GULSVART STORM

Erik Niva

helskärm

DORTMUND. Bland övergivna industrier och sönderfallande hus reser sig Europas största läktare. Två gruvklubbar ska mötas i en match mellan ideal och ekonomi. Det är dags för Ruhr-derby.

På vanliga europeiska stormatcher ser jag sällan något värde i att ta plats på läktaren förrän precis före avspark.

Det är ändå ingen där. Åskådarna står kvar i barerna utanför och letar inte upp sina sittplatser innan de absolut måste.

Men nu är det här inget vanligt fall, ingen vanlig plats.

Det är Ruhr-derby mellan Borussia Dortmund och Schalke 04, och en dryg timme innan matchen börjar har nästan 25 000 människor redan pressat sig in på hemmaklubbens enorma ståplatsläktare Südtribune.

– Det är den mest extraordinära platsen i världen att spela fotboll på, säger Dortmunds tränare Jürgen Klopp.

Läktarhavet sjunger och gungar, böljar tillbaka för att sedan piskas upp i full storm när något gulsvart skymtar nere vid sidlinjen.

Dortmund-spelarna joggar ut för att värma upp, och decibelnivån når minst samma nivåer som vid ett sent segermål i en vanlig Premier League-match.

En våg av adrenalin når ända upp till pressläktaren, och det är svårt att ens föreställa sig hur det vore att spela fotboll längst där nere.

Jürgen Klopp försöker förklara:

– En gång läste jag i en motivationsbok om simmare som hypnotiserats i det forna Sovjetunionen; de trodde på allvar att de var jagade av hajar. Och då simmade de snabbare. Problemet var att de hoppade upp ur poolen efter 50 meter, och alltså inte kunde vinna några 200-meterslopp. Motivation är alltid en fråga om dosering, och inför Südtribune riskerar man att få en överdos.

Vädret är egentligen inte dåligt, men det är konstant.

Inget regn, ingen kyla – bara en ogenomtränglig kompakt matta av grå himmel utan skiftningar som överhuvudtaget inte förändras innan det blir mörkt.

Ruhr.

Inte bara vädret är grått här. Hela regionen tycks vara uppbyggd i olika nyanser av matt stålgrått, med inslag av kolbrunt.

Kol och stål, stål och kol. Råvarorna som först byggde upp Ruhr-området och sedan tappade sitt värde.

Sju miljarder ton kol skyfflades upp ur jordens innandöme innan strukturomvandlingen slog till med full kraft under första halvan av 1980-talet.

En gång i tiden fanns över 200 kolgruvor här. I dag finns prick fyra kvar, alla bidragsberoende.

Av någon sorts oprecis välvilja utsåg EU hela Ruhr till Kulturhuvudstad ifjol, men jippot har kommit och försvunnit utan att förändra livsvillkoren för människorna som bor kvar.

Drygt 275 000 av invånarna här är arbetslösa. Kommunerna dras med hopplösa budgetunderskott. Gatutbelysning stängs av och snörörjning dras in. Gräsmattorna i parkerna klipps med allt glesare mellanrum, och i flera av badhusen har vattentemperaturerna sänkts.

Att åka tåg in i Dortmund är ingen upplyftande upplevelse. Ödesliga industriområden susar förbi, övergivna hus och förfallna fasader. Styret här har tvingats klubba igenom årliga besparingar på åttio miljoner euro. Hade jag hamnat i Schalkes hemstad Gelsenkirchen istället – drygt tre mil härifrån – hade situationen varit densamma, utsikten genom fönstret mer eller mindre identisk.

Det finns rivaliteter som bottnar i olikheter, och så finns det grannfejder som den mellan de två stolta gamla gruvföreningarna Borussia Dortmund och Schalke 04.

Utåt sett kan de låtsas komma från två helt skilda världar, i grund och botten vet de att de är precis likadana. Deras klubbar har bara valt helt olika vägar.

På matchbiljetten till Ruhr-derbyt har Borussia Dortmund tryckt porträtt av två unga män i gulsvart.

”Nuri Sahin ger allt på mittfältet”, står det under bilden på lagets stora mittfältssjärna. ”Linh Nguyen ger allt på Block 14, Südtribune”, lyder texten under supportern bredvid honom.

– Ingen annanstans i Europa har jag upplevt en liknande samhörighet mellan laget på planen och fansen på läktarna, säger Jürgen Klopp.

Först fick de storhetsvansinne, flög alldeles för nära solen och drabbades av ekonomisk härdsmälta. För fem år sedan hade de sedan inga alternativ kvar.

Dortmund var helt enkelt tvungna att satsa på unga spelare från de egna leden. De hade inte råd med några andra.

– För Dortmund visade det sig vara det perfekta receptet. Det är inte särskilt många spelare som klarar av att prestera inför Südtribune, men våra killar har vuxit upp med den här läktaren och har lärt sig att älska den.

Under motsvarande period har Schalke 04 utvecklats i rakt motsatt riktning.

De har förvandlat sin arena till ett evenemangscenter, de har slutit miljardavtal med den ryska statens gasgigant Gazprom och värvat så att hela laget bytts ut flera gånger om. Under enbart de senaste 19 månaderna har managern Feliz Magath plockat in 40 nya spelare – och fansen avskyr det.

Efter ett extra snurrigt januarifönster gick de ut och krävde Magaths avgång, några få dagar före derbyt.

– Vansinnet måste få ett slut, summerade de fyra största supporterföreningarna i ett gemensamt öppet brev.

Schalke 04 har valt att satsa på fotbollens finansroulett, och hittills har inte den strategin givit någon vidare avkastning. Klubben tillhör numera en av världens mest skuldsatta, och riskerar att förlora just den sammanhållning som gjort Ruhr-klubbarna så speciella.

– Ända sedan vi arbetade tillsammans nere i gruvorna har vi utgått från några självklara grundregler i den här klubben; vi står alla på samma nivå, vi har alla lika mycket att säga till om och vi håller ihop. Nu är vi på väg att bli en sån där klubb där cheferna kör lyxbilar, spelarna är omotiverade divor och fansen bara ses som kunder som ska betala räkningarna, säger supportertföreträdaren Rolf Rojek.

Inför derbyt leder Borussia Dortmund hela Bundesliga överlägset.

Schalke 04 ligger tolva.

Borussia Dortmund börjar derbyt på samma sätt som de brukar.

Halva startelvan kommer från de egna leden. Fem av spelarna är redan tyska a-landslagsmän, fast den äldste av dem alldeles nyss fyllt 23.

Efter fyra minuter har de redan sprungit till sig två frilägen. Efter en halvlek har de spelat sig till ett halvdussin kvalificerade chanser.

Men de gör inte mål.

Schalke ställer upp med Raúl och Christoph Metzelder, hämtade från Real Madrid på jättelöner. De har Klaas-Jan Huntelaar (14 miljoner euro till Milan) och Jurado (13 miljoner till Atlético Madrid), men får inte ihop ett enda vettigt anfall. Som tur är har de också den tyske VM-målvakten Manuel Neuer, som spelat i Schalke 04 sedan han var fem år gammal.

Som 24-åring är han nu lagkapten, och även om hans ihopvärvade lagkamrater inte klarar av att stå emot i det öppna spelet vägrar målvakten låta en derbyförlust trycka ner hans klubb ännu djupare i dyn.

– Det är gulsvart mot Neuer, konstaterar den tyske förbundskaptenen Joachim Löw i sin halvtidsanalys.

Andra halvlek, mer av detsamma. En boll i stolpen. Ännu ett räddat friläge. Ytterligare en boll i stolpen.

0–0.

En besviken Westfalenstadion, men en redan klassisk målvaktsinsats av Neuer.

När han kommer ut till den mixade zonen frågar jag honom om resultatets betydelse.

– För dem spelar det nog inte så stor roll. De har kvar sitt unga lag, sina fantastiska fans och kommer säkert att vinna ligan. Men för oss kan det förhoppningsvis få stor betydelse. Supportrarna kan vara stolta igen, vakna upp i morgon och känna att det finns hopp.

Samma färgstarka Südtribune, – och samma gråa Ruhr-väder.

Manuel Neuer skrattar. Han har aldrig bott någon annanstans i hela sitt liv.

– Lika grått. Det finns inget annat väder här. I alla fall inte före sommaren.