Målet: Gå om serie A

Erik Niva granskar Bundesliga: Rosenberg tappar sin plats – men Berg kan göra 15 mål

Vet ni hur många säsongsbiljetter Borussia Dortmund har sålt i sommar? 50 675. Behöver ni en anledning till att bry er om Bundesliga­säsongen 2009/10 så har ni den där.

I stort har det varit en bra tysk fotbollssommar. Juniorlandslagen har sopat rent, och Bundesliga har förstärkts mer än den har urholkats. Okej för att Diego flyttat till Juventus och att Lucio gått till Inter, men att både Bayern München och Wolfsburg stod emot tillräckligt för att behålla Ribéry och Dzeko var en extremt viktig intentionsmarkör.

Tanken är att det här ska bli säsongen då Bundesliga passerar Serie A och återtar sin position som Europas tredje liga, och ser man bara till Uefas koefficient-ranking så finns det goda möjligheter att lyckas.

Svenskarna

Hamburg har målmonstret Marcus Berg. Både Paolo Guerrero och Mladen Petric är fullt kompetenta Bundesliga-forwards, men samtidigt också två anfallare med kvaliteter som borde komplettera Berg bra. Jag tror inte att det är alldeles självklart att svensken omedelbart blir obestritt förstaval i HSV:s anfall, men med det sagt så hade jag aldrig insett hur bra Berg egentligen var före U21-EM.

Och precis som Eredivise är Bundesliga en forwardsliga. 15 mål för Berg?

Bakom Torsby-bombaren ser det väl uppriktigt sagt lite glesare ut. Inte vad gäller mängd – det har gått några år sedan det senast var fem svenskar i Bundesliga – men vad gäller spets. Jag befarar att Markus Rosenberg kommer att tappa sin plats i Bremen. De grönvita får visserligen knappast tillbaka Chelsea-lånet Claudio Pizarro, men hans tröja tas förmodligen av ukrainske brassebolivianen Marcelo Moreno. Och sedan är det bara en plats kvar att bråka med Almeida, Sanogo, Hunt och Futács om.

Pelle Nilsson förblir backup i Hoffenheim, och både Matias Concha och Andreas Johansson ligger väl precis på gränsen till startelvan i Bochum.

Nyförvärv

Kul tysk transfersommar. Affären som satte spinn på hela dominobordet var ju Bayern Münchens köp av Mario Gómez från Stuttgart. Sedan floppinsatsen i EM 2008 var jag ju nästan sugen att avskriva tysk-spanjoren från den europeiska anfallstoppen, men efter att han öst in 17 mål under vårens Rückründe var Gómez så het att FC Bayern betalade över 30 miljoner euro i jätteaffären.

Stuttgart såg länge ut att få Klaas Jan Huntelaar som ersättare, men då holländaren drog sig ur blev det istället gänglige Pavel Pogrebnyak för ett reapris från Zenit. Pogrebnyak tycktes ha pressat sig förbi Roman Pavljutjenko i landslagskön inför EM 2008, men drabbades av en skada veckan före turneringsstarten.

Här är hans chans att återetablera sig, och han inledde med att gå vilse på Frankfurts flygplats, bli av med sitt bagage och missa anslutningsflyget till Stuttgart.

Allra bästa förstärkningen har förmodligen Stuttgart gjort i form av inlåningen av Aleksander Hleb. Vitryssen byggde ju upp hela sin karriär i Stuttgart, och har beskrivit flytten som att komma hem. Som 28-åring behöver Hleb en stark säsong för att blåsa liv i karriären igen.

Stjärnorna

Störst och bäst är Franck Ribéry, men nu finns ju för första gången frågetecken inför hans prestation. Efter den utdragna flirten med Real Madrid har stora delar av Bayern tappat tålamodet med mannen som en gång rutinmässigt kallades Kaiser Franck. Oliver Kahn av alla är inte den enda som beskrivit Ribéry som en diva.

Ribéry behöver spela med precis samma självuppoffrande energi som vanligt om han ska återvinna kärleken och respekten runt Allianz Arena och jag både tror och hoppas att han är klok nog att inse det.

Efter 28 mål på 25 matcher blev den gamle soppåsförsäljaren Grafite utsedd till Årets spelare, och även om jag tycker att hans bosniske radarpartner Edin Dzeko har ett ännu större spel i sig går det inte att kalla utnämningen orättvis.

Det viktigaste är hursomhelst att den mest effektiva duon i Bundesligas historia förblir intakt i ytterligare en säsong, fortsatt uppbackade av magiske playmakern Zvjezdan Misimovic.

Ett stjärnnamn som definitivt är iskallt är Luca Toni.

Sedan den miserabla EM-turneringen förra sommaren har i stort sett ingenting gått rätt för den tunge italienaren, och även om han gjorde godkända 14 ligamål under den förra säsongen var hans total­insats långt under ifrån acceptabel.

Mario Gómez är inköpt som direkt ersättare för italienaren, och med en årslön på drygt tio miljoner euro tillhör han nu världsfotbollens dyrare bänknötare.

Tränarna

Vi har tappat Martin Jol, vi har tappat Christoph Daum – som i sin tur tappade sin laptop med alla sina tränarhemligheter, och nu krävts på 100 000 euro av utpressare – men precis som i alla andra storligor har vi ändå ett tränargalleri som är minst lika profilstarkt som spelaruppsättningen.

Två stycken sticker ut lite mer än alla andra.

Efter att ha fört Wolfsburg till ett historiskt första guld med sina stenhårda träningsmetoder ska nu Järn-Felix Dzerz… flåt, Magath göra om tricket med Schalke 04, är det tänkt.

Tortyrpassen har han i alla fall tagit med sig. På bilderna som sipprade fram från de första träningarna såg brasilianske ytterbacken Rafinha ut att vara några ynka sekunder ifrån en total fysisk kollaps.

Den andra profiltränaren är givetvis Aloysius Paulus Maria ”Louis” van Gaal. Efter Jürgen Klinsmanns försök att montera ner FC Bayerns ingrodda arrogans med Buddha-statyetter och spelarbibliotek (som sägs ha stått helt oanvänt, överraskande nog) har klubbledningen nu letat upp en av de mest egensinnigt arroganta tränare som Europa överhuvudtaget har att erbjuda.

– Den bayerska stilen passar mig som en varm vinterkappa, förklarade van Gaal på sin första presskonferens.

– Varför? Mia san mia, vi är de vi är och jag är den jag är – självsäker, arrogant, dominant.

Toppen

Trots en tränare som jobbar deltid, en arena som står under ombyggnad och en skyttekung som flyttat så tror jag på VfB Stuttgart.

De släpade sig ända upp till en tredjeplats redan förra säsongen,

och har sedan dess fått en enorm injektion i form av hemvändande Alex Hleb. Jens Lehmann i målet blir en allt sämre kopia av Jens Lehmann men är fortfarande tillräckligt mycket Jens Lehmann för att vara en vinnare.

Backlinjen ser väl visserligen mest bara adekvat ut, men får skydd av ett samkört defensivmittfält där Hitzlsperger och Khedira leder vägen.

Framåt vilar ju ett exceptionellt tungt ansvar ju på ryske Gómez-ersättaren Pavel Pogrebniyak. Prognos? Jag har alltid sett ett stort spel i en stor spelare och tror att han borde klara av att göra en 20 mål om han bara får vara skadefri.

Alltså:

1) VfB Stuttgart

2) VfL Wolfsburg

3) Bayern München

4) Hamburger SV

5) 1899 Hoffenheim

Främsta utmanare: Borussia Dortmund och Bayer Leverkusen.

Största besvikelse: Hertha Berlin och Schalke 04.