Sportbladets Jennifer Wegerup: Dif kan ha ett bättre lag än många trott

Två frågor blir kvar efter slutsignalen på Stockholms Stadion.

Är Djurgården underskattat?

Är Helsingborg överskattat?

Svaren på båda: mycket möjligt.

”Stopp!”, hör jag många av er ropa.

”Det är för tidigt att dra några slutsatser efter tre matcher!”.

Visst, är det så, det är till och med alldeles för tidigt. Särskilt i en så jämn serie som allsvenskan, där alla kan slå alla och så många kan vinna.

Likväl kan man inte vänta på att ha halva säsongen i hamn och facit i hand innan man vågar tro och tycka. Det jag tycker i nuläget är att såväl Djurgården som Helsingborg följer samma mönster i sina matcher. Djurgården inleder darrigt för att, i alla fall i de två senaste matcherna, spela upp sig.

Helsingborg gör det motsatta; börjar starkt för att efter hand tappa greppet.

Helsingborg inledde briljant

I Halmstad för två veckor sen såg jag Helsingborg skänka bort vad som verkade vara den mest givna av segrar. I går var det som om någon tryckt på reprisknappen.

Utan solglasögon på pressläktaren bländades jag först av såväl solen som Helsingborgs spel. Skåningarna inledde briljant och dominant, gav inte stockholmarna vare sig rum eller andrum. De blårandiga på läktarna ropade förgäves efter ”full fart framåt”. Ännu mindre verkade hemmalaget lyssna till ”håll tätt bakåt” för det tog bara sju minuter innan Andreas Jakobsson slog in 1-0. Busterbeskrivningar som ”en rökare i bortre krysset” skildrar bäst målet. Eller varför inte låta zoom-siffrorna tala: 114, 6 km/h.

Som förbundskapten Lars Lagerbäck konstaterade i TV4:

”Vi vet ju att Andreas har ett bra skott”.

Behövs i landslaget

Ja, vi vet det – och vi vet att han är en spelare som skulle behövas i landslaget. Inte minst som det såg ut bakåt mot Nordirland. Men, som Lagerbäck sa när frågorna om Mattias Jonson kom ännu en gång:

”Jag tror inte på att övertala någon”.

Därför får vi nöja oss med att se Jakobsson och Jonson göra mål i allsvenskan. Djurgårdens fans lär ha varit mer än nöjda i går. I mötet mellan blågults två ex-anfallare Larsson och Jonson var det den sistnämnde som gick segrande av planen. Henrik Larsson började lika starkt som resten av Helsingborg, men vinner matcher på egen hand, det gör inte ens han. Han blev allt blekare medan Helsingborg blev allt vekare. Ändå kunde det slutat annorlunda. Om McDonald Mariga fått in sin stolpträff minuterna efter Jakobssons mål hade Djurgården fått svårt att komma igen och ikapp.

Nu räddades man två gånger av virket och oräkneliga av Pa Dembo Touray och ständigt like följsamme Markus Johannesson.

Ska Helsingborg leva upp till alla högt ställda förväntningar måste man omgående få bukt med sin oförmåga att döda matcherna - och med sin alltför svaga defensiv. Då menar jag inte bara 18-årige Andreas Landgren som gjorde sitt bästa, även om det inte räckte. Den kollektiva kollapsen är det verkligt allvarliga.

Trivsamt blygsam

Mattias Jonson var trivsamt blygsam efteråt när han stod med vått hår och grå slips och pratade om sin båda mål. Han berömde – med rätta – Johan Arneng för den delikata framspelningen vid första målet. Men Jonson undrade också var Daniel Andersson höll hus. Det var vi fler som undrade. Om det andra målet sa Jonson ”mycket märkligt, jag har nog aldrig blivit så fri förut”.

Försvarsinsatsen vid Jones Kusi-Asares spiken-i-kistan-mål lär inte heller ha gett Stuart Baxter några ljuva drömmar i natt.

Baxter såg pressad ut

Han såg pressad ut när han skakade Siggi Jónssons hand efter presskonferensen. Islänningen fick i och med segern en smula arbetsro, engelsmannen bara ännu mer oro. Djurgården tronar i tabelltoppen, Helsingborg är sjua med två förluster och seger bara mot lilla Gefle.

Lagerbäck sa i tv att Helsingborg måste ”upp ett snäpp” för att vara med i toppen.

Jag skulle vilja säga att det krävs fler snäpp än så. Medan Djurgården däremot kan ha ett bättre lag än vad många förutspått. I alla fall om man frågar Mattias Jonson.

”Ja, jag tror att många kan ha underskattat oss. Det viktiga för oss är att vi själva inte tror att de har rätt utan att visa att de har fel”.

Eller för att citera lagkapten Johannesson:

”Vi har inget emot att ligga i bakvattnet.”

Nej, skulle inte tro det.

Jennifer Wegerup