Portugals kanter är vassare nu
Varsågod: En trupp som inte ens skulle få Lille Skutt att rycka till.
Inte en enda överraskning – men vad sägs om en rysare som vänsterback?
Vad sägs om Cristiano Ronaldo mot Adam Johansson?
Det var Stockholms första vårdag, växt och värme i luften och gudstjänst i det lagerbäckska evangeliets kyrka.
Där inne, strax under kansliet på Råsunda i Solna, luktar det kanelbullar, kaffe och kontinuitet.
Roland Andersson berättar att koncentrationsspannet för information ligger på tre minuter, så han ska fatta sig kort.
Han behöver max tretti sekunder för att piska in budskapet:
Det här är svårt. Det här är väldigt svårt. Det här är så oerhört svårt att det gränsar till det mänskligt möjliga.
Andersson redovisar fakta. Femton portugisiska spelare i Champions Leagues slutspel. Bara fyra svenska. Matchen kommer att handla om ”pattern of play” (Sverige) mot ”individuell skicklighet” (Portugal).
Måste spela smartare
Det är tio dagar kvar till ödesmatchen i Porto. Sverige mot VM-fyran från 2006, och en idiot förstår vilka som är favoriter i den matchen.
Ändå vill landslagsledningen förtydliga en självbild: vi borde veta vår plats, vi m å s t e veta att vi inte har en chans om vi inte är smartare och ordentligare än Portugal.
Först undrade jag vad de höll på med. Om självklarhetsexcercisen var ett avancerat sätt att förklara vad det betyder att Sveriges trupp innehåller ett gigantiskt, Ibrahimovic-format hål.
Sedan insåg jag att de inte alls pratade med pressen.
De pratade med spelarna.
Dagarna från nu fram till Dragão kommer att ägnas åt att trumma in kontrollspel, koncentration och ödmjukt lagarbete.
Helt rätt trupp, Lagerbäck
Truppen såg ut på det sättet också. Inga chansningar, och det är absolut inget att säga om det. Lagerbäck/Andersson gör helt rätt. Henok Goitom? Jag ser honom gärna mot Serbien, och jag hade gärna sett att Sverige gjort som Portugal och tagit ut en större trupp. Men de 23 namnen på listan är rätt namn.
Och de elva namnen?
Andreas Isaksson i mål, naturligtvis. Henrik Larsson och Johan Elmander på topp – med väldigt tydliga defensiva uppgifter. Anders Svensson och Kim Källström centralt (Kim har matchvinnarkvalitéer, och hans defensiva brister maskeras med ett kompakt lag).
Återstår gör kanterna. Det är där det kan hända saker.
På mittfältet finns gott om alternativ, inget som känns darrigt eller osäkert. Sebastian Larsson och Samuel Holmén klarade jobbet i Solna senast, Christian Wilhelmsson och Rasmus Elm kan göra det i Porto. Jag hade satsat på Elm och Wilhelmsson, men det finns en veckas träningar som kan förändra den bilden.
Om Portugal hade vassa kanter på Råsunda så har de vassare kanter nu. Ronaldo har säsong istället för skador i benen, och Duda är en intressantare, offensivare vänsterback än Ferreira.
Johansson tar inga risker
Sverige har fyra möjliga vänsterbackar – men ingen att lita på.
Finns det en problemposition så finns den där, och det beror inte bara på att världens bäste spelare står på andra sidan (Ronaldo spelar till höger om Simão spelar, till vänster om Nani spelar).
Det bästa alternativet är nog det minst sannolika. Mikael Nilsson vill inte spela vänsterback, Olof Mellberg vill inte spela högerback.
Kvar finns tre möjligheter. Lagerbäck gillar Erik Edman. Det gör jag också. Edman är en snabb back, vänsterfotad, klok, inkörd. Trevlig.
Men han är också en korsbandscomebackande b-lagsspelare från Wigan (som i och för sig gjorde en bra match igår... mot Liverpool B).
Räcker verkligen det?
Svaret är inte självklart. Är det nej har Adam Johansson lika stora chanser som Behrang Safari.
Adam är en högerspelare, men han spelade vänsterback i 180 minuter på USA-turnén, och Lagerbäck pratade som en förälskad om hans spelförståelse och skolning. Adam har gått ett par år i Niclas Alexanderssson-Universitetet i IFK Göteborg, han är duktig i en-mot-en och skulle inte ta några risker.
Om det ligger en bomb gömd i det här laget så ligger den där. Och då exploderar den i ansiktet på en lite för offensiv, lite för bekymmerslös grabb som heter Behrang Safari.