Guldvapnet finns i Gais
Bank: Elfsborg skulle vinna mer med Pär Ericsson i laget
GÖTEBORG. Vad såg vi av Elfsborgs mästarplan en vanlig söndag med Gais?
Tja, vi såg att de inte tänker förlora.
Och vi såg att de skulle vinna mer med en gaisare i laget.
Alexander Axén är en väldigt ambitiös tränare, man kan lita på att han har koll på det han ska ha koll på.
Men när Axén – han brukar kallas ”Alec” – jobbade i Örebro visste han faktiskt inte ett dugg om en ung, spattig spelare som rände runt alldeles nästgårds, i Carlstad United.
Pär Ericsson var ju inte typen.
Och Pär Ericsson är inte typen.
Han har inga häftiga finter, ingen excentrisk teknik, han får inga stora Söder- eller Jönsson-rubriker. Bara en av de renaste, mest rationella kvalitéer som finns i den här serien.
Pär Ericsson, 20, tänker målskytte.
Mot Elfsborg tar det mindre än två minuter innan han sprungit iväg i ett friläge. Det tar mindre än fyra minuter innan han varit i tre fina avslutslägen (varav ett i offside), och det tar max en kvart att förstå vad hans arbete skulle betyda för laget som står i gult på andra sida.
Elfsborg har hårdjobbaren James Keene och den delikate Denni Avdic. Däremot har de ingen som drar isär en backlinje, som tar varje tillfälle att med en-två-tre touch hitta en meters lucka för ett skott på mål. De har ingen Pär Ericsson.
Omständligt och dumt
Om vi ska vara ärliga var det en rätt platt dag på jobbet för boråsarna igår. Gais är ett realistiskt lag, de sjunker så djupt de bara kan och packar ihop nio defensivt engagerade spelare framför eget straffområde. Sedan kontrar de med Wanderson som trollkarl och Ericsson som torped.
Elfsborg visste förstås det, och de gjorde i alla fall hälften av vad de borde göra. Daniel Mobaeck och den å-så-pålitlige Helgi Danielsson hade bra koll på Wanderson, och Anders Svensson var sitt vanliga svenssonska superjag, med ett passningstempo och en bollkontroll ingen annan på planen var i närheten av.
Men han fick inte igång Elfsborg.
Utan Martin Ericsson och Stefan Ishizaki, men med en väldigt anonym Emir Bajrami blev Elfsborgs passningsspel för omständligt och dumt. Daniel Nordmark gillar jag, han är klok med bollen, men de flesta anfallen fastnade i Gais försvarsnät.
”Behöver hota mer i djupled”
Inte det som Johan Karlsson och Emir Bajrami jobbade fram till Anders Svenssons 1–0 mitt i första halvlek, förstås. Det var ett fint mål. Men det var också en av väldigt få gånger som Elfsborg a) fick med sina ytterbackar hela vägen upp och b) avslutade ett anfall. Som helhet hade de förtvivlat svårt att döda bollen, och eftersom Wanderson – och därigenom Gais kontringsspel – stängdes ner så blev det en rätt blek fotbollsmatch.
Mattias Lindström löpte in bakom Mathias Florén och prickade in 1–1 till slut. Då var det en kvart kvar, och han kan ha varit offside – men det gjorde inte målet mindre logiskt.
Lindström är en skön energispelare, och Elfsborg straffades för att de inte varit skickliga nog för att avgöra matchen.
De får för få enkla mål, för få billiga chanser, och sett över en lång säsong är det en stor svaghet.
Efter matchen går jag ner i spelarkorridoren för att fråga en expert.
– De behöver hota mer i djupled, säger Pär Ericsson.
Det har han alldeles rätt i, även om det var svårt mot ett defensivt samlat grönsvart. Jag ville mest ta reda på lite mer om en av mina nya favoritspelare. Han var inte alls suverän igår, men hans kvalitéer är självlysande.
Jag vet redan att han löper hänsynslöst så fort han ser en möjlighet, att han har en pipposk förmåga att hitta avslut, att han är snabb och spelbegåvad och att han fått den sorts stora förtroende som gör spelare vuxna snabbt.
Eftersom Gais–Elfsborg 1–1 var en grå match mitt i den allsvenska lunken tog jag chansen att ägna mig åt att leta efter den sista pusselbiten.
Har Pär Ericsson det viktigaste av allt? Jag frågar Alexander Axén.
– Han är en oerhört ambitiös kille. Alltid först till träning, alltid sist därifrån.
Då så.
Mer skäl än så behöver jag inte för att följa Gais väldigt noga den här säsongen.