”Hade jag blivit uttagen kanske det hade hänt något hemskt”

Uppdaterad 2018-07-31 | Publicerad 2011-08-27

AIK:s nyförvärv om Adebayor, flytten tillbaka till Sverige och petningen som kan ha räddat hans liv

I Lalaweles Atakoras värld är allting förutbestämt.

Flytten från Togo till Norge, flytten från Sverige till Togo, flytten tillbaka till Skandinavien igen.

Och – inte minst – petningen som kan ha räddats hans liv.

– Om jag hade blivit uttagen kanske det hade hänt något hemskt, säger AIK:s nyförvärv.

Följ ämnen
AIK Fotboll

Lalawele Atakora pratar tyst, ibland nästan ohörbart. Han trivs inte med engelskan, säger han. Franska hade varit bättre. Men ärligt talat är språket inget särskilt hinder, att förstå eller göra sig förstådd är inget problem. Det är nog bara så att ”Lala” – så har han kallats så länge han minns – är lite blyg.

Trots det känner han sig redan hemma i sin nya miljö. Att komma in i gänget har i stort sett gått av sig självt.

– Jag känner Mohamed (Bangura) sedan tidigare så jag känner mig inte som en främling. Det känns som jag varit här en lång tid.

”Spelar vad som än händer”

Steget från Lomé till Solna var heller inte så långt så man skulle kunna tro – Lala har redan bott både i Norge och Sverige. Som 18-åring flyttade han från hemlandet till den norska tippeligaklubben Fredrikstad och därefter spelade han division 1-fotboll i Värnamo. Det var där som han träffade Mohamed Bangura.

– Vi är bra vänner, vi bodde grannar i Värnamo. Vi brukade spela playstation och beachvolley med några andra vänner.

Vem var bäst på beachvolley?

– Ha ha, jag vet inte. Det var nog någon av våra vänner.

På playstation?

– Mohamed. Han var bättre än mig. Men ibland kunde jag göra, vad heter det, ett mirakel? Då vann jag.

Det senaste halvåret har Lalawele Atakora spelat fotboll i Libery Professionals i hemlandet. När han lämnade moderklubben för Fredrikstad var han lagets stora talang och många höjde därför på ögonbrynen när den tilltänkta stjärnan plötsligt var tillbaka igen.

– Ja, de var överraskade. Alla frågade, när jag varit i Europa, ”varför kommer du tillbaka?”. Men jag behövde det, jobba hårt och börja om.

Redan när Lala spelade i Värnamo hade AIK ögonen på honom, men det var först nu som det var läge för en värvning. Och kanske är först nu som han Lala fått det där genombrottet som alla väntat på. När Togo överraskande vann Wafu cup – ett slags västafrikanskt mästerskap – i maj i år blev den snabbe yttern utnämnd till turneringens bästa spelare. För Lala var det ett speciellt ögonblick, att representera nationen betyder mycket för honom. Han har inga planer på att, likt storstjärnan Emmanuel Adebayor, tacka nej till landslaget för att det är för farligt.

– Ditt land är ditt land, så jag spelar vad som än händer. Adebayor får göra som han vill, men jag vill spela.

Spelarbussen besköts

Hur är Adebayor som person?

– Han är en bra vän. Han pratar med alla, skämtar och så.

Debatten om att det är farligt att spela i landslaget hade funnits tidigare men det var i fjol som det blev verkligt konkret. Under de afrikanska mästerskapen attackerades Togos spelarbuss av män med maskingevär på gränsen mellan Kongo och arrangörslandet Angola. Chauffören och två ledare dog, andra skadade sig allvarligt.

– Jag spelade den sista matchen innan mästerskapet men sen sa de ”du är för ung, vi vill ha mer erfarna spelare”. På det sättet hade jag tur – att jag inte åkte dit och var med om skjutningen. Ibland har man tur.

Hade du många vänner på bussen?

– Ja. Många blev skadade. En målvakt, han spelade i franska ligan, blev förlamad. Han sitter i rullstol nu.

Låter spelet tala

Tror du på ödet?

– Ödet?

Att saker är förutbestämda.

– Ja, jag tror på ödet. Jag tror att allt är bestämt. Om jag hade blivit uttagen hade det kanske hänt något hemskt.

Vad som är förutbestämt för Lalawele Atakora och hans vidare fotbollsliv vet förmodligen bara den som styr över ödet, men den närmsta tiden är det AIK som gäller. Förhoppningen är att karriären i Solna ska fortsätta betydligt längre än de där sex månaderna som han skrivit på för. Men att få ut några ambitioner, målsättningar eller löften inför hösten är omöjligt – Lala ska låta spelet tala och ingenting annat.

– Jag vill inte säga någonting nu. Men när jag spelar så kommer alla att se vad jag kan.