Så ska ditt lag räddas

Simon Bank

Simon Bank berättar vad din klubb behöver

Det finns en missuppfattning om att ett lags framgångar och misslyckanden hänger på målen.

Det stämmer inte.

De hänger på hålen.

När allsvenskan sparkar igång i morgon springer de allra flesta lagen in med stora, mörka tomrum där det tidigare fanns nyckelspelare, ledare, målskyttar och hjältar.

Med ett dygn kvar till allvaret: Låt oss titta på seriens största hål – och på grabbarna som ska få oss att glömma dem.

IFK Göteborg

Borta:

Niclas Alexanderssons vansinniga trygghet.

Finns:

Nicklas Bärkroths springspringspring-ben.

Tjugo år efter debuten i allsvenskan hade ”Alex” skällt ut sin sista domare och gjort sin sista inläggsfint. Sitt första misstag hann han aldrig göra.

Blåvitt mådde så oerhört bra av hans kombination av galen vinnarskalle och spelmässigt lugn, att alltid ha någon att lita på där på högerkanten, med och utan boll.

Lille Bärkroth är en helt annan typ, en helt annan generation, men han har ben som aldrig slutar springa. I ett fungerande IFK ska han försöka kompensera kantförlusten med hårt arbete och en genombrottsstyrka som gamle Alex aldrig riktigt hade.

Fyller: 50 procent

Alexandersson kan inte ersättas. Inte av Selakovic, inte av Bärkroth. Gör han tolv-femton matcher som habil kantjobbare är det bra gjort.

Malmö FF

Borta:

Ola Toivonens anfallsenergi.

Finns:

Wilton Figureidos mjuka fötter.

Vore det inte för Roland Nilsson och Hasse Gren så hade jag pekat finger mot värvningen av Wilton och skakat på huvudet.

I en serie som allsvenskan fungerar tre sorters spelare. De som vill ut, de som vill ut igen, och de som varit ute men som känner ett grundligt ansvar för att lyfta ett lag.

Wilton har varit här, kommit ut, tjänat sina pengar och kommit tillbaka. Jag är alltså ytterst tveksam till hur motiverad han är. Men MFF:s tränarduo hade honom redan i Gais – jag hoppas att de känner honom bättre.

Fyller: 70 procent

Kommer förstås att göra en del mål, men knappast vara samma sorts urkraft.

Djurgården

Borta:

Johan Arnengs mittfältsfrekvens.

Finns:

Prince Ipke Ekongs mittfältsfrekvens.

Arneng var inte något att bygga en kyrka på, men han är den senaste som fungerat som mittfältsankare i Dif.

I fjol var mittfältsspelet som helhet en katastrof, och det verkar inte finnas utrymme för att värva den färdige box-till-box-spelare som behövts för att lyfta laget.

Men Prince finns. Med ett vettigt organiserat mittfält kommer han att kunna bli lika dominant som han var i Gais. Och det kommer att behövas.

Fyller:

Ekong är en riktigt skicklig spelare, med stor närvaro. Problemet är att Dif har fler problem som måste lösas.

AIK

Borta:

Krister Nordins bindel.

Finns:

Jos Hooivelds eld.

Den 20 januari 2005 skulle Jos Hooiveld provspela för Livingston, inför managern Richard Goughs nyfikna ögon. Problemet var att vädret ville annat.

Det stormade, åskade, matchen fick ställas in och så småningom fick Hooiveld leta vidare. Nu pratas det i AIK-led om att han kan vara den där expressiva ledarkaraktären (till skillnad från till exempel Tjernströms vänliga ledarskap) som de saknat på planen, egentligen sedan den medicinskt galne Nordin gick i pension.

Vad talar för? Mer än personligheten just detta: Att han gått genom stormar, åkt på sina smällar, hamnat fel – och är på väg upp igen.

Fyller: 90 procent

Vänsterfot och fotbollshjärta kan räcka långt även för en inköpt AIK:are.

Kalmar FF

Borta:

Viktor Elms speluppfattning och genombrottsstyrka.

Finns:

Rasmus Elms speluppfattning och högerfot.

Nanne Bergstrand inleder varje säsong med en tre-fyra meningar som han sedan upprepar i olika former i tio månader.

Årets mening handlar om plats. Viktor tog den i fjol, Rasmus ska ta den i år. Och relationen är ju lite ironisk. Det är inget snack om att Rasmus har större internationella möjligheter, han har mer fart, fler spetsiga egenskaper och kan sätta ihop en scout-dvd med inkast, drömmål, spelsekvenser och frisparkar som får nästan vilken klubb som helst nyfiken. Men i allsvenskan räckte Viktors fart, och på den här nivån kunde han se ut som en Vieira. Det kan inte Rasmus. Han måste låta sin intelligens och sina fötter tala, och han kommer att göra det. Det blir en ny KFF-motor, men inte en sämre.

Fyller: 100 procent

Om KFF får det jobbigt så beror det inte på att de fått en sämre playmaker.

IF Elfsborg

Borta:

Hasse Berggrens målhantverk.

Finns:

En felvänd James Keene.

Det finns halvsanna sanningar. Man brukar, till exempel, slå fast att guldlag måste ha en pålitlig målskytt.

Det är inte sant. Men det skadar ju inte att ha i alla fall någon som vill göra mål.

De senaste sju åren har Elfsborg haft en enda spelare som gjort tio mål under en säsong. En ladugårdsvägg från Norrsundet. Med Berglund utlånad får Keene ett tyngre ansvar, men han är mer arbetare än måltjuv.

Fyller: 80 procent

Keene är på kanten, Keene jobbar defensivt, Keene är – på det hela taget – mer en Kuyt än en Torres. Ska vi gissa att han stannar på åtta-nio mål?

Helsingborgs IF

Borta:

Andreas Granqvists försvarsmakt.

Finns:

Joel Ekstrands unga rutin.

HIF har knappt några backar, och de de har, har inte spelat ihop. Det behövs alltså en pappa, någon som håller ihop trådarna medan resten av laget rusar iväg i lycklig offensiv. Förr fanns både Andy Jakobsson och Granqvist, nu finns en Hannu Patronen som svajade lite ifjol och en potentiell försvarschef i Joel Ekstrand.

Han är knappt genom puberteten, men klarar han ansvaret har han en fotbollsskalle som kan göra honom till chaufför i ett rött vrålåk.

Fyller: 75 procent.

Granqvist behövde tid på sig för att bli den där dominante mittbackstypen. Ekstrand har inte samma yttre förutsättningar – och inte samma omgivning.

Hammarby

Borta:

Paulinhos anfallsansvar.

Finns:

Sebastian Castro-Tellos prickskytte.

Vi såg två Charlie Davies i fjol. Den konsekvente som kunde ta rygg på Paulinho gjorde mål i fem vinstmatcher på våren – den som skulle axla allt ansvar själv vann bara en match på hösten.

Charlie är en enkel spelare som ska göra enkla saker. Den bästa hjälp han kan få är en avlastning av en annan offensiv kraft. Som Castro-Tello?

Fyller: 60 procent.

Castro-Tello är duktig, har kompetenta fötter och är bra från 20-25 meter. Men han jobbar inte som Paulinho. Davies gör bäst i att växa på egen hand.

Gefle IF

Borta:

Mathias Woxlins dynamik.

Finns:

Marcus Hanssons talang.

Okej, det är inte rättvist. Men det är inte allsvenskan heller.

Gentlemannen Woxlin samlade boll, fördelade och var själva motorn i Gefle i åttio år. Nu ska Yussif Chibsah och en 19-årig debutant försöka ta över jobbet. Jag har aldrig sett Hansson spela, men det pratades om honom redan i fjol och nu ska han vare skadefri och redo för spel.

Någon Woxa är han inte. Men Mini-Woxa?

Fyller: 50 procent.

Chibsah och Johannes Ericsson kommer att få ta det stora ansvaret, men GIF skulle må bra av att någon exploderade i utvecklingen. Varför inte Hansson?

Örgryte IS

Borta:

Dick Lasts utstrålning.

Finns:

Nathan Coes korttidsvikariat.

Vad behöver en nykomling? En bra start. Vad behöver man för att få en bra start? En säker målvakt.

Med Peter Abrahamsson skadad och David Stenman darrig plockade Öis in den bereste och välutbildade Coe, som gjort det väldigt bra i FCK.

En satsning, men knappast en chansning.

Fyller: 100 procent.

Det finns alltid en risk för överambition när målvaktsreserver förväntas kliva fram – men Coes kvalitéer har vi ingen anledning att ifrågasätta.