"Ju fler jag vinner, desto svårare att slå"

Jennifer Wegerup

Zlatan i exklusiv intervju om PSG-tvivlen, drömmen om att spela VM och viljan att skriva in sig i historieböckerna – för alltid

PARIS. Åtta guldbollar.

En svindlande siffra, men Zlatan Ibrahimovic är inte nöjd.

Han vill nå ett ointagligt rekord.

– Ju fler jag vinner, desto svårare blir det för den som vill försöka slå mig, säger han.

Sportbladets Jennifer Wegerup mötte Sveriges lagkapten i Paris, för en lång, exklusiv intervju.

Det blev ett samtal om hans toppform, play­offen mot Portugal som väntar, målrekord, ­revanschlust, PSG och framtidsplanerna.

Himlen är grå över Paris, även denna dag.

Det regnar av och till. Men Zlatan Ibrahimovic har vant sig. Han har börjat prata lite franska (”Bara lite men det går framåt!”) och familjen känner sig mer och mer hemma i Paris, hitta nya stamställen, komma in i den franska vardagen.

Kvällen före intervjun har jag varit och käkat på Market, en av Zlatans favoriter bland Paris restauranger och testat hans älsklingspizza med tryffel, en liten diskret pizza för 250 kronor.

– Du testade den? Ja, den är bra, riktigt god.

Zlatan ler, han har låtit oss vänta en god stund efter träningen, i ett av de små intervjurummen i PSG-blått. Först dusch, sen lunch med laget innan han till sist kommer ut, klädd i grå tröja och jeans.

Den här hösten biter inget gråväder på Ibra, han är sin egen privata sol och lyser upp tillvaron med storspel och mål: i ligan, i Champions League, i landslaget.

Och nu, även en åttonde Guldboll.

Zlatan skrattar när vi plockar fram den medhavda guldbollen som ska användas till fotograferingen.

Det här jag ju blivit en årlig tradition och lite som jultomten har jag med en årlig present till dig.

– Ja, den här har man sett förr…! Fast den ser nyare ut, den glänser mer nu!

Apropå att du sett den förr, det är åttonde gången, vet du när du fick din första guldboll?

– Det var 2005… Sen fick jag den andra två år efter, jag fick den inte direkt efter. Det var Ljungan, Ljungberg som fick 2006…

Just det.

– Sen fick jag den andra 2007. Och sen därefter har man liksom ingraverat sitt namn. 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013…

Det är stort.

– Ja…

Den första guldbollen delades ut 1946. Och det är några som vunnit den två gånger. Men vi pratade om det vid bordet på Guldbollen-middagen, att du verkligen är historisk, att det här får vi nog aldrig uppleva igen. Hur känns det? Är det fortfarande stort för dig eller är det mer så där att ”det här hade jag ändå väntat mig”?

– Nej, absolut inte. Utan jag tror att jag kommer förstå det ännu mer när jag har slutat. När man tänker på det du förklarar, att rekordet var två och nu är det på åtta… Så när man ser den statistiken kommer jag att förstå det ännu mer när jag inte är aktiv längre, vad jag har gjort och hur mycket det betydde.

Zlatan gestikulerar mot Guldbollen på bordet framför oss.

– Det är det finaste priset man kan vinna individuellt i Sverige i dag. Och jag har fått vinna den åtta gånger. Och ju mer jag samlar på mig, desto bättre blir det. För en dag kommer någon att slå rekordet ju. Vilket jag inte hoppas!

Zlatan ler brett.

– Ju mer jag kan vinna desto bättre är det, desto svårare blir det att slå rekordet. Så kan jag samla på mig några till, så kanske det blir svårare för han som försöker slå det här rekordet en dag.

Ibra blir allvarlig, intensiv.

– Det känns fantastiskt. Jag vet inte, den här karriären jag fått göra och det jag fått gå igenom och uppleva… Jag vet inte hur många som varit med om något sånt. Men jag njuter, jag försöker njuta varje dag. Och jag försöker att vara realistisk och skaffa mig nya målsättningar hela tiden. Så att jag vill nå högre upp hela tiden och att inte blir nöjd utan fortsätter att prestera och bjuder alla på det jag kan göra. Att göra alla andra nöjda egentligen. Och jag tror att jag har lyckats hittills.

– Jag hoppas bara att jag kan fortsätta några år till och sen när jag väl slutar så får vi se vilken Guldbolls-kollektion jag har…

Zlatan börja skratta när Thiago Silva går förbi och skojar och ropar ”Oooh, Zlatan!” med tillgjord röst.

Apropå din fantastiska karriär, jag var på plats i Bryssel när du gjorde din otroliga match mot Anderlecht i Champions League och gör fyra mål. Du fick stående ovationer av hemmapubliken. Det händer nästan aldrig. Hur kändes det Zlatan?

– När jag gjorde första och andra målet så var det applåder, men det var mest PSG-supportrarna. Men när jag väl gjorde tredje målet märkte jag att hela arenan började klappa. Det kändes lite konstigt för egentligen är det inte så ju, när du spelar på bortaplan. Nu var det hela arenan som klappade. Jag hann tänka snabbt att jag var tvungen att klappa tillbaka och ta emot den där äran, det här ögonblicket och tänka ”det här händer mig faktiskt”. Det kanske inte kommer att hända mig en gång till eller så händer det igen. Men det har hänt mig nu i alla fall och det är stort.

Det är alltid vanskligt att säga ”ditt livs form” men du är i alla fall i väldigt, väldigt bra form och så hungrig, både i landslaget och klubb­laget. Känner du så själv?

– Det känns bra, mycket bra. Jag ska inte klaga. Som jag sa förut, jag är inte nöjd. Jag vill prestera ännu mer och få till ännu bättre resultat.

– Varje gång jag spelar så är min främsta r­ival inte någon annan, utan mig själv. Jag vill göra bättre ifrån mig än förra säsongen. Få bättre statistik, spela bättre, försöka vinna mer än det jag gjort. Så den jag tävlar mot, det är mig själv.

Hur är det med ditt knä, nu inför playoff-matcherna mot Portugal?

– Jag har haft känning en tid nu. Men det är egentligen mer ett i­rriterande problem än ett smärtsamt problem. Och jag har lyckats bli av med lite av irritationen. Det känns bra, jag spelar bra och känner mig mentalt stark. Och fysiskt känner jag mig mycket stark.

Zlatan njuter mer än någonsin av spelet i landslaget, har fullt ut hittat sin roll, även som ledare.

– När jag väl kommer till landslaget känner jag mig taggad och motiverad. Sen tror jag att det är de små detaljerna som gör skillnaden. Som det här målrekordet, jag tror att jag upptäckte det, eller började tänka på det, när jag gjorde de här fyra målen mot England. Då frågade jag landslagschefen Lasse Richt hur statistiken såg ut. Så det har varit en av de målsättningar jag haft när jag spelat, som triggar en extra, att jag ska försöka slå det.

– Sen har det här VM-kvalet i­nte varit lätt utan något vi fått gå i­genom och kämpa, det har varit svåra, tuffa matcher. Och alla de här smådetaljerna, det är det som gör skillnaden och det som gör att jag kommer i gång.

– Den nya arenan, jag är kapten, jag ska leda mitt lag till VM… Det är sånt. Och sen har jag erfaren­heten också, jag vet vad jag ska göra för att komma igång.

Om vi pratar vidare om lands­laget. Nu väntar playoff mot Portugal, det är inget lätt ­motstånd. Och det är också mycket snack om Zlatan versus Cristiano Ronaldo…

– Såklart.

Såklart. Vad säger du om Portugal?

– Vi har kommit till playoff. Det vi gjort hittills är fantastiskt bra. Nu har vi två matcher vi ska spela, två svåra matcher. De är favoriter, det är inget snack om saken. När vi fick Portugal så var det många som kände att ”nu blir det ännu svårare”. Såklart. Det ska vara svårt att komma till VM, det är ingen lätt uppgift.

Samtidigt är all press är på Portugal, menar Zlatan.

– Jag känner att i vi kom tvåa i en grupp där vi hade Europas bästa lag. De kom tvåa i en grupp där de borde kommit etta. Så det känns som om vi förtjänar VM mer än de gör. Men de är favoriter, absolut. Med det laget de har och de individuella spelarna de har. Det är en större nation än Sverige när det gäller fotboll.

– Men vi ska göra det svårt för dem. Vi ska göra vårt bästa. Och kan vi lyckas få till det och minimera våra misstag så hoppas vi att det går bra.

Det är ju ett väldigt stort fokus på dig i landslaget. Känns det någonsin betungande eller är det bara stimulerande?

– Jag tycker att det bara är stimulerande. Jag har vuxit med uppgiften. Det känns bra. Jag känner att jag har ett stort ansvar men det är ett ansvar jag gillar, jag ­gillar läget. Jag triggas igång, det betyder att jag måste ut och göra n­ågot. Och det är inte ut och göra något i en match utan på träning, utanför träning, på matcherna och det är något jag går igång på. Så det är bara stimulerande, inget negativt, ju mer desto bättre.

Inför sommaren sa du att du ­inte visste om du skulle bli kvar. Sen blev det så och nu känns det som att PSG är mycket s­tarkare än i fjol, är det så?

– Ja, det måste jag säga. För varje dag som går känns vi bättre och bättre och starkare och starkare. Och det känns inte bara inifrån utan också från media och den respekten vi har fått och hur det snackas om PSG, både om laget och individuella spelare.

Under några intensiva sommarmåndar ryktades det dock om såväl Juventus som Real Madrid och Napoli.

– I somras, som jag sagt innan, och det är ingen lögn, då visste jag inte vad som skulle hända. Och det kanske är tråkigt att höra men varje gång jag planerat något så har det blivit tvärtom. Och i somras var det oklart.

– Men jag hade ett möte med presidenten (Nasser Al-Khelaifi) och vi diskuterade och han gav sig inte, han sa till mig att ”du är den viktigaste i det här projektet. Det är du som ska föra oss till det som vi drömmer om”. Och när man hör sånt… det är klart, man vill ha en bekräftelse om var man står. Så vi kom överens om att jag skulle stanna här i Paris och vi förlängde ett år till. Och det kan inte bli bättre, säger Zlatan.

Han erkänner att den första säsongen i den franska huvudstaden var tuff, omställningen från Milan och tidigare storklubbar till PSG, ett drömprojekt men då bara halvfärdigt.

– Det är lättare i år än förra året. Mycket lättare. Med tanke på, jag kom från Milan. Och Milan, som du själv känner till, är en av världens största klubbar. Med traditionen, den träningsanläggningen, den arenan, folket runt om, hur folket uppför sig, hur folk går, hur folk beter sig. Allting är internationellt och stort.

– Att byta till PSG som inte h­ade samma bekräftelse, samma status, det var inget lätt, det var en omställning mentalt.

Även fotbollsmässigt var allt annorlunda för Ibra.

– Med all respekt för franska l­igan så kände jag inte till den så bra och tänkte ”hur bra är den?” och ”vad betyder det här för min karriär?”, en massa såna småsaker. Det var en risk man tog. Men n­ågot inne i mig sa ”det där är framtiden. PSG är framtiden”.

Zlatan berättar om hur arbetet framskrider.

– Det har blivit precis som jag ville att det skulle bli och det fortsätter. PSG vill bli det stora laget i världen och det märker man med vilka sponsorer vi fått in och allt snack runt om laget och den bevakning vi har på oss. Det känns på riktigt, det känns som att vi är det här storlaget.

Ibra stannar upp, rättar sig.

– Eller, på väg att bli det. För att bli ett riktigt storlag då måste du vinna troféer. Allt handlar om troféerna och det är det vi jobbar hårt för.

Resan går fort och innebär stora omställningar för alla i PSG.

– Det har gått snabbt för dem med. Det ringer in någon och är van att snacka med Milans presschef. Och så kommer storstjärnorna in i laget och är vana vid ett visst sätt. Men alla här lär sig, de kommer in i det, klubbledningen, och i dag känns det mycket stabilare.

Vardagen har blivit mycket bättre.

– Du kan ju bara se skillnaden på träningsanläggningen mot förra året. Allt är mycket lättare och på planen också, i och med att vi vann ligan också. I början var det inte så. Jag vet vad jag måste göra varje säsong, redan under försäsong, för att vinna. Det är inte första trofén jag vinner. Jag har 20 kollektiva titlar. Det måste betyda något. Jag har inte vunnit något med tur. Jag har den erfarenheten.

I början klickade mycket i PSG-maskineriet.

– Det var det man fick gå igenom i början. Någon tyckte ”det är för mycket”, någon sa ”det där är helt fel”, alla ­hade sin uppfattning. Men jag k­örde på, så fort man har fått in den här mentaliteten och målsättningen, då vet man att det är hårt jobb som ligger bakom allting.

– Det året är det helt annorlunda. Alla vet vad som krävs för att vinna. Men inte bara vi spelare. Utan även alla runt om. Jag kommer ihåg med mina fotbollsskor förra året, det är ett exempel bara. Vi hade tränat och tre dagar senare hittar jag samma skor, som inte var fixade, rengjorda och putsade. Jag säger inte att bara för att någon tvättar mina skor så vinner vi ligan. Men där jag kommer ifrån så har vi gubbar som sköter den biten och så sköter vi det andra.

– Så även det har blivit bättre. Det var två materialare i början, nu är det fem eller sex. Vi hade ingen kock först, nu är det tre, fyra stycken. Så det utvecklas hela tiden, hela tiden.

Om man ser till din personliga utveckling, det spekuleras mycket i kring vad du ska gör längre fram, om du ska sticka till USA eller bli sportchef i Milan… Vad känner du själv?

Zlatan skrattar, blir sen allvarlig.

– Nu är vi inne på det här med att planera. Det är bättre att inte planera. Jag förlängde här ett år till och det tycker jag är positivt med tanke på att jag har sagt att så länge jag har ett proffskontrakt så kommer jag att fortsätta i landslaget. Så jag förlängde landslagskarriären ett år till ju. Jag hoppas de blev glada för det. Jag blev glad i alla fall, det är det viktigaste (skratt).

– Vi får se vad som händer, jag spelar så länge jag kan och sen efteråt, ja, jag hade velat testa något utanför Europa. Var, det vet jag inte.

Och sen, sportchef eller något sådant?

– Det vet jag inte. Det är nästa steg. Och det är ingen lätt uppgift. Jag kommer ihåg Leonardo, han blev helt utbränd. Vi får se, det är nästa steg, jag vet inte. Vi får se, kanske ska jag hålla på med fotboll, kanske inte.

Nu har du ju blivit din egen journalist också, med appen, Zlatan unplugged?

– Jag har ju fått lära mig! Efter tio års erfarenhet… Man ska nog bli den där journalisten man INTE ville bli!

Är det roligt, du gör något nytt?

– Ja, det är spännande, allt är nytt. Man börjar någonstans och därifrån tar man det vidare.

Zlatan är väl medveten om att appen inte bara fått ros utan även ris för både innehåll och kommersiell utformning.

– Det är roligt att höra kommentarerna, det är klart att många är negativa för de har inte samma tillgång till mig som min app har. De säger att ”det är fel frågor, frågorna är inte vågade, svaren är mesiga”. Det är klart, de är sura. Men det är något nytt för mig och den kommer att växa.

– Och jag har inte velat ha det här som folk håller på med, någon blogg… Det där intresserar mig inte, andras personliga vardag. Vem bryr sig? Jag bryr mig inte. Och jag tror inte att någon annan gör det. Men det här är något för att nå ut till mina supportrar, när jag har något att berätta.

Apropå skrivande. Din bok, nu har du ju chansen att vinna pris även i Storbritannien med den.

– Det känns stort, jättestort. Det har ju varit mycket snack om mig i England. Så det här känns skönt, om jag lyckas vinna det här. Det är lite som de fyra målen jag gjorde på England.

Blicken glöder när Zlatan s­äger:

– Det är kanske inte r­evansch men som att ”jag är jag, det här är Zlatan”. Om jag lyckas vinna i England känns det som en dubbel trofé på något sätt. Det är också ett bevis på att boken är bra och inte bara har sålt mycket. Det betyder väldigt mycket för mig, väldigt mycket.

Det förstår jag, du lämnar ju ut så mycket av dig själv.

– Jag har bara sagt det som har hänt och sen att folk tycker det är intressant, det blir en dubbel effekt för mig.

Jag skulle vilja prata om dig också, bilden av dig, Zlatan. Ibland hör man medspelare som säger ”han är inte alls som han verkar på planen eller som ni journalister tror. Zlatan är världens snällaste, med stort hjärta”. Och sen har du samtidigt den här tuffa ­sidan utåt. De flesta av oss har ju två sidor…

– Såklart.

Men känner du själv att det finns den här lite tuffare Zlatan utåt och sen å andra sidan killen med det goda hjärtat? Och är du n­ågonsin osäker på dig själv för utåt har du ju det här intrycket…

– Rough, tough… Hård, tuff…(skratt)

– Jag tror att media i början av karriären, det vet ju du som följt mig länge, byggde upp en bild av mig som inte stämde med den jag är. Det sa folk som känner mig också. I början var det som när man pratade med kompisarna, samma i intervjuer, jag kunde skämta till det, man sa saker med glimten i ögat, ”flippa” som vi brukar säga. Men att det vändes på fel sätt och de som i­nte känner dig, de läste det och fick fel bild. Han är ”odisciplinerad”, ”en diva”, allt det där.

– Det var tufft ett tag, det här med media.

Du var ju väldigt ung också.

– Ja. Och jag hade ingen erfarenhet och ingen runt mig hade det heller, av min sits. Men jag körde min egen linje, jag lärde mig själv och jag lärde mig från mina egna misstag. Och nu, utåt, så vet jag vad ska säga. Ibland är det klart att jag pratar från hjärtat, man säger vissa saker som man tror och tänker, så ska det vara. Men jag är lite mer försiktig med vad jag säger.

– Sen när jag träffar kompisar och lagkamrater, då är jag mig själv hela tiden. Och om folk respekterar dig och gillar dig, alla kan inte gilla dig i en grupp, det är normalt. Men så länge man har respekt och är professionell så kommer det att funka.

Tror du att folk gläds extra mycket med dig för att du är en son av folket så att säga, för att du arbetat dig upp hela vägen?

– Jag vet inte. Det är mycket möjligt. Jag har alltid sagt att det spelar ingen roll i vilken sits jag kommer i, om jag får ett bättre kontrakt, om jag kommer till en bättre klubb, blir en bättre spelare, jag har alltid sagt att jag ska vara mig själv. Och så länge jag är mig själv så kommer folk att respektera mig för den jag är, inte för det jag har.

Här är alla vinnare av Guldbollen genom åren

1946 Gunnar Gren

1947 Gunnar Nordahl

1948 Bertil Nordahl

1949 Knut Nordahl

1950 Erik Nilsson

1951 Olle Åhlund

1952 Kalle Svensson

1953 Bengt Gustavsson

1954 Sven-Ove Svensson

1955 Gösta Löfgren

1956 Gösta Sandberg

1957 Åke Johansson

1958 Orvar Bergmark

1959 Agne Simonsson

1960 Torbjörn Jonsson

1961 Bengt Nyholm

1962 Prawitz Öberg

1963 Harry Bild

1964 Hans Mild

1965 Bo Larsson

1966 Ove Kindvall

1967 Ingvar Svahn

1968 Björn Nordqvist

1969 Tommy Svensson

1970 Jan Olsson

1971 Ronnie Hellström

1972 Ralf Edström

1973 Bo Larsson

1974 Ralf Edström

1975 Kent Karlsson

1976 Anders Linderoth

1977 Roy Andersson

1978 Ronnie Hellström

1979 Jan Möller

1980 Rolf Zetterlund

1981 Thomas Ravelli

1982 Torbjörn Nilsson

1983 Glenn Hysén

1984 Sven Dahlkvist

1985 Glenn Strömberg

1986 Robert Prytz

1987 Peter Larsson

1988 Glenn Hysén

1989 Jonas Thern

1990 Tomas Brolin

1991 Anders Limpar

1992 Jan Eriksson

1993 Martin Dahlin

1994 Tomas Brolin

1995 Patrik Andersson

1996 Roland Nilsson

1997 Pär Zetterberg

1998 Henrik Larsson

1999 Stefan Schwarz

2000 Magnus Hedman

2001 Patrik Andersson

2002 Fredrik Ljungberg

2003 Olof Mellberg

2004 Henrik Larsson

2005 Zlatan Ibrahimovic

2006 Fredrik Ljungberg

2007 Zlatan Ibrahimovic

2008 Zlatan Ibrahimovic

2009 Zlatan Ibrahimovic

2010 Zlatan Ibrahimovic

2011 Zlatan Ibrahimovic

2012 Zlatan Ibrahimovic

2013 Zlatan Ibrahimovic