”Om gudarna bar fotbollströjor i kväll var de röda”
MÜNCHEN. Just före avspark vände Portos mittfältsankare Casemiro blicken uppåt och bad en bön.
Ingen svarade.
Om gudarna bar fotbollströjor i kväll var de röda.
En stämningsrapport från München, en varm vårvecka:
I helgen gick krögare från hela Bayern i ett demonstrationståg mot överdriven byråkrati. I morse inledde lokaltrafiken en strejk. Och i söndags råkade en 36-årig man sätta tänderna i en gammal kringla i ölstugan Augustinerkeller.
Han tänkte inte ta skiten stillatigande.
Innan polisen hunnit dit hade han krossat 500 ölglas, vält ett gäng bänkar och bord, tömt en brandsläckare och orsakat skador för en kvarts miljon.
Om samma sak hände i natt så antar jag att Julen Lopetegui är huvudmisstänkt.
Det mest sedda youtube-klipp som finns med Portos unge tränare är från 2006.
Han hade precis börjat sin stora tränargärning då, hade fått jobb som VM-expert i tv-kanalen Sexta, och skulle analysera Spaniens spel.
Svimmar i direktsändning
På bilderna ser man den unge, lovande tränaren ställa sig framför en taktiktavla och rabbla på i 180.
Och så svimmar han, pangbom, i direktsändning.
Från och med nu vet Lopetegui att det finns olika sorters kollapser.
Han kom hit med 3–1 i ryggen efter att ha pressat sönder gamle lagkompisen Pep Guardiolas slarvigt och smalt spelande FC Bayern på Dragão. Inför returen tog han fram en taktittavla utan två avstängda superytterbackar, och fick se elva blå spelare svimma av syrebrist på en och samma synkroniserade gång.
Gott im Himmel.
Varenda taktisk bit på rätt plats
Bayern spelade återigen utan sina kantkanoner Robben och Ribéry, men Pep Guardiola – han som aldrig åkt ur före en CL-semi – hade hamrat i varenda taktisk bit på rätt plats.
I Porto gav de bort bollen tidigt, den här gången vann de bollen tidigt. I Porto förlorade de kantspelet totalt, den här gången lät de Lahm låsa Brahimi brett och stressade livet ur Portos undermåliga backlinje.
Det var Gegenpressing och bollvinster varenda gång Porto försökte starta ett anfall, hann Bayernspelarna inte dit i tid så ordnade de proffsfrisparkar.
Südtribüne mässade på med sitt ”Auf geht’s Bayern, shießt ein Tor”, men de han knappt börja om mellan målen.
När Porto äntligen kunde andas så stod det 5–0 på resultattavlorna och var paus.
Thiago nickade in 1–0, Boateng krigade in 2–0 efter en hörna, Lewandowski avslutade ett drömanfall med 3–0, Müller flippersköt 4–0 och Lewandowski vände och vred in femman.
Vid sidan stod Julen Lopetegui och såg precis vem det var som höll i nycklarna i en röd Ferrari som körde rakt över honom.
Över femhundra procent
Han vet ju vad Thiago Alcántara kan.
Höjdpunkten i Lopeteguis korta tränarkarriär är när han ledde Spaniens U21-landslag till EM-guld för två år sedan. De vann efter att ha krossat Italien redan före paus. Thiago gjorde hat-trick på en halvtimme.
Här var det han som rev sönder Portos mittfält genom att glida mellan linjerna med hundraprocentig precision. Det var han som vände spel, som hittade stickpassningar, som öppnade målskyttet och fanns precis överallt.
Porto är en fotbollsförening med extremt kunnande, den sorts klubb som klarar att hålla sig på titelvinnarnivå trots att både land och idrott står på finansuinens brant, och trots att de tvingas sälja sina toppspelare i parti och minut. De köpte in James Rodriguez, Falcao, Mangala och Danilo för totalt 38 miljoner euro – och sålde dem för 217 miljoner. En värdeökning på över femhundra procent.
Det är imponerande, men med alla vettiga backar borta såg Porto ut som ett billigt juniorlag.
I fjol satt jag på Allianz Arena och såg en likblek Pep Guardiola ta på sig kraschen mot Real Madrid (0–4), med all rätt. Han var förbannad på sig själv, eftersom han övergivit sin övertygelse. Ett år senare stod en kritiserad Guardiola med ryggen mot väggen medan ett skadeskjutet B-Bayern visade hur himmelskt bra de kan vara när övertygelsen finns där.
Sanslös styrkedemonstration
6–1 mot ett svagt Porto – som ofattbart nog bara var ett missat Jackson Martínez-skott ifrån att skaka liv i mötet på slutet – säger inte så mycket om FC Bayerns chanser att segla hem Champions League, men det är en sanslös styrkedemonstration, och en signal om hur mycket Europa borde darra när Ribéry och Robben kommer tillbaka.
Den här kvällen var pendeltåget ut till Fröttmanning en enkel biljett till fotbollshimlen. Vi fick se Südtribüne bjuda in med en mastodontkoreografi med budskapet Niemals aufgeben (”Ge aldrig upp”), och vi fick se en halvleksslakt som är bland det värsta vi upplevt på den här nivån.
Röda läktare sjöng ”Europapokal”, Thiago byttes ut under stående ovationer, och den som tittade riktigt noga kunde se att Pep Guardiolas grafitgrå byxor spruckit i sömmen.
Det var inte utan att man förstod honom.