Wernbloom vs Giovinco är duellen som avgör
BÅSTAD. I morgon ska Sverige möta Italien, i går var det hög tid att se klart och nyktert på det här med U21 igen.
Problemet var att jag bländades av solen.
Eller möjligen Pontus Wernbloom.
Jag har fått allt svårare att hålla isär de där två.
Man ska passa på att njuta.
När solen skiner, havet ligger tamt nedanför Båstad, man har vunnit en EM-premiär med 5–1 och den enda träningen är ett lätt pass i en bassäng så ska man se till att må som en sjuåring med sockervadd och åkpass.
Särskilt som tivolit kan stänga precis när som helst.
– Italien är en helt annan story, sa Jörgen Lennartsson när han släntrat över gårdsplan, svept en flaska apelsinjos och glömt bort vad någon frågat efter.
240 Serie A-matcher
Det är ju just det.
Italien är en annan story än Vitryssland, och Italien är en annan story än vad de var när de spelade 1–1 mot Sverige i Trieste i februari.
Alla har nog förstått det. Italien kom till start i EM med en elva som hade 240 Serie A-matcher i ryggen från den här säsongen, Sverige kom till start med två killar som spelat i Eredivisie.
Annan story.
Och när alla förväntar sig en midsommarmatch mellan Berg och Balotelli – det var i alla fall så det lät i går – så tror jag att de har fel. Berg poserade med en EM-pokal i solen, Balotelli lufsade runt utanför Kärnan i Helsingborg, men själv passade jag på att spärra in mig i ett mörkt rum med några kycklingspett, en Ramlösa och ett gäng dvd-filmer från Italiens U21-matcher i år.
Det här blir ingen Berg-Balotelli-match.
Det här blir en uppgörelse mellan en atommyra och ett kärnkraftsverk.
När Italien mötte Sverige i vintras handlade nästan allt offensivt spel om Sebastian Giovinco, en 164 centimeter lång elvisp.
Den lilla atommyran
Jo, de fullvuxna superbackarna Motta och Criscito vräkte på framåt utanför ett centrerat mittfält, och Ignazio Abate lekte med Martin Olsson som han inte blivit lekt med sen dagis. Men allt som hände gick via Giovinco, den lilla atom-myran som Ranieri misshandlat.
Problemen Sverige hade i den matchen hängde ihop med att Italiens ytterbackar kunde starta oerhört högt eftersom Pontus Wernbloom och Ola Toivonen inte försvarade brett. De kom fram lätt, de hittade Giovinco lätt – och när Giovinco är rättvänd med boll framför en backlinje är det en chans på två att det blir mål inom tre sekunder.
Om Acquafresca är en spets som kan göra allting av någonting och Balotelli är en bomb som kan göra någonting av ingenting så är Giovinco den sorts kreatör som kan göra allting av allting.
När Hollands B-lag spelade 1–1 mot Italien fick de bara stopp på honom när Urby Emanuelson sparkade av honom skon.
Det var, i den matchen, ett annat italienskt lag. Mer likt det vi såg mot Serbien på Olympia. Mer av ett lag, bättre organiserat, mer samlat, svårare att lura.
Men Sverige kan slå dem.
Jag tvivlar faktiskt inte en sekund på att Sverige kan det.
Och allt detta kan ha med att göra att jag är så oerhört imponerad av Pontus Wernbloom. Om Italien har en atom-myra så har Sverige ett kärnkraftverk, och jag behövde inte ens fråga honom innan han började prata om Giovinco i går.
– Den lille där, som är otroligt rapp. Å herregud, vad liten han är. Och så rapp.
Just i går, när Mehdi Mahdavikia ledde ut Iran till match iklädd ett grönt kaptensband i protest mot president Ahmadinejad, fick ”ledarskap” en ny betydelse i den här sporten – men det hindrar inte att jag är överraskad av ledaren Pontus Wernbloom.
Bara ett ryck ifrån en storklubb
Inte som spelare, så klart. Jag har sett honom femtio gånger, och vet att han är en teknisk, spelbegåvad krigare som bara är ett ryck ifrån att kunna styra mittfält i en riktigt, riktigt stor klubb.
Men det är när man ser honom på träningar, utanför planen, runt sina medspelare dag efter dag som man förstår att den där energin aldrig falnar.
Han brinner, han skrattar, han lever och lever om – och den sortens spelare är ovärderliga, särskilt under ett mästerskap.
Mot Italien i februari chippade han in en skedstraff. Men framför allt var det han som så småningom ledde Sveriges presspel rätt, och det var han som skapade chanser med sitt modiga passningsspel.
Gör han om det imorgon kommer Sverige att få lika många chanser som Italien.
Och sedan kan vi börja snacka om Berg mot Balotelli.