Sanningen är att Sverige har ett bättre lag än Danmark
I går föll regn över Stockholm. Dansken var i VM, Sverige sladdade, allt var grått och det var Danmarks nationaldag.
En annan dag i dag.
Nu sätter vi den här kvaltabellen i en lögndetektor, nu vrider vi om armen på den, nu kräver vi ett ärligt svar:
– Nå, ljuger du eller inte?
20.00, Råsunda fotbollsstadion, Solna. Nu kommer svaret.
Anders Svensson, Lars Lagerbäck och Mikael Nilsson höll en stående presskonferens. Svensson och Nilsson är landslagets ståupp-artister, men det var Lagerbäck som skojade bäst.
Han höll i mikrofonen, fördelade den till höger och vänster, sa något roligt om Mikael Nilssons konsekventa kontringskramper – men när en dansk journalist frågade om tabellen i kvalgrupp ett ljög, om Danmark inte var bäst, överträffade Lagerbäck sig själv.
– Nej. Tabellen ljuger aldrig, sa han.
Som om han inte visste.
Som om han inte vet.
För ganska exakt två månader sen, efter 0–2 mot Serbien, sa precis samme förbundskapten så här:
– Tabellen ljuger ganska mycket nu.
Fölust – då är VM långt borta
Men jag förstår honom. Jag förstår att det som är sant när hjärnan är kall är förbannad lögn när en match som den här närmar sig, och tvärtom. Det otäcka med den här matchen är inte att tabellen talar sant – utan att den kan göra det om ett par timmar.
Om Sverige förlorar mot Danmark är VM så långt bort att Lars-Åke Lagrell kommer att behöva hyra in rymdteleskopet Hubble för att se det skarpt. På ren danska: Vi er nederlag førbudt.
Allt avgörs av vad man gör med den vetskapen.
Inför Champions League-finalen satt jag och lyssnade på när Pep Guardiola pratade om rädsla, till och med om skräck. Han hade läst att Alex Ferguson sagt att en viss sorts skräck kan få ett lag att spela bättre, springa längre, vinna mer, och Pep höll med.
Jag vet inte om det jag känner är rätt sorts skräck, och jag vet inte vilken sorts skräck de svenska spelarna känner. Jag vet bara att det här är en ångestmatch av guds nåde.
Sverige har spelat OS-semifinal och EM-kval mot Danmark, vi har spelat stora matcher och små matcher, vi har vunnit med 6–0, förlorat med 6–0 och spelat en sjuk match som slutade 3-3 eller 4-3 eller 3-0 eller som aldrig tog slut.
Men Sverige har aldrig förlorat mot Danmark i en tävlingsmatch.
Aldrig, inte en gång på 96 års landslagshistoria.
Har planens enda världsspelare
Jag är inte rädd för Danmark, inte för Rommedahls fart eller för monsterbabyn Bendtner. Inte ens för Kahlenbergs underbara fötter.
Jag blev lite rädd av att sitta och se dokumentären ”Og det var Danmark...” igår kväll, av Elkjaers omnipotens och Laudrups ul
tramoderna rörelsepoesi. Men det enda genuint otäcka här och nu är att det bara är en match, bara 90 minuter, och att Sverige inte längre har råd att misslyckas.
Tabellen svettas, den orkar inte ljuga länge till.
Och sanningen?
Tja, sanningen är att Sverige i grunden har ett bättre och mer gediget fotbollslag än Danmark. Tryggare i ett system, defensivt skickligare. Och med planens ende världsspelare. På presskonferensen igår bad en dansk journalist Lagerbäck om ursäkt, han skulle just ställa en fråga som han själv kallade ”banal”:
– Undskyld, sa han, men hur viktig är Zlatan Ibrahimovic för det svenska landslaget?
Zlatan... ja, han är precis så viktig som laget låter honom vara. Han är inte grunden i det här laget, kommer aldrig att vara. Men om Sverige lyckas med sitt grundspel, om de ger honom chansen och ger honom spelalternativ så finns det absolut ingenting som säger att han inte kan vara lika mycket skyttekung på Råsunda som han är på San Siro.
Måste göra mål i kväll
Under hela veckan har jag funderat över att det här laget har fler möjligheter än de haft på evigheter. Fysiska spelare, tekniska spelare, snabba och strategiska spelare. De har råd med en skada eller två utan att gå sönder.
Men de har gjort två mål på fyra kvalmatcher, och de måste göra mål ikväll.
Vägen dit är precis lika enkel på papper som den är svår på gräs, och jag är övertygad om att grunden är mod.
Mod att hitta in spel på Anders Svensson och Kim Källström, att visa bollen och lura fram Danmarks defensiva mittfältare en bit. Det är då som Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson kan få lite luft att arbeta i – och med den luften kan de göra precis vad som helst.
Lagerbäck sa något intressant i veckan, han sa att ”det är inte bra om vi dominerar för mycket” – och det var lika riktigt som det lät roligt. Sveriges bästa vapen, liksom Danmarks, kommer att vara anfallen mot ett försvar som inte hunnit ställa upp.
Då får Zlatan utrymme, då kan Kim Källström (som gjort fyra av landslagets sex senaste mål) fylla på och samla upp rester.
Då vinner Sverige med 2–0, och går visslande hemåt i juninatten om ett par timmar.
Med en snygg, sann tabell i ryggen.