrade.
Saker jag sagt till motståndare och som motståndare sagt till mig skulle få en Hem och Skola-representant att svimma av indignation. För att inte tala om det som skrikits till mig från läktarna.
Men allt som oftast ser jag inga problem med det.
Hetsen tillhör
Förstå mig rätt, rasism och sexism får aldrig förekomma. Men om en motståndare väser att jag är ful, äcklig, skallig och en jävla idiot som han ska bryta benen på i nästa duell är ju inte det något som jag tar bokstavligen.
Nu påstår du att jag kanske borde ta det bokstavligen, åtminstone den utseendemässiga biten. Men vi hatar, avskyr och bråkar i 90 minuter.
Efter matchen omfamnar vi varandra och skrattar åt tuppfäkteriet.
Ingen skada, men...
Det är klart att vi i den bästa av världar skulle kramas och sympatisera med varandra matchen igenom, men det är svårt eftersom vi trots allt strider mot varandra. Jag har ibland försökt att vara trevlig på planen. Följden? Att jag blivit uppkäkad.
Jag antar att en Code of Conduct inte gör någon skada.
Men frågan är om den gör någon nytta heller?